ECKERNFÖRDE hyllade Goethe i en skrift, som väckte dennes uppmärksamhet. E. var från 1823 till sin död bosatt i Weimar och under Goethes sista år hans litterära hjälpreda. E:s »Gedichte» (1838) sakna ursprunglighet; berömda äro däremot hans »Gespräche mit Goethe» (3 bd, 1837 —48, ny uppl. bl. a. av H. Th. Kroeber 1913; sv. övers. 1925). J. Pe-tersens analys »Die Entstehung der Eckermann-schen Gespräche» (1924) reducerar emellertid åtskilligt av E:s pålitlighet i detaljer. — Litt.: H. H. Houben, »J. P. E., sein Leben für Goethe» (2 bd, 1925—28). Petersens och Houbens resultat äro refererade i A. Lindqvist, »Om ord och ungdom» (1926) och F. Böök, »Från fyra sekler» (1928). A. Bd. E'ckernförde, stad i prov. Schleswig-Holstein, vid innersta delen av E.-bukten, n. v. om Kiel; 7,312 inv. (1925). Fiske, träindustri. E. bildar sedan 1922 med det närbelägna Borby badorten E.-Borby. — Under dansk-tyska kriget 1848—50 verkställde danska sjöstridskrafter ett anfall mot E.-bukten för att understödja framryck-ning till lands från Jylland och Als. I kamp mot strandbatterierna vid E. råkade härvid linjeskeppet »Christian VIII» i brand och sprang i luften, fregatten »Gefion» skadades svårt och strök flagg. Danskarna förlorade över 1,000 man i döda och fångar. S.; H. S-k. E'ckersberg, Christoffer Wilhelm, dansk målare (1783—1853), utbildades först som hantverkare i målarfacket, kom vid 20 år till konst-akad. i Köpenhamn, där han blev elev av Abild-gaard och vann flera pris (för bibliska ämnen). Han målade porträtt och gjorde teckningar, bl. a. med krigsbilder från 1807, vilka mångfaldigades genom kopparstick. 1810 reste han, på gr. av en olycklig kärlekshistoria, utomlands, uppehöll sig först i Paris, där han blev elev hos J. P. David och bl. a. utförde en ypperlig modellstudie, »Tre spartanska gossar, som öva sig i bågskytte», det första provet i dansk konst på den nya riktning, som tagit sitt uppsving från klassicismen men framför allt strävade att enkelt och klart återge naturen i färgernas glans och spelet av ljus och skugga. I 3 år (från 1813) vistades han sedan i Rom, där han tillhörde Thorvaldsens krets; ett porträtt av denne blev hans mest berömda alster från denna tid, en av samtidens förnämsta ka-raktärsbilder (Kunstakad. i Köpenhamn, replik i Nationalmuseum, Stockholm). F. ö. målade E. denna tid mest smärre veduter, landskap och bilder från Rom och dess omgivningar med byggnader och ruiner. Till hans större kompositioner hör »Moses låter Faraos här dränkas i Röda havet». Återkommen till Danmark 1816, blev E. ett par år senare Abild-gaards efterträdare som lärare vid konstakad. Han målade nu historiska bilder (t. ex. för Christiansborg), altartavlor (t. ex. för Frue-kirke i Svendborg; »Kristus i Getsemane») samt några (mindre lyckade) motiv ur den nordiska mytologien — parallellt med J. G. Sandberg i Sverige. Liksom denne upptog han också folklivsskildringen. E. var en mycket anlitad porträttmålare och utförde talrika enkel- och dubbelporträtt, solitt men torrt målade. Bland hans grupporträtt framstå två: »Konung Fredrik VI med familj» (på Rosenborg) och den Nathansonska familjebilden (Kunstmuseet). Slutl. märkas hans landskap, särsk. strand- och sjöstycken med fartyg, vilka senare ofta äro huvudmotivet. Som marinmålare anses han stå högst och ha fått den största konstnärliga betydelsen. E. var en i hög grad noggrann konstnär, enkelt realistisk och verklighetstrogen; ärlighet och klarhet utmärka hans bilder. Hans färgsinne framträder ofta kraftigt, men värmen och stämningen saknas vanl. E. är också skäligen fantasilös. Som tecknare är han synnerligen framstående. Han är bäst representerad i C. W. Eckersberg: De Holmska barnen. Kunstmuseet, Köpenhamn (mellan 40 och 50 tavlor), vidare i Hirschsprungska samlingen, på Nivaagaard samt i Glyptoteket. Bild se även pl. vid art. Danmark, konst. — Litt.: Monografier av P. Weilbach (1872), E. Hannover (med tavelförteckning, 1898) och P. Jo-hansen (1925). — E:s son Erling Carl — 1127 — — 1128 —