DÖDSRIKE Dödsorsaker 1921—1925 Män Kvinnor Antal % Antal o/o Bildningsfel 9,191 5,4 6,515 3,6 Alderdomssjukdomar 24,187 14,2 34,129 18,9 Havandeskaps- och förlossningssjukdomar — — 1,441 0,8 Infektionssjukdomar 29,707 17,3 31,290 17,5 Blodets sjukdomar 1,248 0,7 1,542 0,9 Kroniska förgiftningssjukdomar 94 0,1 8 O,o Ämnesomsättningens sjukdomar 1,923 1,1 2,410 1,3 Nervsystemets sjukdomar 12,839 7,5 15,535 8,7 Sinnessjukdomar 591 0,4 570 0,3 Cirkulationsorganens sjukdomar 26,957 15,7 29,945 16,7 Andningsorganens sjukdomar 17,801 10,4 17,900 10,0 Matsmältningsorganens sjukdomar 8,569 5,0 7,798 4,4 Urin- och könsorganens sjukdomar 7,017 4,1 4,822 2,7 Ledgångarnas och bensystemets sjukdomar 2,044 1,2 1,974 1,1 Hudsjukdomar 90 0,1 99 0,1 Svulster 17,548 10,3 19,969 11,1 Våldsam död 7,615 4,5 2,535 1,4 Självmord 3,450 2,0 863 0,5 Summa kända dödsorsaker 170,871 100,0 179,345 100,o Okända el. otillräckligt kända dödsorsaker 5,452 5,554 Summa dödsfall 176,323 184,899 kulos äro kräfta och lunginflammation bland de vanligaste dödsorsakerna i Sverige. — Litt.: i »Sveriges officiella statistik »serierna »Dödsorsaker» och »Allmän hälso-och sjukvård»; »Bulletin de ITnstitut international de statistique», 8, 18, 21 och 23; G. v. Mayr, »Statistik und Gesell-schaftslehre», 2 (2 Aufl. 1926). S. D. W. Dödsrike. Föreställningarna om ett d. torde ha uppkommit jämförelsevis sent. På de mest primitiva stadierna tänker man sig den döde leva kvar på den plats, där han är lagd, i samma gestalt som han hade under livstiden. Sedan man börjat jorda de döda i verkliga gravar, uppstod småningom den föreställningen, att alla dessa gravar tillsammans bildade ett stort underjordiskt rum, som utformades till d. Man tänkte sig detta ss. en dyster och hemsk plats, där de döda ss. tomma skuggor förde en beklagansvärd tillvaro. De flesta av de antika folkens d.-föreställningar ha uppkommit på detta sätt: israeliternas Scheol, ba-byloniernas Arallu (»landet utan återvändo») och grekernas Hades. — Även andra d.-föreställningar ha funnits. Ofta förläde man de dödas rike till ett avlägset land på andra sidan ett hav el. en stor flod, dit de avlidnas själar under allehanda vedermödor måste begiva sig. Stundom har man tänkt sig d. analogt med detta livet, men i förbättrad gestalt. Nordamerikas indianer jagade sina buffelhjordar på de sälla jaktmarkerna; i forngermanernas Valhall kämpade vikingarna om dagarna och till- bragte aftnarna vid gillesborden och mjöd-hornen, och de gamla egypterna tänkte sig d. ss. bördiga åkerfält, där axen dignade av korn. — Föreställningar om olika lott i d. för olika människor, beroende på deras liv i etiskt avseende här på jorden, finnas icke i mera primitiva religioner. Alla, både goda och onda, komma till den dystra underjorden. Småningom inträdde dock en differentiering, så att man föreställde sig livet efter döden gestaltat olika för olika människor. De första spåren till sådana föreställningar finnas hos vissa primitiva folk, som tro, att endast hövdingarna och de förnäma komma till de saligas öar, under det att vanliga människor icke leva kvar efter döden. I de hellenistiska mysterierna lärde man, att de, som invigdes i dessa, fingo en bättre lott efter döden och icke skulle hamna i det dystra d., utan komma till gudarnas ljusa boningar. — I kristendomen levde den gamla antika tron på Hades kvar, ehuru d. här dels blev ett slags mellanrike för de andar, som icke avgjort sig för el. emot Kristus, ur vilken föreställning sedan skärselden utvecklade sig, dels blev uppehållsplat-sen för de otrognas själar. Särsk. under medeltiden utformades tron på att d. var delat i två riken, himmel och helvete, vilka utmålades i de grällaste färger. Efr. B. Dödssakrament, se Sista s m ör j e 1 s e n. Dödsstraff, även livsstraff, hade i äldre germansk rätt en mycket begränsad använd — 1067 — — 1068 —