ENDOTELIOM både resorptiva och sekretoriska funktioner att fylla, olika på olika platser. Av särsk. intresse och mycket omdiskuterad är e:s betydelse som väggar i blod- och lymfkapillärer. Här bildar Endotel från bukhåla. Cellgränserna framträda på grund av behandling med silverlösning. I cellerna framträda kärnorna tydligt. denna tunna cellhinna hela kärlväggen; det är genom denna, som blodet avlämnar sina näringsämnen till vävnadsvätskan, och det är genom en sådan vägg avfallsprodukterna skola utskiljas till lymfan. Då vandringsceller passera ett e., sker detta alltid i gränsområdet mellan ett par celler (se Inflammation). E. skadas lätt vid allehanda patologiska rubbningar. Uppstår e.-skada i ett blodkärl vid samtidig cirkulationsrubbning, uppkommer lätt blodpropp (se d. o.). E. har en mycket stark tillväxtkraft, uppkomna skador utfyllas hastigt. Nybildning av kärl utgår också från e. E.-cellerna förtjockas då, ökas i mängd och bilda cellsträngar i vävnaden, vilka sedan omvandlas till nya e.-klädda kärlkanaler. T. H-n. Endoteliom [-å'm] äro svulster, som leda sitt ursprung från endotel (se d. o.) och som i regel i sitt växtsätt tillkännage denna sin härstamning. De utgå således ofta från kärl; man skiljer mellan hemangio-e. och 1 y m f-a n g i o-e., allteftersom de uppkommit från blod- el. lymfkärl. En annan vanlig utgångspunkt för e. är h järnhinnornas endotel; mindre ofta ser man dem uppkomma från endotelet på de stora kroppshålornas väggar. E. kunna vara väl avgränsade och godartade, men ofta äro de ondartade och stå då i sitt växtsätt och även i övriga förhållanden sar-komerna (se d. o.) mycket nära. T. H-n. Endote'rmiska föreningar, kem., sådana ämnen, vilka bildas under värmeupptagande, se Termokemi. Endothe'cium benämnes hos blomväxterna det innanför överhuden hos ståndarknappen belägna cellskiktet (se Ståndare). Hos bladmossorna betecknar e. i allm. den inre, av a m p h i l h e c i u m omgivna vävnaden i den utväxande sporkapseln (se Bladmossor). O. Gz. Endotoxi'ner, i mikroorganismer förekommande gifter, vilka frigöras vid organismernas sönderfall. Endotro'fisk, bot., se Ektotrofisk. Endozo'isk, se Växternas spridning. Endre, s:n i Gotlands norra hd, Gotlands län, ö. om Visby; 23,37 kvkm. (allt land); 3,831 inv. (1931; 16 inv. pr kvkm.); 8,07 kvkm. odlad jord (1927; 34,5 % av landarealen), 8,51 kvkm. skogs- och hagmark. — Pastorat: Bar-lingbo, Ekeby, E. och Hejdeby, Norra kontraktet, Visby stift. T. Am. Till den urspr. romanska kyrkan från 1100-talet höra det i långhusets mur inbyggda tornet och den nuv. nordportalen (med örnkapitäl). På 1280-talet tillkommo det nuv. koret och det tvåskeppiga långhuset (med en mittkolonn). Kyrkan har trol. haft medeltida väggmålningar. Bland inventarierna märkas altarskåp av ek från 1400-talet, en romansk dopfunt och ett krucifix. Kyrkan restaurerades 1915—16. M. Bjn. Endres, Max, tysk skogsman (f. 1860), 1891 prof, i Karlsruhe, 1895 i München. E:s här mest Endre kyrka. — 563 — — 564 —