ECKERMANN mycket ha tillkommit på gr. av munkordnarnas rivalitet. Skillnaden mellan E. och Thomas — vilken senare också åberopade sig på mystiska upplevelser under korta och sällsynta ögonblick — låg mera i själsartcn och visade sig bl. a. däri, att E. såg sin verkliga uppgift i predikandet, medan Thomas ägnade sig åt lärans minutiösa utformning. På mystikens vis och efter nyplatonismens linjer höjer E. det högsta varat upp över våra begrepp. »Gudomen» (Die Gottheit) verkar icke och kan ej omedelbart uppenbara sig. Men E. underkänner icke betydelsen av el. den relativa sanningen i den mänskliga uppfattningen av en Gud, som uppenbarar sig och verkar och som vi kunna till-lägga sådana egenskaper som godhet och kärlek, kristendomens Gud i en mera esoterisk uppfattning än den kyrkliga. — Denna skillnad mellan ett högsta och ett näst högsta genomför E. på alla områden. Den högsta själen, det högsta vetandet, den högsta dygden är något outsägbart, som ännu ej söndrat sig i egenskaper, i bilder, i syften; ett fullkomligt uppgående i gudomen. Dygden i denna form kallar han Abgeschiedenheit, världsfrånvändhet, oberoende av allt »kreaturligt». Alla bestämda dygder, ss. kärlek, ödmjukhet, barmhärtighet, lida redan av det ändligas inskränkning och ensidighet. Men i denna sfär av uppgifter, från de högsta till de minsta, lever människan väsentligen. Intet arbete är så ringa, att det ej kan bli till en gudstjänst. E. är således långt ifrån att tillråda flykt från världen. Man skall icke förakta Martas bekymmer. En Maria, som sitter vid Jesu fötter, löper fara att försjunka i sitt tillstånds ljuvlighet och bli fast i sin lyckokänsla; hon måste, säger han, först bli en Marta, för att till slut bli så fast i sitt väsen, att hennes beblandelse med det världsliga icke hindrar henne att låta allt sitt görande syfta hän till den eviga saligheten. — E:s »Schriften und Predigten» finnas i modern tysk övers, av H. Büttner (2 bd, 1903—09, ny uppl. 1923). På sv. finnas »Undervisande tal» (1922). —■ Litt.: M. Jacobsson, »Om förhållandet mellan religion och moral hos Meister Eckehart» (i »Festskrift tillägnad Vitalis Norström», 1916); H. Larsson, »Maria och Martha» (i »Under världskrisen», 1920). H.L. E'ckener, Hugo, tysk luftskeppsbyggare (f. 1868), studerade historia och nationalekonomi och lärde i Friedrichshafen känna Zeppe-lin, för vilken han blev verksam som skriftställare. Sedan 1908 tillhörande Zeppelinsäll-skapet övertog han 1910 avd. för flygteknikens utveckling, blev 1911 chef för Deutsche Luft-schifffahrts A.-G., var under kriget instruktör för flottans luftskeppsavd. och tillhör sedan 1920 ledningen avZeppelinsällskapet. E.har företagit flera uppmärksammade flygningar med luftskepp, ss. 12/io—18/io 1924 med Z R. III från Friedrichshafen till New Y ork (Lakehurst) samt 15/8—4/0 1929 världsomflygnin gen med L Z. 127GrafZep-pelin från Friedrichshafen med mellanlandningar i Tokyo, Los Angeles, Lakehurst till Friedrichshafen på en tid av 20 dygn och 4 tim. F. Az. Ecker, Alexander (1816—87), prof, i anatomi i Basel 1844 och från 1850 i Freiburg; grundare av museer för antropologi, prehis-toria och etnografi. E. grundläde och utgav under många år »Archiv für Anthropologie». Hans viktigaste skrifter äro »Crania Germaniæ» (1865) och »Die Hirnwindungen des Menschen» (1869; 2 Aufl. 1883). G. B-n. Eckermann, von, släkt inflyttad 1839 från Ryssland. Släkten var urspr. tysk och inflyttade i slutet av 1700-talet till Ryssland. 1) Adam Mauritz August von E., mariningenjör (1859—1921). E. genomgick École d’application du génie maritime i Cherbourg och var 1882—85 anställd vid R. Napier & sons varv i Glasgow. Han samarbetade därefter med T. Nordenfelt för konstruktion av undervattensbåtar, delvis som dennes representant i Turkiet, blev underingenjör vid mariningenjörstaten 1888, marindirektör av l:a graden 1910, marinöverdirektör 1914. E. var 1909—14 chef för ingenjördep. vid flottans varv i Karlskrona. Under E:s ledning konstruerades och byggdes pansarskeppen Gustaf V och Drottning Victoria, jagarna Wrangel och Wachtmeister samt 6 undervattensbåtar. E. nedlade ett förtjänstfullt arbete för införande av utväxlade turbiner på flottans fartyg. T. Hrn. 2) Claes Walter Harry von E., den föregåendes brorson, mineralog och industriidkare (f. 5/i 1886), bergsingenjör 1909, fil. d:r 1922 och docent i mineralogi och petrografi vid Stockholms högsk. 1927. E. var överingenjör vid A.-b. Ljusne—Voxna 1913—17, verkst. direktör där 1919—26 och för A.-b. Furu ply-wood 1927. E. har med stor framgång ägnat sig åt vetenskaplig forskning i mineralogi och petrografi, vilket särsk. kommer till uttryck i hans gradualavh. »The rocks and contact minerals of the Mansjö mountain» (1922). K. A. G. E'ckermann, Johann Peter, tysk förf. (1792—1854), växte upp i fattigdom, självlärd; — 1125 — — 1126 —