EBNER Wöcklitz och i Meislatein vid Elbing i Ost-preussen, där han påträffade platsen för den under vikingatiden betydande staden Truso. Resultatet av dessa undersökningar, sammanställda med de historiska uppgifterna om Truso, offentliggjorde E. i »Truso» (i »Schrif-ten der Königsberger gelehrten Gesellschaft», 1926). —■ Sin organisatoriska förmåga visade Ebert framför allt genom utgivandet av »Real-lexicon der Vorgeschjchte» 1924—29, vars sista band fullbordades kort före hans död. Dessutom grundlädes och utgavs av honom skriftserien »Vorgeschichtliche Forschungen» (1924 ff.) och den sedan 1926 (litteraturen för 1924) årl. utkommande översikten »Vorge-schichtliches Jahrbuch». N. N-n. Eberth, Karl Joseph, tysk anatom och bakteriolog (1835—1926), 1865 prof, i Zürich, 1881—1911 i Halle. D. har förf, ett flertal avh. i anatomi och bakteriologi och upptäckte 1880 tyfusbacillen ung. samtidigt med R. Koch (se denne). A. Fl. Ebi-nor, salt stäppsjö i v. Dsungariet (se d. o.). Ebioni'ter (av hebr. ’ävjöm'm, »fattiga»), kallades i den gamla kyrkan än de judekristna över huvud, än vissa sekter bland dessa. »Fattig» betecknar här ej ekonomiska förhållanden utan brukas ss. religiös term, vanlig i psalmerna och hos profeterna, där de fromma gärna betecknas som »fattiga». E. krävde, att Moses lag skulle iakttagas, förkastade Paulus och hävdade, att Jesus blott var människa. Namnet e. användes även om en judekristen gnostisk sekt, som i vissa punkter skilde sig från de äldre e. Från denna sekt härröra Ebionit-evang. (se d o.) och Clementinerna (se d. o.). G. Bsm. Ebioni'tevange'liet, ett judekristet gnostiskt evangelium, som röjer inflytande från den hellenistiskt-orientaliska religionssynkretismen och äldre baptistiska riktningar ss. esséerna (se d. o.). Fragment av E. finnas bevarade hos Epifanios av Salamis (se denne), som meddelar, att ebioniterna kallade det Hebreer-evangeliet. E. synes vara ett förfalskat Mat-teusevangelium, i vilket apostlarna förtälja Jesu liv. Många forskare identifiera E. med det av åtskilliga kyrkofäder omtalade »De tolv apostlarnas evangelium». På gr. av likheten med Clementinerna (se d. o.) har den hypotesen framställts, att häri skulle ingå brottstycken av E. G. Bsm. Ebisu, japansk lyckogud, mycket populär, framställes gärna bärande ett metspö och en fai-fisk. B. K. E'bjatar, Davids förnämste präst, son till Ahimelek, prästen i Nob, ättling av Eli (se denne). E. var den ende, som undgick Sauls blodbad på prästsläkten i Nob (1 Sam. 22), flydde sedan till David, medtagande efoden (se d. o.), och var under dennes regenttid ledare av det jerusalemitiska prästerskapet, förvisades av Salomo till Anatot (1 Kon. 2:26). G. Bsm. Eblé, Jean Baptiste, greve, fransk militär (1758—1812), var vid revolutionens utbrott art.-löjtnant, utmärkte sig i Belgien och blev 1793 generallöjtnant. Som artilleribefälhavare tog E. ärofull del i fälttågen vid Rhen och i Italien, blev 1808 westfalisk krigsminister och deltog sedan i kriget i Portugal. Som chef för krigsbrokolonnen under ryska fälttåget räddade E. genom att mot Napoleons order uppskjuta avbrytandet av broarna över Bere-zina en ej så liten del av de efterblivna. P. S. Eblis (arab.), ond ande, se I b 1 i s. Ebner, Christina, tysk nunna av domi-nikanorden (1277—1356), abbedissa i klostret Engeltal vid Nürnberg. E. var visionär och hade talrika uppenbarelser, som upptecknats till större delen av henne själv. Skriften »Von der Genaden Überlast», som meddelar andra döda nunnors liv och visioner (utg. i »Biblio-thek des Litterarischen Vereins in Stuttgart», 108, 1872), tillskrives vanl. E., ehuru hennes författarskap av somliga forskare förnekas. S. N. Ebner, Margareta, tysk nunna av domi-nikanorden (1291—1351), död i klostret Maria Medingen vid Dillingen, förr oriktigt framställd ss. syster till Christina E. E. var liksom denna visionär; hennes uppenbarelser och brevväxling med den tyske mystikern Henrik av Nördlingen (se denne) ha utgivits av P. Strauch (»M. E. und Heinrich von Nördlingen», 1882). Denna brevväxling anses vara den äldsta bevarade på tyskt område. S. N. Ebner, Victor von, Ritter von Rosen-s t e i n, österrikisk anatom (1842—1925), lärjunge särsk. till Hyrtl och Brücke, med. d:r i Wien 1866, docent i histologi och embryologi i Innsbruck 1870, prof, i samma ämnen i Graz 1873, i Wien 1886. E. har utövat stort inflytande på histologiens utveckling och framlagt betydande forskningsresultat inom ett flertal av dess områden. Särsk. böra nämnas hans arbeten över tungans serösa körtlar (E:s körtlar, se Tunga), över bensubstansens finare byggnad, över tänderna och den tvär-strimmiga muskulaturen. På Köllikers (se denne) anmodan utgav han (1899—1902) dennes »Handbuch der Gewebelehre des Men-schen» i en fullst. omarb. uppl. Detta betydande arbete har över hela världen använts som den mest tillförlitliga uppslagsbok och — 1109 — — 1110 —