ERNBERG Ernberg. 1) Johan Albert E., rättslärare (f. 4/ii 1872), jur. d:r 1903, docent s. å., 1906 e. o. prof, och 1908 prof, i speciell privaträtt i Lund. Bland E:s arbeten märkas »Om expropriation som rättsligt begrepp» (1903), »Om bärgning och bärgarelön enl. sv. sjörätt» (1905), »Om rösträttsutövning vid val till riksdagens A. k. utan inställelse inför valförrättare» (1918), »Objekt och ad jacent vid expropriation» (1926). E.K. 2) Johan Harald E., den föregåendes kusin, läkare (f. “/s 1874), med. lic. 1902, med. d:r 1905 vid Karolinska inst., 1899--1906 amanuens och underläkare vid olika sjukhusinrättningar i Stockholm, 1911—20 docent i pediatrik vid Karolinska inst., sedan 1911 överläkare vid Sachsska barnsjukhuset i Stockholm; från 1906 kronprinsens och kronprinsessans läkare, från 1921 livmedikus. E. har utg. ett flertal skrifter ang. njursjukdomar och spädbarnsvård. E. L. Bn. Erne [än], flod på n. Irland, upprinner i Lough Gowna, genomflyter den örika Upper Lough E. (67 kvkm.) och Lough E. (123 kvkm.; Irlands djupaste sjö, 69 m.) samt myn nar i Donegal bay på västkusten; 116 km lång. S. Erne'st-Charles [-Jarl], Jean, fransk kritiker (f. 1875), uppträdde 1898—1902 som politisk skriftställare (»Théories sociales et poli-ticiens», 1898, »Waldeck-Rousseau», 1902), en intresseriktning, som även gör sig märkbar i hans o. 1903 vidtagande litteraturkritiska verksamhet: »Les samedis littéraires» (essayer, 5 bd, 1903—07), »La carrière de Maurice Barrès, aca-démicien» (1907), »Essais critiques» (1914). Lff. Erne'sti, Johann August, tysk pedagog, filolog och teolog (1707—81), rektor vid Thomas-skolan i Leipzig 1734—59, prof, i klassisk litteratur 1742, i teologi 1759. E. var en framstående kännare av klassikerna, särsk. Cicero, och utgav flera värdefulla editioner. Ss. teolog var han en av pioniärerna för Rousseaus grav i Ermenonville. den nu framträdande historiskt-kritiska bibelforskningen men företrädde f. ö. en övergångs-teologi, som gjorde halt inför en verklig nyorientering i de teologiska problemen. [S. N.] Ernesti'nska linjen, äldre linje av huset Wettin, grundad av kurfursten Ernst (1441—86), till 1547 i besittning av saxiska kurvärdigheten, numera bestående av de 1918 avsatta linjerna Wei-mar, Koburg-Gotha, Meiningen och Altenburg. — Litt: O. Posse, »Die Wettiner, Genealogie» (1897). [B.] Ernouf [ärno'f],AlfredAuguste, fransk historieskrivare och publicist (1817—89), har utg. bl. a.»Nouvelles études sur la révolution fran^aise» (2 bd, 1852—54), »Le général Kléber» (1867) och »Les fran^ais en Prusse 1807—1808»(1872). E. Blp. Ernst, tyska furstar. Braunschweig. 1) E. August, hertig av Braunschweig-Lüneburg (f. 1887), son av hertig Ernst August av Cumberland (se Cumberland), förmäld 1913 med Vilhelm II:s dotter Viktoria Louise av Preussen; regerande furste i Braunschweig 1913—18. Th. Hannover. 1) E. August, kurfurste av Hannover (1629—98), erhöll enl. Westfaliska freden biskopsdömet Osnabrück, förenade slutl., ehuru yngste sonen, i sina händer större delen av wel-fernas tyska områden och tryggade 1682 genom att införa förstfödslorätten det nya fursten-dömets odelbarhet. Genom att nära ansluta sig till kejsaren förvärvade E. 1692 kurvärdigheten (den 9:e). Då bl. a. Danmark vägrade att erkänna denna, närmade sig E. Sverige och dess skyddsling Holstein-Gottorp. Genom sitt giftermål med Sofia, dotterdotter till Jakob I, förvärvade E. åt sin ätt den engelska ko-nungakronan. P. S. 2) E. August, konung av Hannover (1771—1851), 5:e son av Georg II av England, deltog 1793—95 i striderna mot Frankrike, blev 1837, då den engelska kronan övergick till kvinno-lin jen, konung av Han- — 835 — — 836 — J. A. Ernesti. Ernst August (1771—1851).