EDINBURGHKONFERENSEN varan hämtas från Skandinavien. — Nämnt sedan 900-talet, nådde E. betydelse först under 1400-talet, då det blev kunglig residensstad och Skottlands huvudstad. — Jämte det gamla slottet, nu använt till kasern, härstammar S:t Giles-katedralen från (den senare) medeltiden med ett ansenligt torn (kyrkan illa restaurerad o. 1830). Den gamla staden har en mängd efter en brand på 1500-talet uppförda höga, smala hus. Det kungl. residenset Holyrood är byggt på 1670-talet. Den nyare delen av staden har praktfulla byggnader från 1700- och 1800-talen. Bland museer märkas Royal Scottish museum, National museum of antiquities, National por-trait gallery samt National gallery of Scotland, som innehåller en betydande samling tavlor mestadels av skotska och franska mästare från 1800-talet. Det största av stadens monument är det 1899 över Walter Scott uppresta (60 m. högt) vid Princes Street. J. F.; [B.]; E. W. Edinburghkonferensen [ä'dinbara-]. Världs-missionskonferensen i Edinburgh 14/a—23/b 1910 är den första internationella missionskonferen-sen av större omfattning, med representanter praktiskt taget från alla evangeliska kyrkor och denominationer. President var John Mott (se denne). Förhandlingsprogrammet upptog så gott som alla moderna missionsproblem. Stor uppmärksamhet ägnades frågorna om unity och comity, d. v. s. enhetstanken och missionernas hänsynstagande till varandra vid arbetet ute på fälten. Det närmaste praktiska resultatet blev tillsättande av en fortsättnings-kommitté under presidium av Mott, vilken på missionsfälten skulle söka realisera konferensens program. G. W. L. Edinburgh review, The [öi ä'dinbara rivjö'], engelsk tidskr., grundad 1802 av Francis Jeffrey och Sydney Smith, upphörde 1930. E. r. verkade ärligt och oförskräckt för liberala och humanitära strävanden och spelade bl. a. en stor roll vid katolikernas emancipation, vid avskaffandet av slaveriet och vid mildrandet av strafflagarna. Bland dess tidigare medarbetare märkas W. Scott och Southey; senare publicerade Macaulay här sina briljanta essayer. E. L. R. E'dinger, L u d w i g, tysk läkare (1855— 1918), 1883 nervläkare i Frankfurt a. M., 1912 prof, och föreståndare för univ:s neurologiska inst., känd särsk. genom sina arbeten över hjärnanatomi. Huvudverk: »Vorlesungen über den Bau der nervösen Zentralorgane der Men-schen und derTiere» (2bd,6—7Aufl. 1904). [ W£.] Edingtoni't, mineral med kemiska sammansättningen Ba2O.Al2O3.3SiO2.3H2O, en barium-haltig zeolit (se d. o.); förekommer i Skottland. K. A. G. EdinoT, klorhydratet av aminooxibensyi-alkohol; användes vid beredning av fotografiskt framkallningsbad (se d. o.). A. Sv. Edirné, turkiska namnet på Adrianopel. Edison [ä'disan], Thomas Alva, nordamerikansk uppfinnare (f. n/i2 1847). E. är f. i Milan, Ohio. Fadern var av holländsk, modern av skotsk härkomst. Av den senare, som Thomas A. Edison. varit lärarinna, erhöll han en knapphändig undervisning, tills han vid 12 år fick anställning som tidningspojke på Grand trunk-järnvägen. En stor del av sin förtjänst på detta arbete använde han på kemiska och tekniska experiment, som han utförde i det »laboratorium», han fått inreda åt sig i en godsfinka. Dessa experiment fingo ett hastigt slut, då han höll på att sätta eld på vagnen. Han blev bortkörd av konduktören, som med en väl kraftig örfil gjorde honom lomhörd för livet. Självstudier på de offentliga bibi, fingo för honom ersätta en ordnad skolgång. Sedan han lärt sig telegrafera, fick han 15 år gammal plats som telegrafist. 1868 blev han anställd som ingenjör vid Western union telegraph co. och 1869 vid The Laws gold report co. Arbetet vid dessa företag resulterade i hans första stora uppfinningar, duplex- och kvadruplextele-graferingssystemen (se d. o.), vilka förskaffade honom ett berömt namn som uppfinnare. För de betydande förbättringar av typtelegraferingen, spec. för meddelande av — 1175-. — 1176 —