ELBOGEN Elbrus. elenboge, ty. ell(en) bogen, armbåge, folketymo-logisk omtydning av stadsnamnet Malmö i äldre form, Malm(h) ögha m. m.), en äldre tysk benämning på Malmö. Under medeltiden var E. det gängse tyska namnet på staden; under den nya tidens första årh. förekommer det ännu i litteratur och på kartor. B. E'lbogen, I s m a r, tysk-judisk lärd (f. 1874), docent vid rabbinseminariet i Florens 1899, sedan 1902 lärare vid Hochschule für die Wis-senschaft des Judentums i Berlin, erhöll 1919 prof:s titel. E. har utg. flera viktiga arbeten om den judiska liturgiens historia, i sht »Der jüdische Gottesdienst in seiner geschichllichen Enlwickelung» (1913; 2 Aufl. 1924), en handbok i allmän judisk historia, »Geschichte der Juden seit den Untergang des jüdischen Staales» (1919; sv. övers. 1922), samt en mängd bidrag till tidskr., encyklopedier och festskrifter. C.V.J. Elburs. — 223 — Elbrus, Kaukasus’högsta berg, utgör en sedan istiden slocknad andesilvul-kan, som med två toppar (5,629 och 5,592 m.) höjer sig på en sockel av kristallina bergarter. Snögränsen ligger på 3,260 m., glaciä-rernas nedre ändar på 2,900—2,300 m. ö. h. 5. Elbu'rs, A 1 b o r s, randberg i n. Persien, sträcker sig i en mot n. öppen båge på s. sidan av Kaspiska havet från Qizil Uzan i v. till Chorasans bergland i ö. E., som består av flera parallella kedjor, uppbygges av pa-leozoiska och i sht meso-zoiska sediment, som starkt hopveckals mot s. och på flera ställen genombrutits av eruptiva bergarter, främst i bågens mitt, där vulkanen Demavend, E:s’ högsta topp, höjer sig till 5,670 m. ö. h. Bergskedjans n. sidor äro regnrika och skogklädda, under det att dess inre och s. delar äro släppartade och torra. S. Eicano, Juan Sebastian, spansk världs-omseglare, se del C a n o. El Chaco, geogr., se C h a c o. El-Chargeh, geogr., se C h a r g e h. Elche [äTCe], stad i prov. Alicante, s. ö. Spanien, vid floden Vinalapo, på en kustslätt; 33,167 inv. (1920). E. har en orientalisk prägel, omgives av en stor skog av dadelpalmer (Europas största, c:a 115,000 träd). Hamn är Santa Pola. O. P. Elchingen [ä'lzh)on], fordom riksomedelbart benediktinkloster vid Donau, 10 km. n. om Ulm, sedan 1803 tillhörande Bayern. Fransmännen tillfogade här 14/io 1805 österrikarna ett nederlag, som ledde till kapitulationen i Ulm (se d. o.). Ney (se denne), som hade huvudförtjänsten av segern, erhöll på gr. därav titeln hertig av E. P. S. Eld. 1) Kem., samtidigt uppträdande av ljus och värme vid kemiska reaktioner. Den vanligaste uppkomsten av e. är genom förbränning (se d. o.); vid fasta och flytande kroppar uppkommer glöd, vid gasformiga låga. Lj. Konsten att uppgöra e. och alt utnyttja denna är ett av människosläktets viktigaste framsteg. Den måste vara utomordentligt gammal, ty intet folk, vare sig nu levande el. förhistoriskt, så långt vi kunna blicka tillbaka, saknar el. har saknat e. Berättelser om — 224 —