ELGSTRÖM Mount Elgons högsta topp. han nedtaga en stor del av skulpturerna från Parthenon och andra tempel på Akropolis för att föra dem till England, dit de ankommo först 1812, nio år efter det de urspr. avsänts. De förnämsta dyrgriparna utgjordes av Parthe-nonskulpturerna (gavelfigurerna, de flesta metoperna och stora delar av cellaväggens fris). Bland övriga bildverk märkas åtskilliga marmorplattor från Niketemplets fris, en Dio-nysosstaty från Akropolis och ett stort antal inskriftsstenar. Hela samlingen inköptes 1816 av engelska staten för 35,000 £. M. Bjn. Elgon, Mount [maunt ä'lgon], vulkan på gränsen mellan Ugandaprotektoratet och Kenia-kolonien i ö. Afrika. E. tillhör det vulkankomplex, som bildats i anslutning till det stora östafrikanska systemet av gravsänkor. Närmast är den knuten till Naivashasänkan, i det den torde vara bildad över ett i förhållande till denna tvärställt spricksystem. E. når en höjd av 4,297 m. ö. h., och dess kägla, som är sloc-nad, har en diam, av 60 km. Den avslutas uppåt av en flack kraterdal, 12 km. i tvärsnitt. Upp till 3,500 m:s höjd är E. omgivet av yppiga urskogar, högre upp utbreder sig fjällregionen karakteriserad av Eri'ca-arter, jätte-lobelior och trädformiga Sene'cio-arter. V. och s. v. sidorna äga på 2,000—2,500 m:s höjd ett utmärkt klimat och äro tätt befolkade av åkerbrukande negerstammar. — Litt.: H. R. Wallis, »The handbok of Uganda» (2 ed. 1920); G. Lindblom, »I vildmark och negerbyar å Mount E< (1921); S. A. Lovén, »Kring Mount E.» (s. å.). J.F. El Gran Chaco, geogr., se Chaco. Elgström, Per, förf. (1781—1810), f. i Älgaryd (Tolg), Kronobergs län, som oäkta son till en tjänstflicka, genomgick Växjö lärdomsskola, blev student i Uppsala 1799, fil. mag. 1809, e. o. kanslist i Ecklesiastikexp. s. å. Den stora händelsen i E:s liv var hans sammanträffande med Atterbom 1807, vilket ledde till hans inval i det nystiftade litterära sällskapet Musis amici, senare benämnt Aurora-förbundet (se d. o.). E., som var väl insatt i den nya tyska filosofien, särsk. Schellings, handledde de yngre vännerna Atterbom och Palmblad i deras filosofiska studier och påverkade dem sålunda i romantisk riktning. Som poet utvecklades E. jämsides med Atterbom men nådde icke dennes herravälde över fornien. Hans märkligare dikter publicerades i »Phosphoros» 1810—11. Politiskt intresserad utgav E. anonymt de polemiska broschyrerna »Hvad rätt har ett folk att dömma en regent?» (1809), »Anmärkningar öfver herr Göran Johanssons Filosofiska (så kallade) och ekonomiska (varande) reflexioner» (s. å.) och »Om ett stort, ett patriotiskt tänkesätt» (1810). Han var en rikt utrustad natur men hämmades i sin utveckling av fattigdom, informatorstjänster och sjukdom. — E:s skrifter utgåvos jämte den likaledes tidigt bortgångne skaldebrodern Georg Ingelgrens av P. Hanselli i »Samlade vitterhetsarbeten af P. E. och G. I.» (1860). — Litt.: P. D. A. Atterbom, »P. E.» (i »Minnesteckningar och tal», 2, 1869); F. Böök, »E:s romantiska poesi» och »Till P. E:s biografi» (i »Samlaren», 1908, resp. 1911). * A. W-n. Elgström. 1) Oss ian Jussef David E., konstnär och etnograf (f. 19/n 1883), ingenjörsexamen i Örebro 1905, studier vid Konstakad. 1906—07, i Köpenhamn och Paris, därefter anställd som tecknare i skämtpressen i Stockholm. E:s egentliga område har blivit motiv från primitiva nordliga folks, lappars, eskimåers, sibiriska folks liv. Upprepade gånger har han företagit färder till Lappland, bl. a. 1918—20, 1928, till Grönland och Sibirien. Några av hans målningar hämta motiv från det dagliga livet i dessa trakter, men främst är — 425 — — 426 —