ELOFSSON 1917 har han tjänstgjort som sekreterare i och från 1924 som föreståndare för Svenska betes-och vallföreningen, vilken tillkommit på hans initiativ. E. har varit ledare för en betydande försöksverksamhet rörande vallanläggning och betesmarkernas förbättring och har på detta område bedrivit en betydande upplysningsverksamhet samt utg. talrika skrifter. Hj. P. Elofsson, Sven, diplomat och krönikör, se Sven Elofsson. Éloge [elå'f] (fra. éloge), lovord, beröm; förr även: äreminne. EIo'gium (lat.), gravskrift, inskrift på monument, särsk. på de år 2 f. Kr. av kejsar Augus-tus på Forum i Rom uppresta, ännu delvis bevarade bysterna av berömda romare, med notiser om deras liv och gärning (utg. i »Cor-pus inscriptionum latinarum», 1, 1892). W.N. Elohi'm (hebr. plur. av en sing. ’’älö'ah, »gud», en stam förekommande även i andra semitiska språk, se Allah). E. förekommer dels som plur. »gudar», dels med sing. betydelse »gud». Som E. betecknas ej blott de stora gudarna utan även t. ex. en avlidens ande (1 Sam. 28:13). Framför allt användes E. om Israels Gud. Man har velat förklara E. här som en plur. majestatis betonande storheten och makten, men att döma av Elefantinepapyrerna (se d. o.), där motsvarande arameiska ord förekommer men med verbet i plur., har man med E. urspr. förstått sammanfattningen av alla de demoner och gudar, som dyrkats vid kultplatserna. I pluralbegreppet E. har då även Jahve inneslutits, och E. har bibehållits, även när man därvid blott menade Jahve. G. Bsm. EIohi'mpsalmer kallas psalmerna 42—83 i Psaltaren, i vilka gudsnamnet Elohim förekommer synnerligen ofta och Jahve (se d. o.) blott sällan, vilket torde bero på en senare — visserligen ej helt konsekvent—bearbetning. G.Bsm. Elohi'sten, en av källskrifterna till Moseböckerna och Josua, begynnande med 1 Mos. 15, innehållande patriarkberättelser, folkets tillblivelsehistoria och erövringen av Palestina, möjl. slutande med Jos. 24. E. har sitt namn av att den ända till 2 Mos. 3 uteslutande använder gudsnamnet Elohim. Andra yttre kännetecken, varigenom E. skiljes från Jahvisten (se d. o.), äro namnen Jakob, Jetro, Horeb och amoréer m. fl. Materialet i E. utgöres till största delen av folkliga sägner, vilka samlats i olika be-rättarskolor och präglats av senare tiders religiösa och etiska åskådninger. De lokala helgedomarna äro även för E. legitima kultplatser, men kultföremålen ha erhållit en rationaliserande omtydning, masseban (se d. o.) t. ex. är helt enkelt ett grav- el. minnesmärke (1. Mos 35:20 m. fl.). Främmande gudar fördömas (1 Mos. 35:2), likaså dyrkan av guldkalven i Betel (2 Mos. 32). Antropomorfismer undvikas, gudsbegreppet har blivit supranaturalt, Elohim uppenbarar sig i syner och drömmar. E. är ej utan inflytande från profetismen; Abraham m. fl. erhålla t. o. m. namnet nabi (se d. o.; 1 Mos. 20:7). Även det sedliga omdömet har förfinats (jfr Jahvisten 1 Mos. 12:10—20 och E. 1 Mos. 20). Olika meningar råda om E:s ålder, här-< komst och närmare avgränsning. Den är säkerligen yngre än Jahvisten, många forskare anse den vara nordisraelitisk och stamma från 700-talet f. Kr. E. har då sannolikt fått undergå en senare judeisk överarbetning efter nord-rikets undergång. Många anse också, att E. fortsätter i Dom. och in i Sam. och Kon. och t. o. m. att den skildrat Israels historia ända till Jerusalems förstöring; E. skulle då ha slut-redigerats under exilen. — Litt.: O. Procksch, »Das Nordhebräische Sagenbuch» (igo^). G.Bsm. Elokution [-Jo'n] (lat. elocu'tio, till elo'qui, uttala), i sht förr: föredrag, uttrycks- el. före-dragssätt. EIokv'ens (lat. eloque'ntia, jfr d. o.), vältalighet. Elongation [-fo'n]. 1) Astr. E., digression, en planets vinkelavstånd från solen, el. en månes från dess huvudplanet. Merkurius’ största e. (från solen) uppgår till 28°, Venus’ till 47°. Ch. 2) Fys. E. användes ibland för att beteckna den vinkel, som en ljusstråle bildar med huvudaxeln till en lins el. en spegel. E. användes också om det avstånd, som en masspartikel i ett visst ögonblick har från sitt jämviktsläge. A. B. L. Eloque'ntia (lat.), vältalighet. E. co'rporis, eg. »kroppens vältalighet», skämtsamt om en ståtlig, välfödd gestalt. Eloque'ntiæ lector, professor m. m., förr brukliga titlar på lektor o.s.v. i latinsk filologi. Elowson, Gullb r a n d, skolman, politiker (1835—1908), fil. d:r i Uppsala 1863, docent i fysik 1864, lektor i Luleå s. å., i Karlstad 1869. E. insattes i riksdagen (led. av A. k. 1887 B— 1908) ss. frihandlare och var under rösträttsstridens tidigare skede avancerat liberal. Han underlät emellertid att ingå i Folkpartiet, och inom Liberala samlingspartiet intog han en mer och mer självständig ställning, särsk. ss. en stridbar förkämpe för det proportionella valsättet. E. var led. av Konstitutionsutskottet 1891—96, 1903—06. E.Ths. El Paso, stad i västligaste hörnet av Texas, U. S. A., vid Rio Grande del Norte och mexikanska gränsen; 102,421 inv. (1930; 77,560 1920). E. P. är knutpunkt för flera av U. S. A:s stora järnvägar och Mexikos järnvägsnät. Stora — 471 — — 472 —