EBERT högsk. 1911, prof, där 1916 i spec. privaträtt jämte finansrätt. E. har biträtt i Justi-tiedep. vid utarbetande av »Förslag till lag om släktnamn» (1912). Bland hans övriga skrifter må nämnas »Bidrag till läran om namn och firma enl. sv. rätt» (1909), »Om skatt på arf och gåfva enl. sv. rätt» (1915), »Den sv. författarrätten» (2 h., 1923—25), »Om skatt till stat och kommun», 1 (1929). E. K. E'berstein [-jtaln], tyska ätter. En schwa-bisk och en nedersaxisk greveätt med detta namn äro nämnda redan på 1100-talet; de utslocknade båda på 1660-talet; till den senare hörde E. 1). Till en tredje ätt av frankisk uradel hörde nedannämnde E. 2). C. 1) Ludvig Albrektsen E., dansk storman (d. 1328), blev under Erik Menveds regering dennes marsk och erhöll stora besittningar i pant av den alltid penningbehövande konungen. 1319 tog han Bornholm från den upproriske ärkebiskop Esger Juul och fick ön som län. Under Kristoffer II fråntogos honom hans besittningar utom Blekinge; han anslöt sig då till de upproriska stormännen och försonade sig med ärkebiskopen. När 1326 de danska stormännen med hjälp av de holsteinska grevarna reste sig och fördrevo Kristoffer, var E. jämte drotsen Lauritz Jonsen (se denne) en av de ledande bland dem; han blev nu åter marsk och erhöll stora besittningar i Skåne och Jylland. H. Bg. 2) Ernst Albrecht von E., tysk krigare (1605—76), var en av de för sin tid så typiska lyckoriddarna, vilka tillbragte hela sitt liv i krigstjänst men hos de mest olika härskare. Under 30-åriga kriget tjänade han efter vart annat Fredrik V, Mansfeld, ligan, Sverige, Sachsen-Weimar, Hessen-Kassel, Hessen-Darmstadt och kejsaren, som 1648 utnämnde honom till fältmarskalklöjtnant. 1657 gick E. i dansk tjänst och hade stor andel i segern över svenskarna vid Nyborg 1659; han blev slutl. saxisk fältmarskalk. E. var en dugande general men ingen större fältherre. Ur hans papper har en ättling utg. E:s »Kriegsberichte aus dem zweiten schwedisch-dänischen Kriege* (1891) och »Beschreibung der Kriegsthaten des General Feldmarschalis E. A. von E.» (1892). P. S. Ebersteinska priset (»John Ebersteins armé pris för tävlingar på skidor»), utgår från en av grosshandlaren i London John E. (f. 12/fi 1870) 1918 skänkt fond, avseende att främja skidutbildningen inom armén; tävlingarna anordnas enl. för treårsperiod uppgjord plan. E.O.B. E'berswalde, stad i prov. Brandenburg, n. ö. om Berlin, vid järnvägen Berlin—Stettin och Finowkanalen; 29,571 inv. (1925). Pappers-och maskinindustri. Skogshögsk. [S.] E. är platsen för ett par betydande bronsålderfynd. Viktigast av dessa är det som 1913 gjordes inom området för ett här beläget koppar- och mässingverk. Vid grundgrävningen till en byggnad kom i dagen ett simpelt lerkärl, till brädden fyllt med guldföremål: 8 skålar av papperstunt gods med inpressade ornament, en mängd trådspiraler samt obearbetade stycken — allt till en sammanlagd vikt av 2,54 kg. Fyndet vid E. är det största bland en grupp likartade, kända från Nordtyskland, Sverige och framför allt Danmark. Guldskålarnas bräckliga beskaffenhet talar för att de ej varit avsedda för profant utan för sakralt bruk. Sannolikt äro därför dessa guldskatter från yngre bronsåldern att uppfatta ss. offerfynd. Jfr Bronsåldern och Guldfynd Guldfyndet från Eberswalde. —- Litt.: G. Kossinna, »Der germanische Gold-reichtum in der Bronzezeit» (»Mannus-Biblio-thek», 12, 1913); C. Schuchhardt, »Der Gold-fund vom Messingwerk bei E.» (1914). G. Em. Ebert, Friedrich Adolf, tysk biblio-teksman (1791—1834), överbibliotekarie vid stadsbibl. i Dresden 1822, författade bl. a. »Die Bildung des Bibliothekars» (1820), »All-gemeines bibliographisches Lexikon» (2 bd, 1821—30) och »Geschichte und Beschreibung — 1105 — — 1106 —