EBBW VALE Englands kuster (o. 6 m.), och flerstädes ha anläggningar utförts för att utnyttja denna skillnad. Sålunda anlade holländarna redan 1636 vid Brooklyn (New York), då holländsk koloni, bassänger med portar, som vid flodvågens återgång automatiskt slöto sig, kvar-höllo flodvattnet och sålunda möjliggjorde tillvaratagandet av dess energi. S. k. »flodkvarnar» — vattenhjul anbragta på fasta flottar — ha använts vid kuster och flodmynningar för att utnyttja flodvågens strömkraft. En sådan an-lades 1713 av Perse vid Dunkerque, och 1871 byggde Hess vid kusten av Dithmarschen, för torrläggning av sidlänt mark, en högre och en lägre bassäng, varigenom kraft erhölls för ut-pumpning av vatten inom dammarna. 1890 igångsatte kanadensiska regeringen en anläggning på Vancouverön med tidvattnet som kraftkälla för drift av elektricitetsverk. 1931 byggdes efter förslag av Pein ett provisoriskt flodkraftverk vid Husum i Norge; tilltänkt större permanent anläggning har dock ej kommit till utförande. E. R. S. Ebbw Vale [e'bö véll], stad i grevskapet Monmouth, England, vid Ebbw Fawr, 32 km. n. n. v. om Newport, i ett kol- och järnindustridistrikt; 30,541 inv. (1921). E.Ry. Ebed (hebr. 'ä'vädh, träl, tjänare, se A b d), sammansättning i hebreiska personnamn, t. ex. E.-M elek, »konungens tjänare», Sidkias etiopiske hovman, som räddade Jeremia (Jer. 38:7 ff.). E.-J a h v e (Jahves tjänare) kallas deltagarna i Jahvekulten (2 Kon. 10:23 ff.), särsk. fromma män ss. Josua (Jos. 24:29), David (Ps. 18:1) m. fl., vidare personer, som erhållit ett särsk. uppdrag av Jahve, t. ex. profeterna (2 Kon. 9:7). Mest känt är E.-.Iahve-namnet som beteckning för hjälten i Jes. 42:1—4; 49:1—6; 50:4—9; 52:13—53:12 (dessa dikter avgränsas något olika av forskarna), en gestalt, vilken möjl. skall tolkas individuellt, ej identifieras med Israel som i Deutero-Jesaja (se d. o.) f. ö. E.-Jahve liknas vid en profetlärjunge; hans uppgift är att återupprätta Israels stammar och bland hednafolken utbreda Jahve-religionen. Märklig är i sht den fjärde dikten, där E.-Jahves lidanden och ringhet skildras. Jahve själv har slagit honom, ehuru oskyldig, med sjukdom, men hans lidande är ställföreträdande, det är folkets synder han bär, för dess skull han går i döden. Jahve skall dock slutl. giva honom hans rätt och låta honom uppstå. — Enskilda drag i denna skildring påminna om antika kultmyter, som skildra gudens död och uppståndelse (Adonis, Tammus), andra föra tanken på Jeremia och Moses. Andra forskare ha i gestalten velat se Jojakin el. Serub-babel m. fl. I den kristna kyrkan slutl. ha E.-Jahvesångerna i regel tolkats som en förutsägelse om Messias, Kristus. —■ Litt.: S. Mo-winckel, »Der Knecht Jahvæs» (i »Norsk teologisk tidskr.», række 3, bd. 2, bihefte, 1921); H. Gunkel, »Ein Vorläufer Jesu» (1921). G. Bsm. Ebedjesu (v.-syr. 'Ebedjeschü’, ö.-syr. 'Ab-dt'schö', »Jesu tjänare»), Abdischo bar Berika, syrisk biskop och förf., d. 1318 som nestoriansk metropolit i Nisibis. E:s värdefullaste arbete är en versifierad förteckning över den nestorianska litteraturen, vilken avslutas med en uppräkning av hans egna talrika arbeten, av vilka endast få bevarats. Viktiga äro även hans samling av syriska canones och synodalbeslut samt ett teologiskt kompendium, »Marganita», pärlan. I sitt berömda diktverk »Pardaisa de-Eden», Edens lustgård, har E. med föga framgång sökt efterlikna den arabiske makamdiktaren al-Hariri (se denne). E. är den nestorianska kyrkans mest frejdade förf. G. O-r. E'beling, Aurora M a t h i 1 d a, operasångerska, sopran (1827—51),debuterade 1844 å Mindre teatern i Stockholm, var sedan elev vid Kungl. teatern samt anställd där 1847—48. Efter ytterligare 2 års studier för M. Garcia i Paris erhöll E. 1850 engagemang i Berlin, där hon emellertid insjuknade och dog. För sin klangfulla stämma, sin goda musikaliska uppfattning och dramatiska livfullhet vann hon stort erkännande och jämställdes av många med Jenny Lind. G. M. E'beling, Erich Robert Friedrich, tysk as-syriolog (f. 1886), prof, i Berlin 1923. E. är kilskriftsforskare och har ss. sådan arbetat med de s. k. Tell el-Amarna-breven (se A m a r n a). Han har även behandlat babylonisk religionshistoria och utger jämte B. Meiss-ner »Reallexikon der Assyriologie» (1928 ff.). Th. P. E'belska upproret, ett upplopp i Stockholm 7/i 1793, närmast förorsakat av ett slagsmål mellan en gardeskapten och ett par borgare, men också ett utslag av allmänt missnöje med regeringens »frihetsfientlighet». En larmande folkhop fordrade vid poliskammaren och på slottets borggård kaptenens bestraffning men skingrades av militär. Händelsen, uppkallad efter »upprorsledaren», handlanden Ebel, var i och för sig obetydlig men betraktades av hertigen-regenten och Reuterholm ss. en »jako- —1099 — — 1100 —