ERLANDSEN Slottet i Erlangen. blev guvernör i Breisach 1638, gick 1639 med bibehållande av denna sin ställning i fransk tjänst, blev 1647 generallöjtnant, bidrog väsentligt till fransmännens seger vid Lens 1648 och ställde sig under fronden på konungamaktens sida. — Litt.: A. v. Gonzenbach, »Der General FL L. v. E.» (3 bd, 1880—82). P. S. Erlandsen, Jakob, dansk ärkebiskop, se Jakob Erlandsen. E'rlangen, stad i n. Bayern, n. om Nürnberg, vid floden Regnitz och Ludwigskanalen; 29,597 inv. (1925), därav % protestanter. Vid Markt-platz ligger det 1700—04 byggda markgrev-liga slottet, där nu univ:s kansli inrymmes. S. om slottet ligger univ., och kring Schlossgarten ligga tillhörande inst. 1928 fanns vid univ. 108 lärare och 1,545 studenter. O. P. Erlangenteologien, en teologisk riktning kring mitten av 1800-talet, företrädd av en grupp betydande teologer vid univ. i Erlangen (J. K. v. Hofmann, F. R. v. Frank, G. Thomasius m. fl.), tillhörande den nyortodoxa strömningen med dess betonande av den gammalluterska läran och i anknytning till Schleiermachers opposition mot rationalismen och hans betonande av den religiösa erfarenheten (erfaren-hetsteologi). S.N. Erlansson, John, lantbrukare (f. 17/o 1863), predikant i N. ö. Skånes missionsförening från 1887, direktör för Knislinge stärkelsefabriksförening 1900, ordf, i Sv. stärkelseproducenternas förening från 1921. E. var led av A. k. 1907—21, där han tillhörde högern och insattes i Statsutskottet. Han är även intresserad kommunalman och var led. av Kristianstads läns landsting 1910—18. E. Ths. E'rlau, stad i Ungern, se Eger. E'rlaucht [-låuzt] (till erleuchten, upplysa), i Tyskland fordom titel på de regerande riksgrevarna, genom förbundsbeslut av 13/2 1829 förlänad huvudmännen för de grevliga familjer, som förut varit regerande men sedan 1806 mediatiserats. Enl. § 109 i Tyska rikets grundlag av 1919 är denna titel ej längre officiell. [J. E. N.] Erlenmeyer [ä'rl9nmalor], Emil, tysk kemist (1825—1909), 1868—83 prof i München, uppfann kemiska apparater, som fortfarande äro i bruk (E.-kolvar, förbränningsugnar m. m.). E. utgav »Lehrbuch der organischen Chemie» (1864) och var efter 1871 medutg. av »Lie-bigs Annalen». [Wk.j Erlenmeyerkolv, en i laboratorier mycket använd konisk kolv, vanl. av glas. Erlenmeyers bromvatten utgöres av en lösning av 3 delar bromammonium, 6 delar brom-kalium och 6 delar bromnatrium i 1,000 delar kolsyrat vatten. Användes som lugnande medel och har ej bromsalternas skarpa saltsmak. J. H. Erling Alvssön, norsk storman (d. 1283). Då E. A. första gången omnämnes 1261, var han redan en av Norges förnämsta stormän. Sysselman i Borgasyssel, var han medl. av skiljedomstolen mellan Valdemar Birgersson och Magnus Ladulås 1276; han deltog i alla viktigare regeringshandlingar ss. den mäktigaste av hövdingarna på östlandet. H. Bg. Erling Skakke, norsk storman (d. 1179). E. S. blev 1155 g. m. Sigurd Jorsalafars dotter Kristina, med vilken han hade en son Magnus. 1161 genomdrev han dennes val till konung och fick honom krönt 1163 av ärkebiskopen i Nidaros, den första kungakrö-ningen i Norge. Under sonens omyndighet var E. hans förmyndare och uppträdde ss. sådan med den största hänsynslöshet för att säkerställa sin och sonens makt. Hans kraftfulla fast hårdhänta styrelse orsakade birkebeinar-nas (se d. o.) uppror, som han till en början tycktes kunna kuva. Men då Sverre (se denne) satte sig i spetsen för dem, fick kampen ett annat förlopp, och i slaget på Kalv-skindet vid Nidaros 1179 föll E. mot de upproriska. H. Bg. — 831 — — 832 —