ELEUSIS Templet i Eleusis. Eleusis [-léu'-], grekisk stad vid E.-bukten, v. n. v. om Aten; c:a 3,400 inv. Mest bekant är E. genom de mysteriefester, som här firades och som spelade en synnerligen viktig roll i antikens religiösa liv. Ursp. voro dessa mysterier vanliga magiska fruktbarhets- och vegeta-tionsriter, utövade inom tvenne släkter, Eumol-piderna och Kerykerne, inom vilka även senare de viktigaste ämbetena gingo i arv. Under påverkan av den mystiska strömning, som i 7:e årh. f. Kr. drog genom Grekland, utvidgades mysteriernas betydelse, så att de menades tillförsäkra de människor, som läto sig invigas, en bättre lott i livet efter döden. Urspr. bestodo mysterierna av två huvudavdelningar, de små mysterierna, som firades på våren omedelbart efter anthesteriefesten (febr. —mars), samt de stora mysterierna, som ägde rum på hösten i mån. Boedromion (sept.-okt.); senare firades de små mysterierna samtidigt med de stora. Festen började med att mysteriepräster från E. infunno sig i Aten för att avlägsna alla orena och oinvigda. Efter diverse festligheter i denna stad satte sig en väldig procession i rörelse mot E.; enl. en uppgift av Herodotos kunde den uppgå ända till 30,000 människor. I spetsen buros allehanda heliga kultredskap samt en cista mystica (se d. o.), vars innehåll ingen fick skåda. Vidare bar man en bild av guden lakchos (se d. o.), som spelade en viktig roll i mysterierna. Efter framkomsten till E. ägde kultdramatiska framställningar rum, som när mast skulle kunna liknas vid ett slags mysterie-skådespel. Häri skildrades, huru den unga korngudinnan Kore bortrövades till underjorden av guden Hades. All växtlighet på jorden avstannade, och Kores moder Demeter sökte under tröstlös sorg sin dotter. Slutl. fann hon henne i underjorden, och en överenskommelse med Hades ingicks, enl. vilken Kore halva året skulle få vistas på jorden och halva i underjorden. Det var detta kultdrama, säkerl. genomfört med effektfulla scenerier och framstående skådespelarekonst, som gjorde ett så djupt intryck på deltagarna och kom män sådana som Platon, Aristoteles, Sofokles och Pindaros att i höga toner prisa mysterierna. Vilken betydelse man tillagt invigningen i dem, framgår av följ, ord i den från mitten av 7:e årh. f. Kr. stammande s. k. Demelerhym-nen: »Salig är den människa, som skådar dessa heliga handlingar; men den som icke är invigd och icke är delaktig av dessa heliga ceremonier, skall efter döden i Hades’ dystra mörker icke få samma lott.» Efr. B. E., som under mer än 1000 år var en vallfartsort för hela den hellenska världen, är beläget vid foten av en 1,5 km. lång, smal ås, på vars rygg ligger en mykensk akropol, ett frankiskt torn och Hagios Nikolaos-kapellet. På åsens s. v. sluttning finnes en mykensk nekropol med bl. a. en liten, sen kupolgrav. Mellan åsen och kusten ligger mysteriehelge-domen, vars äldsta anläggning kan spåras upp i mykensk tid. Den ombyggdes och utökades — 413 — — 414 —