EPIMEDIUM betydelse, därför att patienterna taga varning av den. De förstå, att ett anfall är i antågande och kunna lägga sig till sängs, innan anfallet utbryter. De närmaste dagarna före anfallet känner sig den sjuke ofta orolig, ängslig, förstämd, är retlig, har huvudvärk, tryck över hjässan, illamående etc. Det egentliga anfallet sätter plötsligt in. Den sjuke utstöter ofta ett skrik, störtar om medvetslös, varvid han ofta ådrager sig allvarliga skador. Därvid inträder först en allmän styvhet i kroppen (tonisk kramp), käkarna äro hoppressade, händerna knutna, ryggen är sträckt, nacken böjd bakåt, andningen står stilla för några ögonblick, och ansiktet blir blåfärgat. Efter ung. % min. inträda ryckningar i extremiteter och bålmusklerna (klonisk kramp) med oregelbundna, stötande rörelser. Ansiktet grimaserar, fradga kommer ur munnen, huvudet slås hårt emot underlaget, pupillerna äro vida och reaktions-lösa, ögonen dragas mot ena sidan. Ofta inträffa ofrivillig urinavgång och avföring. Andningen är snarkande. Under detta stadiet biter den sjuke sig ofta i tungan. Anfallet varar endast några — aldrig över 10 — min. När ryckningarna upphört, återvänder medvetandet först småningom. Patienterna äro i allm. mycket sömniga och falla i djup sömn, innan de känna sig återställda. De äro ofta efter anfallet höggradigt deprimerade, ibland ha «de över gående förlamningar i ena armen el. benet, kunna inte tala. Mest karakteristiskt är, att de fullständigt sakna minne för anfallet, t. o. m. för auran. Om det ena anfallet avlöser det andra utan att patienten riktigt hinner att hämta sig emellan dem, kallas tillståndet status epile'pticus. Somliga sjuka ha endast ett anfall någon gång om året, andra ett i mån. el. i veckan. Ibland komma anfallen flera gånger om dagen. Kvinnor få anfall särsk. vid tiden för menstruationen. Enär många ha sina epileptiska anfall om natten under sömnen, händer det, att de länge icke ana, att de lida av sjukdomen. Det enda symtom, som besvärar dem, är att de vakna efter ofrivillig urin-avgång. E. kan ge nyss skildrade stora anfall. Mycket vanliga äro små anfall, s. k. petit mal, som bestå i att patienten för några sek. blir frånvarande, stelnar till med stirrande ögon för att efter någon sek. fortsätta med sin sysselsättning som förut. Ibland yttra sig de epileptiska anfallen som hastigt påkommande sömnbehov (n a r k o 1 e p s i)i S. k. epileptiska ekvivalenter äro rubbningar av själsförmögenheterna i samband med e. Den sjuke känner sig anfallsvis deprimerad, blir retlig, häftig, kan få regelrätta anfall av våldsamhet el. också av obetvinglig reslust (p o r i o m a n i), förvirringstillstånd, varunder den sjuke icke vet, vad han tar sig för och som därför kunna få rättsliga följder. Epileptiska patienter äro ofta allmänt häftiga, retliga och bråkiga. En form av e. är period-supning (dipsomani). Om sjukdomen varar längre med täta anfall, leder den i allm. till ett förfall av de själsliga och moraliska förmögenheterna. — Vid diagnosen av sjukdomen får man undersöka orsakerna. Organiska hjärnsjukdomar böra upptäckas och om möjligt avhjälpas (hjärnsvulst, hjärnabscess, hjärnsyfilis). Den genuina e. uppträder ofta i tidiga år beroende på medfödda orsaker, under det att om e. uppträder efter 40 år, den i allm. beror på någon organisk skada av hjärnan. Viktigt är att skilja epileptiska anfall från hysteriska, vilket kan vålla stora svårigheter. E. behandlas med lugnande medel, särsk. brom och luminal. Ärr och sammanväxningar i hjärnan måste operativt avlägsnas. Den kirurgiska e.-behandlingen har emellertid blivit en missräkning. Viktigt är, att epileptikern omhän-dertages socialt. Därför äro epileptikerhem synnerligen nyttiga, där de sjuka kunna få skydd och tillhåll och lära sig ett arbete. Lämplig diet är en äggvitefattig kost, rik på frukt och grönsaker (laktovegetabilisk kost). Alkohol framkallar som intet annat medel de epileptiska anfallen. Epileptikern måste leva ett lugnt liv och får icke överansträngas. Viktigt är, att han icke utsättes för kroppsliga strapatser el. andlig överansträngning och att han får tillräcklig sömn. Somliga epileptiker få sina anfall i samband med nattvak, andra kunna hålla sig fria från anfall under lång tid genom att sörja för tillräckligt många timmars sömn varje dygn. E. är en vanlig sjukdom, som i lindriga former uppträder även hos människor, som äro i hög grad socialt nyttiga och under många år trots sin sjukdom kunna hävda sig i samhället. S. I-r. Epile'ptiker, person, som lider av epilepsi (se d. o.). Epile'ring, se Depilation. Epilo'bium, växtsläkte, se Duntravsläk-t e t. Epilog [-å'g] (grek. epi'logos, avslutning på ett tal), avslutning; efterpjäs; slutord; i överförd användning (ofta tragisk) avslutning (på en människas levnad o. d.). Epime'dium, växtsläkte av fam. Berberida'-ceæ med o. 18 arter i Medelhavsområdet, Ostasien och Nordamerika. Lågväxta, fleråriga örter med oftast upprepat 3-fingrade blad och i enkla el. sammansatta klasar samlade, olikfärgade blommor. Flera arter, ss. E. alpi'num — 733 — — 734 —