EPHRAIM Epeirogene'tiska rörelser, se Epirogene-tiska rörelser. Epeiros [-el'-], se E p i r u s. Ependy'm. Hjärnventriklarnas och centralkanalens i ryggmärgen väggar äro klädda med ett enkelt lager kubiska till cylindriska celler, e.-celler el. e. Även det i hjärnvenlriklarna inlagrade rikliga blodkärlsplexus, plexus chorioi'-dei, är beklätt av sådant e. Från detta secer-neras cerebrospinalvätskan (se d. o.). Vid vissa sinnessjukdomar, särsk. vid deme'ntia para-ly'tica, kan e. på hjärnventriklarnas väggar knottrigt utbuktas, s. k. granulerande ependymit. T. H-n. Epente's (grek. epe'nthesis, eg.: tillsättande in i), språkv. (i sht förr), tillfogande av ett ljud, en bokstav o. d. inuti ett ord, t. ex. lat. jungo, förenar, till jag- i jugum, ok, grek. bai'no, går, av äldre ba'nio, angelsax. earm av arm o. s. v. Dylika egenheter äro ofta skenbara. Vanl. bero de på ljudlagsenlig utveckling (ofta nära sammanhängande med »brytning» o. d.), stundom på folketymologisk ombildning. E. H. Épernay [-nä'], huvudstad i dep. Marne (i Champagne), n. Frankrike, på v. stranden av Maine; 20,589 inv. (1926). É. är en av huvudorterna för handeln med champagneviner. I stadens närhet finnas väldiga labyrinter av källrar, inhuggna i kritklipporna, där vinet lagras. O. P. Épernon [-nä'], Jean Louis de Noga-r e t, hertig av É. (1554—1642), fransk politiker, vann genom sin skönhet och elegans men väl även genom krigiska förtjänster Henrik HI:s ynnest och gjordes av honom till generalöverste för inf. och guvernör i ett halvt dussin provinser. É. var också Henrik obrottsligt trogen och ett av hans bästa stöd mot ligan. É. hyllade Henrik IV blott motsträvigt och först efter hans övergång till katolicismen; man har t. o. m. beskyllt É. för delaktighet i konungens mord. É. understödde sedan Maria av Medici vid hennes flykt från Blois och hennes uppror mot Ludvig XIII och blev 1622 guvernör i Guyenne. För Richelieu tvangs dock även den stolte É. att böja sig. P. S. Epexege'tisk (till grek, epi'-, på, till, och exegei'sthai, förklara, se Exeges), språkv., som innehåller ett förklarande tillägg, t. ex. genitiven Stockholms i uttrycket Stockholms stad. E. H. Eph-, se även E f-. Ephebe [-fe'-], lavsläkte av fam. Epheba'ceæ med buskartad, tätt förgrenad bål utan rhiziner, innefattar 4 på klippor förekommande arter, däribland den svartbruna, tuviga E. pube'scens (E. lana'ta), våthällav, som förekommer i — 713 — Europa och Nordamerika på urberg, särsk. klippor och stenar, som tidvis hållas fuktiga av rinnande vatten. O. Gz. Ephedra [e'fe-], växtsläkte av klassen Gneti'-neæ, fam. Ephedra'ceæ, med o. 30 i stäpptrakter av varma tempererade zonerna förekommande arter, halvbuskar med smala, förgrenade, långledade, stundom klättrande stammar, fjällika, till en tvåtandad slida hopväxta blad, oftast dioika blommor och nötlik, av köttiga högblad omgiven frukt. E. antisyphili'-tica (Kalifornien) användes i hemlandet som läkemedel, den ofta som prydnadsbuske odlade E. vulga'ris (Sydeuropa, Orienten) innehåller ephedrin (se d. o.) och har ätliga frukter. O. Gz. Ephedri'n [efe-], atropinliknande alkaloid från E'phedra vulga'ris, som syntetiskt framställd går under namnet ephetonin. Användes mot astma, hösnuva m. m. Wk. Ephedros [efe'-], i antikens Grekland benämning på brottare el. boxare, som vid udda antal tävlingsdeltagare efter lottdragning fick »stå över» till nästa omgång och sålunda utvilad mötte en delvis uttröttad motståndare. O. K-gh. Ephelides [efe'-], se Fräknar. Ephemera [efe'-]. 1) Med., kortvarig feber utan påvisbara symtom från organen. 2) Zool., ett släkte dagsländor (se d. o.). Epheme'rida [efe-], se Dagsländor. EphemerFder [efe-]. 1) Astr., se Efeme-rider. 2) Zool., se Dagsländor. Éphémérides du citoyen [efemeri'd dy [-si-tpajå'],-] {+si- tpajå'],+} fransk ekonomisk tidskr. (1765—72), till en början utg. av abbé Baudeau (se denne); indragen av politiska skäl, fortsattes den 1774— 76 av Baudeaus »Nouvelles éphémérides éco-nomiques». Dessa tidskr. blevo viktiga språkrör för de fysiokratiska idéerna och räknade som medarbetare flera berömda nationalekonomer och statsmän, t. ex. Quesnay, Turgot och Mirabeau. Sjng. Ephemero'ptera [efe-], se Dagsländor. Ephestia [efä'-], ett släkte mottfjärilar, se Kvarnmott och H ö m o 11. Ephetoni'n [efe-], se Ephedrin. Ephia'ltes [efi-], ett släkte parasitsteklar (se d. o.). Ephippium [efi'-], en del av ryggskalet, som hos vattenlopporna (se d. o.) avlossnar och bildar en kammare, i vilken de tjockskaliga vinteräggen bevaras utan att taga skada av köld el. intorkning. H. W. Ephoros [e'f-], grekisk historieskrivare, se E f o r o s. Ephraim (el. Ephrem) syrern [e'f-], syrisk kyrkofader, se Efraim syrern. — 714 —