ELISABET degenerationen hos henne ej var så långt driven som t. ex. hos halvbrodern Edvard VI. Hennes storhet ligger i den klara uppfattningen av vad hennes rikes intressen fordrade vid denna tid, och det utomordentligt skickliga sätt, varpå hon förstod att föra statsskeppet fram genom de faror, som hotade från inre och yttre fiender. Det moderna Englands historia begynner med henne; rikets förutvarande isolering var bruten, och dörren uppslagen till den världs-famnande politik, som med tiden förde landet fram till dess ledande ställning bland stormakterna. — Litt.: M. Creighton, »Qucen Elisabeth» (1896); E. Mareks, »Königin E.» (2 ed. 1926); F. Chamberlin, »The private character of QueenElisabeth» (1921); LyttonStrachey, »Drott-ningE. och greven avEssex» (sv. övers.1929) .H.Bg. Frankrike. 1) E., drottning (1554—92), dotter till kejsar Maximilian II av Österrike, 1570 g. m. Karl IX av Frankrike, återvände efter hans död till Österrike 1575. E. utövade intet inflytande på den svage, av modern, Katarina av Medici, styrde gemålen. H. Bg. 2) E. C h a r 1 o 11 c, ofta kallad L i s e 1 o 11 e, hertiginna av Orléans (1652—1722), dotter av kurfurst Karl Ludvig av Pfalz, 1671 g. m. hertig Filip (I) av Orléans, Ludvig XIV :s bror (»Monsieur»); officiellt bar hon titeln »Madame». Uppfostrad i ett fattigt tyskt furstehovs enkla förhållanden och i besittning av en naturlig öppenhet och glättighet samt en ogenerad frispråkig- het, syntes hon så illa som möjligt passa för det förkonstlade och pompösa franska hovet. Men hon fann sig snart till rätta och var i det längsta sin lättjefulle och fåfänge gemål uppriktigt tillgiven. Hos Ludvig XIV stod hon högt i gunst, följde honom på hans jakter och roade honom med sin friskhet, vilket icke hindrade, att Ludvig trots E:s protester i hennes namn 1685 gjorde arvsanspråk gällande på Pfalz och under det följande kriget lät hennes älskade hemland undergå fruktansvärda sköv-lingar. Med åren blev E. mera isolerad vid det franska hovet. I den ständiga kampen mot de lastbara intrigörer, som hennes make och son (se Filip II av Orléans) gärna omgåvo sig med, låg hon under, och då hon öppet visade sitt hat mot Mme de Maintenon, blev hon föremål för hennes och bastardpartiets hätska förföljelse. Själv blev hon härunder bitter och förgrämd och ännu mera grov i munnen än förut. Allt delta avspeglas med sällsynt öppenhet i E:s brevväxling med hennes tyska fränder, framförallt med fastern, kurfurstinnan Sofia av Hannover. Inemot 4,000 brev från E. äro bevarade; okonstlat uppriktiga och fyllda av hennes saftiga humor, lämna de en tidsmålning av fullst. unikt slag. De äro utg. bl. a. av W. Menzel och W. L. Holland i »Bibliolhek des Literarischen Vereins in Stuttgart» (1843—81) och av H. F. Helmolt (2 bd, 1908); ett sv. urval av Walborg Hedberg utgavs 1916. — Litt.: H. F. Helmolt, »Kritisches Ver-zeichnis der Briefe der Herzogin E. von Orléans nebst dem Versuch einer Liselotte-Bibliographie» (i »Sammlung bibliothekswissenschafllicher Arbeiten», 24, 1909); M. Strich, »Liselotte und Ludwig XIV» (i »Historische Biblio-thek», 25, 1912); G. Aretz, »Liselotte av Pfalz» (1928). C. 3) E. Philippine Marie Hélène, prinsess^ (1764—94), syster till Ludvig XVI, kallad »Madame», delade under revolutionen den kungliga familjens öde och avrättades 10/5 1794. [ö.] Holstein. E. (o. 1361), dotter till greve Gerhard den store (se denne) av Holstein-Rendsburg, blev 1361 av de sv. stormännen utsedd till gemål åt Håkon Magnusson (se denne), sedan hans tidigare förlovning ined Valdemar Atterdags dotter Margareta av dem brutits efter Valdemars angrepp på Gotland s. å. På överresan till Sverige drevs emellertid hennes skepp in på danska kusten, och hon hölls i fångenskap en tid av Valdemar; hennes giftermål med Hakon kom ej till stånd på gr. av ändrade politiska förhållanden. Hon skall sedermera ha ingått i ett tyskt kloster. H. Bg. Pfalz. 1) E., kurfurstinna av Pfalz, drottning av Böh-men (1596—1662). Dotter till Jakob I av England och Anna av Danmark, fick E., som utmärkte sig för skönhet och livlighet, tidigt en hel rad av friare, bl. a. Gustav Adolf — 443 — — 444 — Elisabet av Pfalz.