ELFENBENSKUSTEN upphöjas, förekommer i slutet av den s. k. stora kanon (se d. o.); den är äldre än den stora e., men förlorade efter dennas införande i betydelse. I Sverige avskaffades e. definitivt av Uppsala möte 1593, vilket på sina håll möttes av motstånd från allmogens sida. E. kallas även helgonrelikers upptagande ur graven för att förvaras på värdigare ställe, t ex. i helgonskrin. S-r. Eleva'tor (till lat. eleva're, höja), person- och (i sht) varuhiss. Elevato'rium, kirurgiskt instrument för att upplyfta intryckta benbitar el. avlyfta benhinnan från benet. P. M. S. Elf-, i sv. ortnamn, se Ä 1 v-, El-Fasher [-fa'Jar], huvudort i prov. Darfur, ö. Engelsk-egyptiska Sudan; c:a 12,600 inv. (1929). O.P. Elfenben kallas det ämne (dentin, se Tänder), av vilket elefanternas betar bestå (se Elefantdjur). Detta ämne, som är en form benvävnad, är synnerligen hårt och elastiskt, till färgen något växlande, gul-, svagt röd-el. grönaktigt. I tunnare, något genomskinliga längdsnitt synas fina, mer el. mindre nätfor-migt förgrenade linjer. Ju finare dessa linjer äro och ju mera likformigt e. är till sin färgton, desto värdefullare anses det vara. E. av allt för unga betar är värdelöst. Det mesta e. härrör från Afrika. Vilka mängder som exporteras därifrån, förstå vi av några uppgifter från e.-marknaden i Antwerpen. Under tiden 1888— 1902 infördes dit 3,212,700 kg. e. och under perioden 1892—1902 årl. betar av i genomsnitt icke mindre än 18,500 elefanter — allt nästan uteslutande från Kongo. Liknande siffror föreligga från de andra stora e.-marknaderna. — En stor del av marknadens e. härrör från mammutdjuren (se d. o.) och gräves upp ur jorden i Sibirien (fossilt e.). E. är lätt att bearbeta och polera samt användes till biljardkulor, pappersknivar, käppkryckor och olika prydnadsföremål, elfenbenssvärta m. m. (se Elfenbensplastik och Ebur). Ss. ersättning för e. användes tänder av flodhäst, huggtänder av valross och stöttanden hos nar-valen. S. k. vegetabiliskt e. erhålles från de stenhårda frukterna av vissa palmer (se Cælococcus och E 1 f e nb e n s p a 1 m). —■ Otaliga försök ha gjorts att framställa ett billigt, konstgjort material, som kan ersätta e. Sådant artificiellt e. kan framställas av schellak, ammoniaklösning och zinkoxid, som pressas i formar under upphettning. Vidare av benmjöl, ammoniumfosfat och zinksulfat el. av borax, pottaska, litoponvitt, zinkvitt och asbest (jfr E b u r i n). En komposition, i v o i r i n e, består av zinkvitt, gelatin och glycerin. Genom Uppslagsbok. VIII. — 417 — 14 att i olika dylika kompositioner inblanda avfall från bearbetningen av äkta e. nås bättre resultat Även bakelit, celluloid och g a 1 a-1 i t (se d. o.) användas som ersättningsmaterial för e. H. W.; J. Tbg. Elfenbenskusten, fra. Cöte d’lvoire, fransk koloni vid Guineabukten mellan Liberia och brittiska kolonien Guldkusten. E. ulgör en del av generalguvernementet Franska Väst-afrika. Dess areal är 315,000 kvkm., dess inv.-antal 1,724,545 (1926), av vilka 1,614 européer. Den mellersta och ö. delen av kusten är låg och uppvisar ett stort antal långsmala laguner, avspärrade från havet genom långa kustrevlar. I v. är kusten däremot en brant klippkust. Innanför kusten utbreder sig i landets ö. hälft ett lågland, som i v. och n. v. ersättes av en kuperad platå. Längst i n. v. stiger denna i Nimbamassivet till 1,854 m. ö. h. Klimatet är osunt. Månadsmedeltemp. växlar mellan 28,3° i maj och 23,7° i aug. (i Binger-ville) med en alla årstider mycket hög luftfuktighet. Nederbördsmängden är mycket stor (Bingerville 2,077 mm.) och nästan jämnt fördelad på alla månader. I koloniens n. del är klimatet dock betydligt torrare. Mellan kusten och 7—8° n. br. består vegetationen av tropisk regnskog, vars areal uppskattats till 120,000 kvkm. De värdefullaste trädslagen här äro mahognyträd, kapokträd (Cei'ba penta'ndra) och oljepalmen (Elæ'is guinæe'nsis). Den sistnämnda uppträder i bestånd om en sammanlagd areal av 7,000 kvkm., vilket är vida mera än man med tillgängliga arbetskrafter kan utnyttja. N. om 8° n. br. härskar savannen med höga gräs och småträd. — I regnskogsbältet framväxer en plantagekultur av tropiska trädslag; särsk. kautschuk- och kakaoplantagerna breda här ut sig. I savannområdet torde bomullsbusken bli den viktigaste kulturväxten. Importens värde uppgick 1929 till 36,o mill. kr., exportens till 38,4 mill. kr. Huvudexportvaror voro kakao (14,4 mill. kr.), trävaror (10,4 mill.), palmkärnor (3,i mill. kr.), palmolja (2,B mill.), bomull (1,7 mill.), kaffe (0,5 mill.). Floderna äro segelbara endast 60—70 km. från havet. Den viktigaste trafikleden är järnvägen, som sträcker sig från hamnstaden Abidjan (se d. o.) norrut. 1928 var den öppen för trafik till Tarifé och under byggnad till Ferkessedongou (563 km. från Abidjan och nära E:s nordgräns). Det är meningen, att järnvägen skall dragas fram till staden Bobo-Dioulasso (c:a 10,000 inv.) i franska kolonien Haute-Volta. Dess längd blir då 775 km. Huvudstad är Bingerville (5,000 inv.) och största hamnstad Grand Bas- — 418 —