EFRAIMS SÖNER Herodotos 7:213 ff.) ha erbjudit sig att förråda grekerna och fört persernas trupper på en stig över bergen, varefter de fallit Leonidas i ryggen. Förklarad fågelfri, skall E. därefter ha flytt till Thessalien men senare återvänt och mördats, varvid hans mördare erhöll belöning av spartanerna. Enl. annan tradition skulle förrädarna ha varit 2, Onetes och Korydallos. W. N. 3) Grekisk statsman (d. 426 f. Kr.), Perikles’ vän, bröt areopagens (se d. o.) makt, motsatte sig Kimons hjälpexp. till Sparta 462 f. Kr., mördades kort därefter. 4) Grekisk statsman (d. 334 f. Kr.), anhängare av Demosthenes’ parti, flydde, då hans utlämnande krävdes av konung Filip, till Persien, stupade vid Halikarnassos' belägring. W. N. Efo'd. I det äldre Israel omtalas ofta e., använd för orakeländamål, men aldrig närmare beskriven. Man har förmodat, att denna e. skulle beteckna en gudabild, men att döma av den senare översteprästerliga e., vilken likaledes var förbunden med ett lottorakel (urim och tummim, se d. o.), torde även den äldre e. bestått i ett ländskört. Detta bestyrkes av att den prästerliga ämbetsdräkten, ett linneskört, också benämnes e. Den gamla orakel-e. var synnerligen dyrbart utsmyckad, om också uppgiften i Dom. 8:26 är överdriven. G. Bsm. Efo'r (till grek. e'foros), uppsyningsman, i det forntida Sparta 5 ämbetsmän med övervakande myndighet över medborgarna, ämbetsmännen och konungarna, vilka senare i sht stodo under e:s kontroll och varje mån. inför dem måste svärja lydnad mot lagarna. Ämbetet, vilket anses ha uppkommit i 8:e årh. f. Kr., blev efter hand ett av statens viktigaste med stor maktbefogenhet, ss. att sammankalla folkförsamlingen, avsända och mottaga beskickningar, handha finanserna o. s. v. Valbara till e. voro alla medl. av högsta ståndet (spar-tiaterna, se d. o.); de vid ämbetsårets slut avgående e. skulle avlägga räkenskap inför sina efterträdare. — Den latinska formen e'phorus (e'forus) användes vanl. ss. titel på biskop, som har uppsikt över de allmänna lärov. i stiftet.—Efora't, det av e. innehavda ämbetet.W.N. E'foros, grekisk historieskrivare, f. i Kyme o. 405 f. Kr., skrev en berömd, av senare historieskrivare flitigt använd världshistoria i 30 böcker, omfattande tiden från Herakliderna (se d. o.) till 340 f. Kr. Bevarade partier äro utg. i »Fragmenta historicorum græcorum», 1 (1841) och 4 (1851). W. N. Eforus, se E f o r. Efraim, israelitisk stam i E:s bergsbygd mellan Benjamin i s. och Manasse i n., med ett stamområde omfattande en stor del av det senare Samariens bergland. E. framställdes ss. son till Josef men adopterad av Jakob. E. lyckades rätt snart tillkämpa sig en ledande ställning bland de n. stammarna, vilka strider återspeglas i Domarebokens berättelser (8 och 12). Hos profeterna användes ofta namnet E. för hela Israel. G. Bsm. Efraims söner och Efraims döttrar, även kallade Efraims budbärare el. le e a-n e r, apokalyptisk sekt, stiftad av svensk-amerikanen Charles Lee (1840—1926), vars ursprungliga namn var Karl Lindquist, bördig från Uppland. Lee utvandrade på 1860-talet till Amerika, där han ss. sjukvårdare deltog i slavkriget, studerade sedan vid något »medicinskt inst», varefter han praktiserade ss. läkare. Påverkad av flera olika sekter, metodister, baptister, adventister, russellianer o. a., framträdde Lee med en egen förkunnelse, vilken avsåg att framställa och tolka bibelns rätta lära, som enl. Lees mening vanställts såväl av statskyrkan som av de frireligiösa samfunden. Enl. Lee vandrade Israels stammar efter Jerusalems förstöring norrut och koloniserade Europa; så kom Efraimstammen till Sverige, Manasse till Norge, Isaskar till Finland, Dan till Danmark. Med belägg ur Moseböckerna visas, att Efraim och Manasse blevo arvtagare till förstfödslorätten; de skandinaviska folken äro därför »Guds egendomsfolk», särsk. gäller detta Efraim. (»Bevis» för att svenskarna härstamma från Efraim framläggas i skriften »Efraim», 4 uppl. 1921, av Lees likaledes svenskfödda hustru Julia Lee). Enl. Lees huvudarbete »Guds dubbla plan» (1882, flera senare uppl. ulk. på flera olika språk) skall allt det, som en gång skett, upprepas, allting i det förflutna skall få en motsvarighet i framtiden. Efter denna metod ger han en apokalyptisk tolkning av bibeln. Läran om en odödlig själ förkastas, det finns endast en kroppslig tillvaro, »himlen» skall upprättas på jorden, och till detta lycksalighetsrike bli de troende uppväckta genom en kroppslig uppståndelse. I socialismen, som samlat arbetarklassen, såg Lee en uppfyllelse av profetian om Israels stammars förening; det blir också arbetarklassen, som skall besitta det kommande himmelriket på jorden. Dessförinnan måste »Babylon» förstöras; kristendomen framställes ss. en fortsättning på babylonisk solkult och Jesus ss. en solgud. Vidare framhålles lördagen ss. vilodag, och det gammaltestamentliga bildförbudet upprätthålles därhän, att t. ex. medl. av sekten icke få fotografera sig. Församlingar bildas icke, men ivrig propaganda drives genom utsända missionärer. E. ha fått en viss utbredning i Skandinavien (på 1870-talet åstadkommo Lee och hans hustru en om — 1213 — — 1214 —