ELEUTEROPETAL Eleusinska riter på en sarkofag från Torre Nuova. Längst t. v. lakchos och, sittande, Demeter, som med en fackla renar luften; Kore (utan huvud) renar jorden. På en tron sitter den invigde med övertäckt huvud, medan en hierofant och (t. h.) Dionysos gjuta vatten och vin på altareiden. Längst t. h. Hekate. av Peisistratos, under vilken kulten blev atensk statskult. Lagt i aska av perserna, återuppbyggdes templet av Kimon och Perikles. Senare utökades det av Lykurgos på 300-talet f. Kr. och ytterligare av kejsar Hadrianus och Antoninus Pius. Genom en praktportik i den yttersta av de många inhägnadsmurarna, de romerska s. k. stora propyléerna, en efterbildning av de atens-ka, kom man in på det heliga området. Utanför propyléerna stodo ett par romerska triumfbågar och ett litet tempel åt Artemis och Po-seidon. Innanför dem, i en inre inhägnadsmur, lågo de mindre propyléerna från c:a 54 f. Kr., strax därintill ett par grottor i klippsluttningen och framför dem Plutonion-helgedomen med ingången till Hades, ett litet tempel åt Hekate och ett altare samt, högre upp på sluttningen, under ett Panagia-kappll, Demeters tempel. S. v. därom och upptagande mitten och det mesta av området ligger telesteriet el. mysterie-helgedomen, en fyrkantig sal 54,i5 X 51,8o m., vars tak uppburits av 42 kolonner. Längs sidorna stiga sittplatserna trappstegsformigt upp, delvis uthuggna i klippan. Byggnaden, som haft 2 våningar, beräknas ha rymt 3,000 personer. Framför sydväggen löper en portik från 300-talet f. Kr., vanl. kallad Filons portik. Omkr. telesteriet finnas många rester av olika tiders inhägnader och, i s. v. hörnet av området, spår av det gamla buleuteriet och av en senare, romersk portik. Utanför områdets n. v. hörn finnes ett litet museum med fynden från de 1882—95 utförda utgrävningarna; de finaste fynden finnas i Atens nationalmuseum.— Litt.: F. Noack, »Eleusis» (1927). N. V. Eleuteropeta'1 kallas en blomma, då dess kronblad äro fria från varandra, el e u t er O; s e p a 1, då foderbladen äro fria. En blomma, som har från varandra fria kalkblad, benämnes eleutero tepal. O. Gz. Eleuthera [äljo'pøra], ö tillhörande Bahama-öarna, Västindien; 619 kvkm., 6,048 inv. (1921). På v. kusten ligger huvudorten Govcrnor Har-bour, som har en god hamn. O. P. Eleutherope'talæ, bot., se Choripetalæ. Elev (fra. élève), lärjunge, discipel. Elevated railroads [ä'livéltid rélTråudz], spec. amerikansk benämning på järnvägar, som inom stora städer passera gator m. m. på för gatu-trafiken hinderfri höjd; äro ofta uppförda till större del ss. viadukter. E. R. S. Elevation [-Jo'n] (lat. eleva'tio), lyftning. 1) Krigsv. E., eg. elevations vinkel, kallas vid eldvapen vinkeln mellan vågplanet och eldrörets kärnlinje. E. erfordras, emedan projektilen, påverkad av tyngdkraften, sänker sig under utgångsriktningen. Skottvidden (se d. o.) växer med e. upp till en e. på o. 40° å 50° (i lufttomt rum 45°, se Projektilbana) och minskas därefter, om e. ytterligare ökas. R.Sbg. 2) Teol. E. kallas i romersk-katolska mässan hostians och kalkens upplyftande omedelbart efter konsekrationen inför den närvarande församlingen för att av den tillbedjas. Vid e. ringer mässklockan. Denna s. k. stora e. infördes ss. en bekännelse om Kristi verkliga närvaro i sakramentet gentemot Berengars av Tours (se denne) förnekande av denna lära. Den s. k. lilla e., då hostia och kalk samtidigt — 415 — — 416 —