Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Elmquist, Henning
- Elmseld, S:t Elmseld, Eliaseld
- Eloah
- El-Obeid
- Elodea
- Elodikon
- Eloesser, Artur
- Elofson, Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELOFSON
led. i kommittén för lag om medling i
arbets-tvister 1905, i Kommerskollegii
omorganisationskommitté 1908—14, i Statens
livsmedelskommission 1914—17, var ordf, i
Folkhushåll-ningskommissionen 1916—20, ordf, i Sveriges
delegation för skandinaviskt varuutbyte 1917—
19, i Sveriges delegation för det nordiska och
internationella socialpolitiska arbetet 1919—20,
i delegationerna för sjöfartsavtal med Finland
1922, för avtal rörande flyttlapparna 1924, i
arbetsfredsdelegationen 1926, i
sockerkommissionen s. å. Han var led. av Stockholms
stadsfullmäktige 1906—10 och ordf, i Örebro läns
hushållningssällskap 1925—28. Var E. kommit att
verka, har han, utan mycket buller, varit en
nydanande el. stimulerande kraft. Under hans
äm-betstid i Helsingfors förbättrades avsevärt
förhållandet mellan Sverige och Finland, vilket
markerades av statschefernas ömsesidiga,
mycket betydelsefulla besök sommaren 1925. Sedan
århundradets början har E. tagits i anspråk
som medlare i ett otal arbetstvister och har
som sådan utvecklat enastående aktivitet och
skicklighet. E. T hs.
Elmseld, S:t Elmseld, Eliaseld (efter
ty. S:t Elmsfeuer, jfr fra. feu-Saint-Elme, ital.
fuoco di Sant’ Elmo och Ermo o. s. v., av
omstritt ursprung; möjl. efter Helene, vars
bortrövande blev orsaken till Trojanska kriget: en
e. ansågs olycksbådande; el. snarare av det till
grund för detta namn liggande grek. hele'ne,
fackla; dock enl. andra förvrängning av
helgonnamnet Erasmus, dyrkad som sjöfolkets
skyddshelgon — jfr ital. Ermo jämte Elmo —.
Namnet Eliaseld, jfr ty. Eliasfeuer, syftar på
Elmseld på ett fartyg.
elden, som från himlen föll ned på Elias
altare), ett ljusfenomen, som stundom uppträder
på spetsiga föremål, ss. kyrktorn,
masttoppar, åskledare, och stundom på träd och
hus. Fenomenet är en s.k. spetsurladdning av
elektricitet. I överensstämmelse härmed
särskiljer man två olika slag av e. Det ena slaget
iakttages som rätt yviga, buskliknande, från
1 ända till 5 cm. långa och lika breda
bildningar, som utgå från ett skaft av ända till
1 cm:s längd. Dessa urladdningar ha en
röd-aktigt vit till svagt violett färgton och
uppträda, . om jordens laddning är positiv i
förhållande till atmosfärens. Är jordens laddning
i förhållande till atmosfärens negativ, blir
däremot urladdningen högst 1 cm. lång, spädare,
smalare (bredden är alltid mindre än längden)
och utan tydligt skaft. Dess färg är violett. —
E. uppträder ganska ofta på berg i samband
med åskväder men även under snöstormar,
utan att åskväder bryter ut. Den lugna
elektriska urladdning, som e. är, åtföljes av ett
susande och svagt sprakande ljud. Suset kan
övergå i en ton, som rytmiskt stiger och
sjunker. Sker en verklig blixturladdning med
åsk-skräll, upphör e. för att ofta strax efter åter
uppträda. Stundom kan det positiva ljuset
plötsligt försvinna och efter någon tid ersättas
av negativt ljus. Från Alperna, Anderna, öknar
och hav finnas många beskrivningar på e.
Emellertid uppträder e. även i sv. och norska
bergstrakter under samma villkor som på
andra platser, varför någon geografisk
begränsning icke tyckes förekomma, ehuru
naturligtvis e. är vanligast, där åskväder äro
vanliga. E. H.; H. K-r.
EIo'ah, se E 1 o h i m.
El-Obei'd, huvudstad i prov. Kordofan,
Eng-elsk-egyptiska Sudan, s. s. v. om Kartum; c:a
17,000 inv. (1929). E. är ett betydande
handels-centrum med export av gummi, strutsfjädrar
och elfenben. Ändpunkt för järnvägen från
Wadi Halfa och Suakin (vid Röda havet). O.P.
Elo'dea, växtsläkte, se Vattenpest.
EIo'dikon, mus., se E o 1 i n.
Eloesser [elö'sar], Artur, tysk kritiker (f.
1870), teaterkritiker i »Vossische Zeitung». Som
litteraturhistoriker har E. publicerat »Das
bür-gerliche Drama» (1898) och »Die deutsche
Literatur vom Barock bis zur Gegenwart» (1929 ff.)
samt diktarbiografier (bl. a. »Thomas Mann»,
1925). St. A.
Elofson, Anders, agronom (f. 5/e 1873).
Efter att ha genomgått lantbruksinst. vid
Al-narp var E. 1899—1901 assistent vid Sveriges
utsädesförening i Svalöv, 1901—11 föreståndare
för dess filial vid Ultuna, från 1911 t. f. och
1918—24 ord. statskonsulent i fröodling. Sedan
— 469 —
— 470 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Apr 21 18:51:11 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-8/0293.html