EKWALL till arbete, mätes genom förhållandet mellan fri energi och temperatur. Jfr Energi. [A. B. L.] Ektro'pion, utvikning av ögonlocksranden, vanl. den nedre, så att densamma ej ligger an mot ögongloben, varvid bindehinnan blottas. Förekommer vid ansiktsförlamning och ofta hos åldringar till följd av slapphet i muskulaturen, men kan även förorsakas av sammandragande hudärr i närheten av ögat, t. ex. efter eksem, lupus. Tillståndet följes av tårflöde och retningstillstånd i slemhinnan, som blir starkt röd, varjämte åkomman är mycket missprydande (»surögdhet»). Behandlingen är vanl. operativ. T. C-e. Ekträextrakt erhålles genom extraktion av bl. a. avfallsved från träförädlingsinduslrierna. Extrakten koncentreras till 25° Bé med en garvämneshalt av 26 %. Garvämnet i ekträ är kemiskt sett ej identiskt med ekbarkens (se d. o.) och lämnar mindre gott läder än det senare, varför det användes endast i blandning med andra extrakter vid bottenlädersfabri-kation. S. H-g. EkumeTii.sk (efter grek. oikumeniko's, till he oikume'ne, den bebodda, näml, jorden), teol., för alla kristna kyrkor gemensamt gällande (»allmänkyrklig»), användes bl. a. i sammanställningarna e. möten (konsilier, synoder), e. symbola (se d. o.), jfr även E kura e n i s k p a t r i a r k. S. N. EkumeTiiska möten el. ekumeniska synoder kallades sedan gamla kyrkans tid de rikssynoder (urspr. utlysta av kejsaren), vilkas beslut fingo gällande kraft för hela kyrkan; de blevo kyrkans första gemensamma rättsliga organ, ett uttryck för dess yttre enhet, samtidigt som de voro organ för statens makt över kyrkan. Grekisk-katolska kyrkan räknar ss. e. m.: Nicæa 325, Konstantinopel 381, Efesus 431, Chalkedon 451, Konstantinopel 553 och 680 jämte det s. k. Quinisextum 692, Nicæa 787; romersk-katolska kyrkan dessutom (med undantag av Quinisextum): Konstantinopel 869, laterankonsilierna 1123, 1139, 1179, 1215, Lyon 1245 och 1274, Vienna 1311, Konstanz 1414— 18, Basel 1431—49, 5:e laterankonsiliet 1512—17, tridentinska mötet 1545—63 och vatikankon-siliet 1869—70. Dessa senast nämnda e. m. ha sammankallats av påven med representanter för hela den katolska världen. Jfr Konsilier, Kyrkomöten och Synoder. S. N. EkumeTiiska mötet kallas populärt Allmänkyrkliga världskongressen i Stockholm 1925, där dock den romersk-katolska kyrkan icke lät sig representera. Om E. m. och dess fort-sättningsnämnd, sedan 1929 Ekumeniska rådet, se Kyrkliga en h e tss t r ä v a n-d e n. S. N. EkumeTiiska sy'mbola, »allmänkristliga» bekännelseskrifter, innehållande för alla kristna kyrkor gemensamma huvudstycken ur den kristna tron, kallas Apostoliska, Nicænokons-tantinopolitanska och Athanasianska trosbekännelserna (se d. o.). Något verkligt ekumeniskt, »allmänkyrkligt» symbolum finnes dock ej. Den grekisk-katolska kyrkan erkänner ej Apostoli-cum och Athanasianum ss. bekännelseskrifter och opponerar mot det av Rom i Nicæno-konstantinopolitanum inskjutna ledet om att »Anden utgår även från Sonen» (se F i 1i o-que). Dessa tre bekännelseskrifter ha i Västerlandet sedan gammalt ansetts ss. ekumeniska, men själva beteckningen e. s. förskriver sig från den tyske teologen N. Selnecker (d. 1592) och började användas i konkordiefor-meln (1577). S. N. Ekume'nisk patriark kallas (sedan o. 500) patriarken i Konstantinopel, som därmed, intager en åtminstone principiell överhöghet över hela den grekisk-katolska kyrkan (hierarkiens högsta symbol), ehuru hans faktiska maktfullkomlighet varit mycket skiftande, i sht sedan under 1800-talet och senare en mängd auto-kefala (se d. o.) kyrkor bildats på Balkan. S.N. Ekutuleni, Ekutaleni, missionsstation i Sululand, c:a 140 km. n. n. ö. om Durban, upptagen 1888 av Svenska kyrkans mission. G. W. L. EkvaT (till lat. æqua'lis, lik), mus., kallas orgelns 8-fotsstämmor, därför att de angiva samma ton, som motsvarar vederbörande tangent (se Fot). Voces æqua'les, lika stämmor, sådana som tillhöra endast en av de två huvudarterna: mansröster el. kvinnoröster (gossröster). F.S-l. . Ekwall. 1) Emma Amalia E., målarinna (1838—1923), studerade vid Konstakad. och var den första kvinna, som erhöll dess kungl. medalj. Hon målade utom porträtt mest genrebilder med motiv från hemmets och barnens värld. M. Bjn. 2 ) Knut Alfred E., den föregåendes bror, målare (1843—1912), var efter studier vid Konstakad. i Stockholm verksam som metall-gravör, träsnidare och tecknare, varefter han i Tyskland, där han också fortsatte sina studier, ägnade sig åt illustrationskonsten. Under åren i Tyskland kom han genom inflytande av L. Knaus att på allvar utbilda sig till målare. Utom nordiska motiv, ss. »Vikings kamp med Järnhös», odlade han företrädesvis genrebilden. Nämnas må »Moder med sitt barn» (1877, Nationalmuseum). Bredare och mer kärnfull är en duk som »Välkommen» (1880), en ung sjömanshustru på stranden. E. ägde som tecknare en icke ringa kompositionstalang, god förmåga att återgiva olika typer och öppen blick för — 201 — — 202 —