EDGE Edge [äj], Walter Evans, nordamerikansk politiker (f. 1874), började ss. typograf och journalist och deltog efter 1904 i det politiska livet i New Jersey på republikanernas sida. 1916—19 sin stats guvernör, 1919—29 medl. av unionssenaten, blev E. 1929 U. S. A:s ambassadör i Paris. B. Edgeworth [ä'jQÖp] de Firmont, Henry Allen Essex, katolsk präst (1715— 1807). Irländare till börden, blev E. uppfostrad i Frankrike och ss. Ludvig XVI:s sista biktfader följde han denne till schavotten. Det vid detta tillfälle honom tillagda yttrandet »Son av den helige Ludvig, far upp till himmelen!» förnekas av honom själv. E. dog i Mitau (Ryssland), dit han följt Ludvig XVIII. E:s »Memories» utgåvos 1815, »Letters» 1818. S. N. Edgeworth [ä'j2Öjj], Maria, irländsk författarinna (1767—1849), debuterade 1800 med den anonymt utg. romanen »Castle Rack-rent», som blev en stor framgång. Därefter följde »Belinda» (1801), »Leonora» (2 bd, 1806), »Tales of fashionable life» (2 serier: 1809 och 1812) samt »Harrington and Ormond» (3 bd, 1817), alla utmärkta av skarp psykologisk blick, gott humör samt klar och livlig stil. I sv. övers, finnas bl. a. »Ormond» (3 bd, 1827), »Belinda» (2 bd, 1835) samt »Berättelser för barn och ungdom» (1869). — Litt.: A. J. C. Hare, »The life and letters of M. E.» (2 bd, 1894); Emily Lawless, »M. E.» (1904). E. L. R. Edgeworth [ä'j2Öp], Francis Ysidro. engelsk nationalekonom (1845—1926), prof, vid King’s college i London 1888, i Oxford 1891. E. var red. för »Economic journal», sedan den började utgivas 1891, och medverkade dessutom flitigt i »Journal of statistical so-ciety». Så gott som hela hans vetenskapliga produktion finnes i form av artiklar i dessa o. a. tidskr. Bland E:s övriga fåtaliga skrifter märkes »Mathematical physics» (1881). En samlad uppl. av hans viktigaste arbeten utgavs 1925: »Papers relatings to political economy» (3 bd). — E. anses jämte Marshall vara Englands mest betydande nationalekonom under senare tid. Han har visserligen icke uppbyggt något enhetligt teoretiskt system, men hans många specialundersökningar ha lämnat betydande resultat. Särsk. förtjänar hans analys av monopolprisbildningen att nämnas. E. använder sig med förkärlek av matematiskt framställningssätt. Själv ansåg han sig stå på den klassiska engelska nationalekonomiens grund men har tagit starka intryck från gräns-nytte-teoretikerna Walras, Jevons och Menger. — Litt.: J. Schumpeter, »E. und die neuere Wirtschaftstheorie» (i »Weltwirtschaftliches Ar-chiv», 1925). T.E-r. Edgewo'rthia, asiatiskt växtsläkte av fam. Thymelæa'cece, med endast 2 arter. De äro buskar, vars bastfibrer, framför allt av E. papyri'fera (E. Gardneri), särsk. i Japan användas till framställning av ett förträffligt, fast och vitt papper. A. V-e. Edgren, August Hjalmar, svensk-amerikansk språkforskare och skald (1840— 1903), avlade 1860 sv. officersexamen, deltog 1861—64 i nordamerikanska inbördeskriget, lämnade militärtjänsten 1870 och begav sig till U. S. A., där han studerade under W. D. Whitney (se denne), som övade ett avgörande inflytande på hans vetenskapliga inriktning. 1880 blev D. docent i sanskrit vid Lunds univ., 1884 prof, i sanskrit och moderna språk vid univ. i Lincoln, Nebraska. Vid Göteborgs högsk:s stiftande blev E. prof, i germanska språk, varjämte han där meddelade undervisning i sanskrit och jämförande språkforskning; 1891—93 var han därjämte högsk:s förste rektor, 1893— 1901 var han ånyo prof, i Lincoln, först i romanska språk, senare i jämförande språkforskning och sanskrit. 1901 blev han medl. av Svenska akad:s Nobelinst. Inom sanskrit-filologien utgav E. utom smärre avhandlingar ett par grammatikor och överflyttade till sv. »Qakuntala» (1875), »Meghaduta» (1875), »Ma-lavika» (1877) samt »Nalasagan» (1880). Han har dessutom utg. »Jämförande grammatik», 1 (1893). På den moderna filologiens områden uppträdde han som förf, av lexika (tyskt-eng-elskt och engelskt-tyskt tillsammans med Whitney, 1877), varjämte han utförde övers, av Longfellow (»Evangelina», 1875, »Valda dikter», 1892) och Tennyson (»Dikter i urval», 1902) samt utgav »Ur Amerikas skönlitteratur» (1878—79). Dessutom framträdde E. som skald med »Dikter i original och öfvers.» (1884), »Blåklint» (1894) samt den postumt utgivna »Brustna återljud» (1904). C. F. — 1167 — — 1168 —