ENGESTRÖMSKA SAMLINGEN polska högadeln, och 1791 erhöll han indi-genatsrätt ss. polsk adelsman. Vid statsvälv-ningen 1809 vistades han sedan åtskilliga år på sin hustrus gods i Polen men hemförskrevs genast och övertog utrikespolitikens ledning. E. var emellertid icke någon statsmannaför-måga av första rang, och hans till synes ledande roll blev under Karl Johans självständiga regemente ganska betydelselös, men han var en kunnig och rutinerad diplomat med stor arbetskraft. Han ägde därjämte en brinnande fosterlandskärlek och var aktad ss. en genomhederlig, om än något envis och hetsig herre, som med oräddhet och seghet samt en viss rättfram kärvhet förfäktade sina meningar. 1824 fick han ett slaganfall och flyttade ut till sin hustrus gods Yankowice, där han efter ett par år avled. E:s »Minnen och anteckningar» utgåvos i 2 bd 1876 av Elof Tegnér. Om hans betydande bok- och handskriftssamlingar se Engeströmskasamlingen. C. 6) Wawrzyniec E. (Lars Benzelstierna von E.), den föregåendes sonson, greve, polsk förf. (1829—1910), bosatt i Posen. E. har på polska språket lämnat skildringar av sv. kulturliv. Han översatte större skaldestycken av Tegnér och lyriska dikter av Franzén, Stagnelius och Wallin (utg. 1884 i en antologi). E. författade även essayer på polska om Tegnér, Ibsen, Linné och Berzelius (1870—79). Agr. 7) Johan Sigfrid Vilhelm von E., teolog (f. 14/3 1889), docent i teol. etik i Uppsala 1920, biträdande lärare i symbolik 1920—23, lektor vid Uppsala högre allm. lärov. 1923. E. är en av de ledande inom Sveriges kristliga studentrörelse och har verksamt deltagit i den ekumeniska rörelsen. Av E:s skrifter märkas »Studier till W. Herrmanns etik» (gradualavh. 1920), »Romersk katolicism» (»Religionsvetenskapliga skrifter» 9, 1923), »Luthers tankar om frälsningsvissheten i Romarbrevskommentaren» (1926). E. redigerar jämte M. Björkquist »Vår lösen» sedan 1925. E. Ltn. Engeströmska samlingen. Vid sin död testamenterade statssekreteraren M. Benzelstierna (se denne) sina i Stockholm befintliga, ansenliga samlingar av sällsynta böcker, handskrifter, mynt, kopparstick m. m. åt sin systerson L. von Engeström (se denne), vilken under sina resor, genom byte o. s. v. ytterligare ökade dels boksamlingen, så att den slutl. torde ha räknat o. 13,000 bd, dels manuskriptsamlingen, särsk. genom förvärvet av en betydande del av det Ekebladska arkivet på Stola. Ss. föreståndare för bibi., vilket hölls tillgängligt för allmänheten, anställdes 1805 P. A. Wallmark; denne inlade stora förtjänster om dess ordnande och utgav 4 h. »Handlingar ur .... L. v. Engeströms bibi.» (1809—24). Då Engeström 1824 lämnade Sverige, ställde han bibi, under statsministerns för utrikes ärenden och pastor primarius’ överinseende; bibliotekarie blev s. å. J. G. Liljegren, efter vars utnämning till riksantikvarie 1827 befattningen innehades av S. E. Hallencreutz, vilken dels upprättade en förteckning över bibi , dels utgav h. 5 av »Handlingarna». 1864 överlämnade L. v. E:s sonson, kammarherre L. S. v. E., bok- och manuskriptsamlingarna till Kungl. bibi., den övriga samlingen skänktes till Riksmuseet. — Litt.: S. Hildebrand, »Några anteckningar om det von E:ska bibi.» (i »Nordisk tidskr. för bok- och bibl.-väsen», 1919). W. N Enghien [äga'], stad i prov. Hainaut, Bel gien, vid järnvägen Ath—Bryssel; 4,848 inv. (1925). Tillverkning av spetsar; linne- och bomullsindustri; sockerbruk. JS.] Enghien [äga'], Louis Antoine Henri de B o u r b o n-C o n d é, hertig d’E. (1772— 1804), son till prins Louis Henri Joseph de Bourbon-Condé (se Condé 7), emigrerade 1789, inträdde 1792 i sin farfaders (se Condé 6) armé, som han tillhörde intill 1801, då han bosatte sig i Ettenheim (Baden). Misstänkt av Napoleon för inblandning i pågående rojalistiska kon spirationer, blev E., i strid med folkrätten, 15/3 1804 häktad på badensiskt område, förd till Frankrike och 21/3 s. å. efter en oformlig process arkebuserad i Vincennes. E:s brevväxling m. m. har 1904 utgivits av A. Boulay de la Meurthe. — Litt.: H. Welschinger, »Le duc d’E.» (1913). B. Enghien-les-Bains [ägå'-lä-bå'], kurort i dep. Seine-et-Oise, Frankrike, 12 km. n. om Paris; 8,418 inv. (1921). E., som har 8 källor med svavelhaltigt vatten, besökes mycket av parisare. O. P. Enghoff, Karl, skolman, historiker (f. 25/s 1860), fil. d:r i Lund 1889 (»Tillståndet i Skåne under Magnus Stenbocks guvernörstid 1707—1711»), efter lärartjänst vid Kristianstads högre allm. lärov. 1889—1909 lektor i historia och sv. vid Lunds högre allm. lärov. 1908— 25, har bl.a. utg. stadshistoriska monografier (Kristianstad 1914, Trälleborg 1917, Ängelholm 1929), »Odd Fellow orden (I. O. O. F.). öfver-sikt af dess historiska utveckling» (1919), bo-lagshistoriker och läroböcker i geografi. C. — 635 — — 636 —