ECK Echinodo'rus [eki-], växtsläkte med 1 art i Sverige, som ofta hänföres till Ali'sma, se Svaltingsläktet. A. V-e. Echinoi'dea [eki-], en ordn. bland tagg-hudingarna, se Sjöborrar. Echinops [eki'-], växtsläkte med 1 art i Sverige, se Bolltistel. Echino'psis [eki-], kaktussläkte med o. 20 arter i Sydamerika. Låga, klotformiga el. klubblika, enkla el. förgrenade, ofta starkt beväpnade växter med stora, vita, röda, sällan gula, långt trattformiga blommor. Flera arter odlas ss. rumsväxter. Jfr Kaktusväxter. A. V-e. Echinorhy'nchus [eki-], ett släkte hakmaskar (se d. o.). Kroppen är långsträckt cylindrisk el. säcklik och ofta ringlad, framtill försedd med en indragbar snabel, som bär kransar av hakar. Snabeln är förenad med den egentliga kroppen genom en mot den senare skarpt avsatt hals. E. är parasitiskt; ungdomsstadierna leva i tarmen och kroppshålan hos kräftdjur och insekter, de fullvuxna i ryggradsdjurs, huvudsaki. fiskars och vattenfåglars, tarmkanal, E. gigas i svinets tunntarm. O. C-n. Echinosphæri'tes [eki-], ett släkte cystidéer (se d. o.). I Sverige finnes E. aura'ntium i den undre delen av chasmopskalken, som därför också kallas ekinosferitkalk. K. A. G. Echlnus [eki'-], konsthist., benämnes (i sht i den doriska stilen) den vulstartade understa delen av ett kapitäl, som upptar abakusplattans tryck (se A b a k u s) och förmedlar det till kolonnskaftet, till vilket e. sluter sig, men varifrån det skiljes genom insnörda ringar (an-nuli). Bild se sp. 775. E. W. Echinus [eki'-], ett släkte sjöborrar (sed. o.). Echion [e'ki-], grek. myt. 1) En av giganterna (se d. o.). 2) En av Kadmos’ ledsagare, äktade dennes dotter Agane, fader till Pentheus. 3) En av argonauterna (se d. o.). Échiquier [efikje'] (av mlat. scacca'rium, schackbräde. 1) I det medeltida Frankrike namn å vissa av länsfurstarna upprättade domstolar och räkenskapsgranskande kammare. För sistnämnda ändamål användes i é. ett schackbräde, därav namnet. Den viktigaste é. var den i Normandie. — Om motsvarande engelska inst. se E x c h e q u e r. E.K. 2) Krigsv., föråldrad form för uppställning och strid, varvid en truppstyrkas underavdelningar ordnades på olika linjer med luckor, de bakre linjernas enheter betäckande luckorna i framförvarande linje. — Sjökrigsv., se B ide-v i n d s 1 i n j e. E. O. B. Echis [e'kis], se Sandrasselorm. Echitami'n, Echiteni'n [eki-], alkaloider i ditabark (se d. o.). Echites [eki'-], tropiskt, amerikanskt växt- Uppslagsbok. VII. — 1121 — 36 släkte av fam. Apocyna'ceæ. O. 40 arter, lianer (se d. o.) med oftast stora, vanl. i klasar samlade blommor. Mjölksaften är hos flera arter mycket giftig. A. V-e. Echium [e'ki-], växtsläkte med 1 art i Sverige, se B 1 å e 1 d. Echiu'rus [eki-], ett släkte st järnmaskar (se d. o.). Kroppen är cylindrisk med talrika tvärrader av små papiller och framändan utdragen i en vid retning lätt avsnörbar snabel, vid vars bas munnen ligger. I främre delen finnas 2 hakborst och i bakändan omkr. analöppningen 2 borstkransar. En art förekommer vid Sveriges västkust. O. C-n. Echo (grek., eko), grek, myt., en nymf, straffades för sin pratsjuka av Hera så, att hon endast kunde upprepa det sista ordet av en annans tal. En olycklig kärlek till den sköne ynglingen Narkissos förtärde henne, så att endast rösten (»ekot») blev kvar. [W. N.] Echo de Paris [ekå' da pari'], morgontidn. i Paris, grundad 1883; klerikal och moderat republikansk. E. har tidvis varit berömd på gr. av sina litterära bidrag (bröderna Goncourt på 1890-talet, Maurice Barrès under och efter världskriget). Under senare år har E. understött Castelnaus (se denne) officiellt-katolska parti och väckt uppmärksamhet genom Perti-nax’ (se denne) utrikespolitiska artiklar. G. Liv. Echtermeier [ä'^tarmalør], Carl Friedrich, tysk bildhuggare (1845—1910), utbildades dels i Kassel, dels (för Hähnel) i Dresden samt verkade (från 1883) som prof, vid tekniska högsk. i Braunschweig. E. har utfört talrika porträttreliefer och byster samt allegoriska statyer, främst 8 marmorbilder i galleriet i Kassel, samt monument, bl. a. Bismarck-monumentet i Mag-deburg. E. W. Echternach [ä^tarnaz], Echtern, stad i storhertigdömet Luxemburg, vid Sauer; 3,172 inv. (1927). Tillverkning av fajans och kläde. —• Det av biskopen av Utrecht, den helige Willibrod (d. där på 600-talet) stiftade bene-diktinklostret har i äldre dagar övat stort inflytande i konsthistorien; i miniatyrkonsten representerade E. en särsk. skola under den äldre romanska (ottoniska) perioden. Klosterkyrkan visar dels romansk, dels gotisk stil. Stadskyrkan är från 1200-talet. Rådhuset har en gotisk pelarhall (»Dingstuhl»). [S.]; E. W. Écija [ä'jnza], stad i prov. Sevilla, s. v. Spanien, vid floden Genil; 29,934 inv. (1920). Området omkr. E. kallas på gr. av sin stora sommarhetta »Andalusiens stekpanna». O. P. E'citon, ett släkte vandringsmyror (se d. o.). Eck, J oh ann, tysk katolsk teolog (1486— 1543), prof, i Ingolstadt 1510, mest känd som oförsonlig motståndare till Luther. Vid den för — 1122 —