EDGAR Parti av templet i Edfu. trogne lärjunge, utvecklade E. i åtskilliga avh. samt i »Filosofisk religionslära» (1903) och »Etik» (1907) dennes lära mer i detalj, ofta med en bokstavsbundenhet, som kulminerade i striden med A. Nyblæus om idéerna; E. utgav Boströms »Skrifter» (2 bd, 1883, och, jämte G. J. Keijser, 3, 1901). P. E. L. Edfu, stad i övre Egypten, forntidens Tböt, koptiska Atbö, förebilden för den moderna arabiska formen E.; efter den där dyrkade solguden, Horus, kallades den av grekerna Edestads kyrka i Blekinge. Apollonopolis magna (Horus = Apollon). E. var huvudstad i det andra överegyptiska nomos, där efter sägnen Horus hade haft sin stora kamp med Seth. Det stora templet i E., som är nästan fullst. bevarat, är helgat åt solguden Horus samt gudinnan Hathor från Den-dera och Hor-sem-tawi (d. v. s. »Horus, som förenar de två landen»); om dess byggnadshistoria berättar en lång inskrift på yttersidan av ringmuren. Det nuv. templet är påbörjat av Ptolemaios III Euergetes I år 237 f. Kr. och avslutat 212 av hans efterträdare Filopator; under de följ, åren blev arbetet med utsmyckningen av templet avbrutet, det återupptogs av Filometer (176) och blev fullfört under Ptolemaios IX Euergetes II (147); under de sista härskarna av Lagid-huset tillfogades den stora förgården med sina kolonnader, ringmuren och pylonerna. O. K.-P. Edgar (se Ed-), angelsaxisk konung (d. 975), blev under sin äldre broders livstid hyllad ss. konung av vissa delar av England, vid dennes död av hela landet. E:s regering var fredlig, och han erhöll benämningen »den fredlige». Han har jämte sin rådgivare ärkebiskop Dunstan (se denne) nedlagt ett stort arbete på rikets och kyrkans inre organisation; han skärpte klosterreglerna och genomförde, att det högre prästerskapet skulle leva i celibat. Ingen konung före E. utövade ett så stort inflytande som han över hela England. B. — 1165 — — 1166 —