ELEFANTDJUR Fig. 2. Kranium av Mæri-therium från yngre eocen i Egypten. sättning, kindtänderna voro trubbknöliga. Mæ-ritheriidce tyckes ej stå i något direkt genetiskt samband med de senare e. — 2. Fam. Dinothe'ri-dæ med endast 1 släkte, Dinothe'rium (sed. o.). Detta bildar slutlänken i en mycket egendomlig utvecklingslinje, som dog ut under äldre pliocen. — 3. Fam. Mastodo'n-tidce visar en stor formrikedom och hade en vidsträckt geografisk utbredning ö-ver hela Gamla värl den och Amerika. De äldsta kända formerna har man anträffat i lager från äldre oligocen i Egypten och sammanfört till ett släkte Pcdæoina'stodon, från vilket alla övriga mastodontider tagit sitt ursprung. Palæomastodon, ung. av en tapirs storlek, hade en utbildad snabel och var redan elefantlik. I såväl över- som underkäken funnos 2 till betar utbildade framtänder, men dessa voro dock ännu täml. korta (fig. 3). Kindtänderna, som sutto i en lång rad, voro trubbknöliga med knölarna förenade genom tväråsar (lopho-donta, se Tänder). Släktet Ma'stodon omfattar en mängd olika arter. Kraniet var mera elefant-liknande med högre panna. Förutom i överkäken funnos urspr. också 2 betar i underkäken. Denna var långt utdragen framåt med en lång haksutur. Betarna voro vanl. raka. Beträffande kindtänderna kunna vi särskilja 2 typer, Bunolo'phodon (fig. 4) med trubbknöliga (bunodonta, se Tänder), om svinens närmast påminnande kindtänder och Zygolo'-phodon, vilkas kindtänder med tvärgående åsar närmast liknade tapirernas (lophodonta). Under mio- och pliocen utvecklade sig bunolo-phodonterna här i Europa genom förkortning av underkäken och reducering av dess betar till elefantliknande former. Från Europa spredo de sig över Afrika och Asien samt uppträdde i Nordamerika under övre miocen, vidare trängde de under pliocen ned till Sydamerika, där de levde kvar in i början av kvartärtiden. Emellertid dog hela bunolophodontlinjen slutl. helt ut. Den andra typen Zygolo'phodon uppträdde under mellersta och övre miocen i Syd-och Mellaneuropa samt spred sig härifrån över hela Gamla världen och trängde även över till Nordamerika, där Ma'stodon americanus levde kvar in i kvartärtiden och var samtidig med människan. Denna linje utbildade sig också i Fig. 4. Rekonstruktion av tre mastodontarter, förenade inbördes genom mellanformer. A Bunolopho-don angustidens, mell. och övre miocen; B B. lon-girostris, undre pliocen; C B. arvernensis, mell. pliocen och undre delen av övre pliocen. Fig. 3. Kranium av Palæomastodon från undre oligocen i Egypten. den riktningen, att underkäken förkortades, dess betar rudimentifierades och försvunno, samtidigt med att överkäkens förstorades och ble-vo uppåtböjda. Från denna linje tog fam. Ele-pha'ntidæ, de egentliga elefanterna, sitt ursprung. Dessa kan man i Indien följa tillbaka till de mellersta Siwaliklagren (se d. o.), där man anträffat den äldsta kända arten av sULktet Ste'gedon, vilket bildar övergången från zygo-lophodonta mastodonter till elefantsläktet. Underkäken hade näml, starkt förkortats och dess betar rudimentifierats. Betarna i överkäken — 265 — —- 266 —