EFFEKTUERA vilka inlärning (se d. o.), särsk. färdighetsbildning och vanebildning, försiggå. Under Thorn-dikes (se denne) banbrytande försök i djurpsykologi (se d. o.) fingo djur (bl. a. hundar och kattor) lära sig att taga sig ut ur s. k. puzzleboxes och labyrinter genom att utfodras och därmed vinna tillfredsställelse först sedan de lyckats. Jämte övningslagen (d. v. s. inövning genom repetition) torde denna förklaring vara den giltiga för all dressyr. Lagen formuleras numera oftast: en organism upprepar (och inlär därför enl. övningslagen) de reaktioner (beteenden), som leda till tillfredsställelse, medan den tenderar att icke upprepa (och därför icke inlär) de reaktioner (beteenden), som icke medföra tillfredsställelse. Denna lag synes giltig för inlärning hos organismer, som icke el. endast i mycket ringa mån inlära genom föreställningsförknippning (i d e a t o -risk inlärning). E. äger vidsträckt till-lämpning som uppfostringsmedel under den tidigaste barndomen, innan ideatorisk inlärning i större utsträckning ännu börjat (t. ex. vredesutbrott inläras, om de leda till tillfredsställelse; de kunna bortvänjas, om de icke få leda till tillfredsställelse). Belöning med njutning och straff med smärta utöva delvis sin verkan enl. denna lag i nämnda period. — Rörande lagens giltighet inom föreställningsförloppet råda delade meningar. Angenäma minnen reproduceras otvivelaktigt lättare än oangenäma, varför återblicken över längre förflutna perioder ofta synes angenäm; å andra sidan äga pinsamma minnen (t. ex. av en förödmjukelse, ett socialt felsteg) särsk. stark reproduktionstendens. — E. har varit föremål för delade meningar. Stundom har den tolkats som ett specialfall av övningslagen, näml, när den riktiga reaktionen är den sista i en serie av reaktioner. I vissa fall synes e. förklaras av Sherringtons iakttagelse, att njutning och smärtretningar över-flygla alla andra, även hos djur, som blott besitta ryggmärg, vid större styrka binda njutning och smärta (vällust, tandvärk) uppmärksamheten fast vid sig. Om e., ev. i reviderad form, är giltig för föreställningslivet, torde den delvis kunna förklaras därigenom, att glädje och sorg binda uppmärksamheten vid sitt objekt el. föreställningen därom, medan motvilja och avsky rikta uppmärksamheten från känslans föremål. G.A.J. Effektue'ra (senlat. effectua're), åstadkomma, verkställa, utföra, uträtta. Effemine'rad (fra. efféminé, till lat. fe'mina, kvinna), förkvinnligad, förvekligad, fruntim-mersaktig. Effen [ä'fan], Justus van, holländsk förf. (1684—1735), tjänsteman vid örlogsmagasinen i Hertogenbosch, utgav efter engelskt mönster de första holländska veckotidskr., först på franska, bl. a. »Le misanthrope» (1711—12), sedan på holländska, »De hol-landsche spectator» (1731—35). Genom »Le misanthrope» har E. förbindelser med Sverige, i det Dalin i »Argus» ofta återgett el. omstuvat E:s passager och vidare E. till 2 uppl. av verket (1756) fogat en skildring av sin resa i Sverige 1719 (»Voyage en Suède»). — Litt.: W. Zuydam, »J. v. E.» (1922). Rth. Effervescens [-se'ns el. -Je'ns], utlösning av gas ur en vätska, t. ex. kolsyra ur champagne. Effervesc e'n t i a, fräspulver, vanl. en blandning av vinsyra och bikarbonat, vilken i vatten utvecklar kolsyra. Wk. Effleurage [fra.; sv. uttal -öra'J], en form av massage, som utföres med flata handen. E. bör i allm. ske i venernas, resp, lymfströmmarnas riktning, dess styrka (lätt, kraftig) avpassas efter ändamålet. E. ingår också som behandling i vissa badformer. T. H-n. Efflorescens [-se'ns el. -Je'ns]. 1) Kem., en lösnings avdunstning under utfällning av trädel. buskliknande kristalliniska bildningar, särsk. om sådan utfällning sker uppåt insidan av ett kärl, innehållande en lösning av en substans i ett lättflyktigt lösningsmedel (lösningen »kryper»). Lj. 2) Med., vissa former av hudutslag. Efflu'vium (lat.), utdunstning, utströmning. E. capillo'rum, håravfall. Effusion [-fo'n], fys. kem., utströmning av gaser genom trånga öppningar el. genom poröst material. Upphettas ammoniumklorid, sönderdelas den i klorväte och ammoniak, vilka gaser delvis kunna skiljas genom e., på gr. av att e.-hastigheten, som minskas med tilltagande gastäthet, är större för ammoniak än för klorväte. Lj. Effusi'v, effusiv bergart, en sådan bergart, som utgjutits från en vulkan, ant. från dess krater el. från sidosprickor. K. A. G. EfiaTtes. 1) Grek, myt., en av Aloaderna (se d. o.). 2) E. från Malis i Thessalien, grekisk förrädare. Då Xerxes vid sitt infall i Grekland 480 f. Kr. förgäves sökt storma det av Leonidas besatta passet vid Thermopyle, skall E. (enL — 1211 — — 1212 —