ECKLESIASTIK erhöll kansliråds avsked 1767. 1753 stiftade han Tankebyggarorden (se d. o.), vars ordens-mästare han var till dess upplösning 1763. Större betydelse har han haft som frimurare. 1756 grundade han den första Andreaslogen i Sverige. 1759 upprättade han jämte andra det första sv. storkapitlet och blev ss. dess styresman (till 1774) landets förste ordensmästare. 1760 stiftade han Den sjunde S:t Johannes-logen, och 1761 medverkade han vid organiserandet av Svenska stora landslogen, där han en tid var deputerad landsstormästare. E:s frimurarsystem (med urspr. 7, senare 9 grader, vartill en ranggrad för ordens högsta ämbetsman) har med oväsentliga ändringar bibehållits i Sverige, där det officiellt är allena-härskande. Även i Danmark, Norge, Preussen och Finland har det vunnit insteg (se F r i-mureri). De s. k. »Eckleffska akterna», på vilka det grundar sig, äro ej, ss. det uppgives, av E. själv hämtade i Genève 1750, utan senare hitförda av andra (sannolikt 1753—54). De viktigaste äro avfattade på franska och chiff-rerade. En däribland befintlig handling är ren avskrift av en dålig fransk övers, (tr. 1742) av engelska konstitutionsbokens 2 uppl. (1738), och även annorstädes röja sig källorna. — Litt.: J. Rudbeck, »Kanslirådet K. F. E.» (1930), en framställning, som i vissa avseenden strider mot ovanstående. S. Bsn. Ecklesiastik (till grek. ekklesi'a, församling, sorn tillhör el. hänför sig till (i sht den kristna) kyrkan el. det med denna förbundna skolväsendet el. Ecklesiastikdep. E. indel-h i n g, ett kristnat lands uppdelning i kyrkligt hänseende i stift, kontrakt, pastorat och församlingar. E. H.; E. K. Ecklesiastika deputationer [-Jo'-], under och mellan riksdagarna under frihetstiden i Sverige arbetande riksdagskommittéer för kyrkliga frågor. — Litt.: H. Nordin, »De e. d. under Fredrik I:s regering» (1895). E.K. Ecklesiastikberedningen, Ecklesiastika beredningen, en 1786 på initiativ huvudsaki. av prosten K. J. Nordin inom Civilexp. inrättad avd. för beredande till föredragning inför konungen av kyrkliga ärenden, särsk. beford-ringsärenden. E. bestod av en lekman och två präster. Vid inrättandet av Ecklesiastikexp. 1789 uppgick E. i Rikets ärendets allmänna beredning. E. Spr. Ecklesiastik boställsordning, se Ecklesiastikt boställe. Ecklesiasti'k boställsskog, se Ecklesiastikt boställe. Ecklesiastikdepartementet, ett av de stats-dep. — till antal och huvudsakliga verksamhetsområden bestämda genom en särsk. lag 1919 —, i vilka den centrala statsförvaltningen i Sverige enl. R. F. § 5 är fördelad. Inom E. handläggas enl. stadga 1920 dels förvaltningsärenden rörande kyrkoväsendet, prästämbetet, prästerskapet och kyrkobetjäningen, ecklesiastika boställen, rikets ecklesiastika indelning och indelning i skoldistrikt, den kyrkliga kommunen, arkiv-, biblioteks- och museiväsendet, vitterhet och skön konst, teaterväsendet samt vetenskaplig verksamhet i övrigt, undervisningsväsendet, allt i vad dessa ärenden ej tillagts annat dep., dels lagstiftningsärenden ang. byggande och underhåll av kyrka och prästgård samt tillsättning av prästerliga tjänster. — Det statsråd, som är E:s chef, benämnes i dagligt tal ecklesiastikminister. E:s personal utgöres av 1 statssekreterare, 1 expeditionschef, 4 kansliråd, ett flertal förste och andre kanslisekreterare, amanuenser m. fl. Arbetet är fördelat på 4 huvudbyråer, envar med ett kansliråd som chef: 1 för kyrkoärenden, 1 för univ.-och högskole-, akad.-, arkiv- och bibi.-ärenden, 1 för läroverksärenden och 1 för ärenden ang. folk- och yrkesundervisningen. En särskild föredragande är förordnad för de till E. hörande målen hos Regeringsrätten. — E. är en avd. av K. m:ts kansli. Anslagen till E. och därunder sorterande verk och inst. äro uppförda under riksstatens 8:e huvudtitel. — E. tillkom genom departementalreformen 1840 som en ombildning av Ecklesiastikexp. (se d. o.J. E. Spr. Ecklesiastikexpeditionen [-Jo-], en 1789 av Gustav III inrättad statsexp. (se d. o.) för handläggningen av de kyrkliga ärendena, vilka förut tillhört Civilexp. (jfr Ecklesiastikberedningen). Denna första E. indrogs emellertid redan 1792, och Civilexp. övertog åter dess uppgifter. Genom 1809 års kansliordning återupplivades E. med något vidgat verksamhetsområde (undervisningsväsen, sjuk-och fattigvård m. m.) och ägde därefter bestånd till 1840, då den ombildades till det genom detta års departementalreform inrättade Ecklesiastikdep. E. Spr. Ecklesiastikmatrikel, matrikel över sv. kyrkans prästerskap, se Herdaminne och Stiftsmatrikel. Ecklesiastikminister, se Ecklesiastikdepartementet. Ecklesiastikstaten, sammanfattande benämning på statens till kyrkan (förr även till den med kyrkan förenade skolan) hörande ämbets-och tjänstemän, såväl präster som lekmän. E.Spr. Ecklesiastikt boställe, boställe anslaget åt underhåll av kyrklig befattningshavare, se B o-ställe. Enl. nu gällande sv. rätt, e. b.-ord- — 1131 — — 1132 —