Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Erik, 10. Erik XIV (svensk konung)
- Erik, 1. Erik Birgersson (svensk prins)
- Erik, 2. Erik Valdemarsson (svensk prins)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK
sett bibliotek, där särsk. historia och astrologi
voro väl representerade, men även musiknoler
och Albrecht Dürers »bilder» funnos. Av hans
hand äga vi utförliga dagböcker för 2 år samt
astrologiska o. a. anteckningar, delvis, liksom
hans bevarade teckningar, utförda i fängelset i
Teckning av Erik XIV i marginalen av Sabellicus,
»Opera». Kungl. bibi.
marginalen till böcker, som han fick medföra
(skrifter av Strabon och Sabellicus). Dessa
förvaras nu huvudsaki. i Kungl. bibi., Uppsala
univ.-bibl. och Vetenskapsakad:s bibi. Bland hans
vetenskapliga intressen är särsk. hans studium
av astrologien att observera; sett från hans tids
synpunkt vittnar detta icke om vidskepelse
utan om hög bildning. Det är icke otroligt, att
de astrologiska intressena gått väl samman
med de förföljelseidéer, som tillhörde hans
sinnessjukdom. Denna, vilken måhända var
ärftligt betonad, har från psykiatriskt håll
bestämts som deme'ntia præcox.
E. har ofta behandlats i litteraturen, lyriskt av
t. ex. Nicander, Snoilsky och Fröding, dramatiskt
av bl. a. Beskow (1827), Börjesson, med »Erik
XIV» (1846) och »Solen sjunker» (1856, med
ämne från Vadstenabullret), samt Strindberg
(1899). Mycket känd är G. von Rosens
målning, där den populära uppfattningen av E.,
Göran Persson och Karin Månsdotter fått ett
karakteristiskt uttryck. — Litt.: A. G. Ahlqvist,
»E. XIV:s sista lefnadsår» (1878); A. Stille, »De
ledande idéerna i krigföringen i Norden 1563
—1570» (1918); V. Wigert, »E. XIV:s
sinnessjukdom» (1920); R. Eländer, »Sturemordens
gåta» 1928); »Axtorna. En studie i organisation
och taktik». Utg. av Generalstaben (i
»Meddelanden från Kungl. Krigsarkivet», 4, 1926);
I. Andersson, »E. XIV och Machiavelli» (i
»Scan-dia», 1931). I. A.
Om E:s yttre äga vi kännedom genom några
goda porträtt; hans ikonografi är i själva
verket mera tillfredsställande än någon av de
andra Vasakonungarnas. En orsak härtill torde,
jämte E:s sjukliga självhävdelsedrift, ha varit
hans många frierier till utländska prinsessor.
De porträtt, som bevarats, torde alla kunna
bestämmas till tiden för dessa frierier 1558—61.
Då intet av dem är signerat, kan man ej med
säkerhet bestämma deras upphovsmän. Trol.
kunna vi se dem i E:s hovmålare Willem Boy
och Domenicus ver Will. Av den förre är möjl.
en knäbild i rustning och med fas åt h.
(Nationalmuseum), vilken till ansiktstypen helt
överensstämmer med ett 1561 daterat, även
som måleri framstående porträtt i Meiningen;
på det senare är E. klädd i sammetsdräkt.
Domenicus ver Wilt tillskrives den här
reproducerade bröstbilden i Nationalmuseum med
huvudet täckt av en barett och vänt mot v.
Som skildring av E. torde den stå främst.
Av liknande typ är en liten helfigursbild i
Nationalmuseum, på vilken E., en elegant,
finlemmad gestalt, framställes barhuvad, samt en
skadad bröstbild i Djurösamlingen. Till dessa
porträttyper kommer ytterligare en med E. i
pälskantad mantel, blott känd genom kopior,
av vilka del bästa exemplaret torde vara det
i Bystasamlingens kungaserie. Dessutom bör
nämnas ett kopparstick av Liefrinck från 1562;
förebilden till delta har, liksom bl. a. ett
porträtt av E. som barn, gått förlorad. K. E. S.
Erik, svenska prinsar.
1) E. Birgers son (d. 1275), son till
Birger Jarl, framträder föga i sv. källor och står
i dessa helt i bakgrunden för brodern Magnus
Ladulås, på vars sida han stod i striden mot
konung Valdemar. En samtida norsk saga, som
säkert bör skänkas vitsord, låter oss däremot
vela, att junker E. vid utbrottet av
brödrastri-den 1274 spelat en betydande, kanske den mest
betydande rollen samt att han ivrigt tagit del i
de politiska stämplingarna på gr. av missnöje
med sin blygsamma ställning i Sverige. B.
2) E. Va Idem ar sson (f. 1272). Son till
Valdemar Birgersson, hölls han en tid i
fängs-ligt förvar efter Magnus Ladulås’ död, då man
i honom befarade en blivande tronpretendent.
Han nämnes under 1320-talet ss. medl. av det
sv. rådet och i samband med uppgörelsen
rörande hans moders, den danska prinsessan
Sofias, arvegods i Danmark, men synes icke ha
spelat någon större roll. H. Bg.
Uppslagsbok. VIII. — 801 —
26
— 802 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Apr 21 18:51:11 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-8/0487.html