ELEKTRISK RESONANS len 0) till konduktorn el. punkten i fråga. Definitionen vinner i åskådlighet, om man jämför med förhållandena i jordens gravitationsfält (se Gravitation). Om man mot tyngden lyfter en kropp, måste ett arbete uträttas, som återfinnes som potentiell energi hos kroppen (se Energi). På samma sätt måste ett arbete utföras, då en enhetsladdning föres till konduktorn, eftersom den repellerande kraften från den laddning, som redan befinner sig på denna, måste övervinnas. Detta arbete blir ekvivalent med potentialökningen hos konduktorn och hos det elektriska fältet. Alla de punkter i fältet, som ha samma potential, bilda en »ckvipotentialyta». Det utföres el. vinnes arbete, då en elektricitetsmängd föres från en sådan yta till en annan, men däremot icke då den föres från en punkt till en annan på samma yta. En fritt rörlig positiv enhetsladdning, som befinner sig i fältet omkr. en positivt laddad konduktor, kommer av den repellerande kraften att föras bort från konduktorn och således röra sig från högre potential till lägre. Lätt nog inses, att även då den dragés mot en negativt laddad konduktor, samma regel kommer att gälla. Då man nu sedan gammalt räknat den elektriska strömmens riktning ss. det håll, åt vilket positiv elektricitet skulle strömma, kommer strömriktningen att räknas från högre e. p. till lägre. E. p. mätes med elektrometer (se d. o.). Enheten är 1 volt (se Elektriska enheter). Potentialdifferenser inom elektrodynamiken mätas med voltmeter (se Elektriska mätinstrument). A. B. L. Elektrisk resona'ns, se Elektriska svängningar. Elektrisk spårväg, se Spårväg. Elektrisk spänning är den vanliga benämningen på en elektrisk potentialskillnad. E. s. mätes i volt. Se Elektrisk potential och Elektrisk ström. Elektrisk stapel är en rad av galvaniska element, kopplade i serie, se Galvaniska element. Elektrisk ström är beteckningen för en ordnad rörelse av elektriska laddningar. Villkoret för dess uppkomst är, utom rörligheten hos laddningarna, ett elektriskt fält, som åstadkommer rörelsen, en elektromotorisk kraft (E). Denna är bestämmande för e. s:s styrka (I). Därjämte inverkar också motståndet (R) hos kroppen, inom vilken laddningarna förflyttas. Enl. Ohms lag är E = R . 1 (se Elektriskt motstånd). Man brukar skilja mellan olika slag av e. s. Ledningsström uppkommer i en ledare tack vare fria led-ningselektroner (se Elektron). Man talar om likström, då riktning och styrka äro oföränderliga, om växelström, då båda variera periodiskt. En likriktad växelström benämnes pulserande likström. Förskjutnings-ström uppkommer, då elektronerna äro bundna vid sina atomer och endast kunna utföra en begränsad rörelse, en förskjutning i det elektriska fältet. Teorien om förskjutnings-strömmarna bildar grundvalen för Maxwells elektromagnetiska ljusteori (se Elektromagnetisk strålning). K o n v ek-ti o n s s t r ö m uppkommer, då elektronen är bunden vid en fritt rörlig, materiell partikel, en atom el. en atomgrupp och sätter denna i rörelse. En sådan ström är alltid förbunden med en masstransport. Beträffande konvektions-ström i vätskor se Elektrokemi, i gaser se Jonisering och Elektriska urladdningar. — De viktigaste verkningarna av en e. s. äro den kemiska, den magnetiska och värmeverkan. Se härom Elektrokemi, Elektromagnetism och Elektrisk uppvärmning. Beträffande mätning av e. s. se Elektriska enheter och Elektriska mätinstrument. A. B. L. Elektrisk strömbrytare el. strömstäl-1 a r e, se Elektriska strömbrytare. Elektrisk stöt är en av muskelkontraktioner åtföljd elektrisk urladdning genom människokroppen. Elektrisk svetsning utföres ant. ss. Ijusbågs-svetsning el. motståndssvetsning. Vid 1 j u s- Punktsvetsningsmaskin (A. E. G.), bågssvetsning användes företrädesvis likström cch ljusbågen alstras mellan arbets-stycket och en elektrod av järn el. kol, varvid, — 359 — — 360 —