EL BENI Napoleons hus på Elba. Samtida kopparstick. Ferraiö vid n. kusten. — Redan under antiken var E. känt på gr. av sin rikedom på järnmalm. Det hade då, liksom under medeltiden, då det än tillhörde italienska städer (Pisa och Genua), än stod under spansk överhöghet, samt under nyare tidens äldre skeden, växlande öden. 1802 införlivades ön med Frankrike, utgjorde 1814—15 ett suveränt fursten-döme under Napoleon men tillföll efter de hundra dagarna Toscana och införlivades med denna stat i konungariket Italien. O.Ts.;B. EIbasa'n, stad i mellersta Albanien, vid floden Shkumbi, på en fruktbar slätt; 10,235 inv. (1927). E. är en viktig handelsplats; tillverkning av järnvaror. O. P. Elbe (lat. Albis, tjeck. Labe, motsvarande sv. älv), flod i Centraleuropa, rinner upp i Tjeckoslovakien, på s. sidan av Riescngebirge, 1,397 m. ö. h., flyter först åt s. och s. ö., sedan åt s. v. och n. v. och upptager vid Mel-nik den vattenrikare Vltava (ty. Moldau). E. vänder här mot n. v., och sedan den vid Leit-meritz mottagit sin biflod Eger från v., bryter den genom Böhmisches Mittelgebirge i en an-tecedent genombroltsdal (se Dal). Något längre mot n. flyter E. genom det pittoreska Sächsische Schweiz (se d. o.) i en ståtlig antece-dent genombroltsdal, vilken i s. skär igenom Elbesandstenens hela lagerkomplex, så att floden här flyter fram över själva urberget. Vid Pirna lämnar /loden Sächsische Schweiz och slår in i n. v. riktning, vilken den sedan bibehåller nästan hela vägen över det nordtyska låglandet. Den upptager härunder Mulde och Saale från v. och Schwarze Elster, Havel och Elder från h. 10 km. ovanför Hamburg delar sig floden i 2 armar, som åter förena sig strax nedanför staden. Här börjar flodmynningen, som bildar ett väldigt estuarium (se d. o.) och som når havet vid Kuxhaven. — E :s längd är 1,163 km., och dess flodområde har en areal av c:a 145,000 kvkm. Bredden är vid Melnik 130 m., vid Magdeburg 240 m., vid Hamburg 500 m. och vid Kuxhaven 15,000 m. Medel-vattenmängden beräknas vid tidvattengränsen till 700 kbm. i sek. Tidvattnet gör sig gällande upp till Geesthacht (160 km. från mynningen), vid springflod ännu längre. E:s fallkurva är mycket jämn. Vid Melnik ligger flodytan 220 m., vid Tetschen 132, vid Dresden 102 och vid Magdeburg 43 m. ö. h. Floden har praktiskt sett nått sin erosionsterminant (se Erosion) ung. vid Vitavas inflöde. Nedanför denna punkt saknas egentliga forsar och fall och endast mindre strömvirvlar förekomma. Tack vare denna omständighet och omfattande reglering av flodfåran är E. segelbar ända till Aussig i Tjeckoslovakien för fartyg med upp till 800 tons lastdryghet. Ända till Magdeburg är farleden c:a 3 m. djup. Floden har därför fått den allra största betydelse för godstrafiken mellan Sachsen och Tjeckoslovakien å ena sidan och Nordsjökusten å den andra. Ung. hälften av varutransporten i båda riktningarna går på E. Floden är dessutom medelst vidlyftiga kanalsystem förbunden med omgivande flodområden. Genom två kanaler över Havel och Spree är E. förenad med Oders vattensystem och därmed med Östeuropas. Från nedre E. leda dessutom Kaiser Wil-helmskanalen och E.—Trave-kanalen till Östersjön. Slutl. skall den stora Mittellandkanalen (se d. o.) förena E:s vattensystem med Rhens, när den sista sträckan av nämnda kanal, mellan E. och Hannover, hunnit fullbordas. E:s viktigaste flodhamn är Hamburg (jämte Har-burg och Altona). Där lossades 1926 5,050,000 ton gods, som kommit uppifrån E., och avsändes 3,724,000 ton uppför floden. Den därnäst största hamnen är Magdeburg med 586,000 lon lossat och 575,000 lastat gods. Gränsen mellan Tyskland och Tjeckoslovakien passerades s. å. av 6,385 fartyg, av vilka 1,804 voro tjeckiska. J. F. d’Elbée [dälbe'], Maurice Joseph Louis G i-g o t, fransk kontrarevolutionär krigare (1752 —94), utbildades till officer, tjänade under kurfursten av Sachsen, återvände till hemlandet, konspirerade efter 1791 mot revolutionen och deltog 1793 i den rojalistiska resningen på Cathelineaus (se denne) sida. Efter dennes död rojalisternas högste ledare, kämpade han liksom tidigare med oförskräckt mod men saknade större militära ledaregenskaper. Svårt sårad i slaget vid Cholet (17/io 1793), lyckades han undkomma till ön Noirmoutiers men föll vid dess erövring av republikanerna i dessas händer och arkebuserades. B. El Beni, dep. i n. Bolivia; 247,033 kvkm.; 52,306 inv. (1928). E„ som till stor del är täckt av urskog, genomflytes av Rio Mamoré — 217 — — 218 —