ESSEXRASEN representanterna för anbringande av monumentalmålningar (å valv och väggar) samt glasmålningar i de gamla kyrkorna på ett sätt, som i våra dagar är övergivet, och blev därigenom en föga lycklig restaurator, t. ex. av domkyrkan i Braunschweig, S:t Maria im Ka-pitol och S:t Gereon i Köln, över vilka E. utgav praktverk. E. har f. ö. utg. flera värdefulla konsthistoriska arbeten: »Norddeutsch-lands Backsteinbau im Mittelalter» (1855—56), »Die mittelalterlichen Kunstdenkmale der Stadt Krakau» (1869) m. fl. E. W. Essequibo [äsäkLpå, eng. uttal äsikpfbåu], flod i Brittiska Guayana, upprinner i s. v. gränstrakterna mot Brasilien och mynnar v. om Georgetown med en bred mynningsvik; c:a 750 km. lång; avvattnar jämte sina bifloder, av vilka Rupununi, Mazaruni och Cuyuni äro de största, större delen av kolonien. J. C. Essex [ä'siks], grevskap i s. ö. England; 3,964 kvkm.; 1,470,257 inv. (1921; 371 pr kvkm.; beräknad folkmängd 1926 1,564,000). E. omfattar det fruktbara låglandet n. ö. om London upp till floden Stour. Odling av vete, havre och grönsaker. Boskapsskötseln är betydande. S. v. delen av E., som gränsar till London, är tätt befolkad och har stor industri. Huvudstad är Chelmsford (22,800 inv. 1926). — E. utgjorde under den angelsaxiska hep-tarkiens (se d. o.) lid jämte Middlesex och största delen av Hertfordshire ett eget kungarike. O. P.; B. Essex [ä'siks], amerikanskt bilmärke i lägre prisklass, tillverkas av Hudson motor car co., Detroit, Michigan. v. S. Essex [ä'siks], Earl of, titel buren av medl. av flera olika engelska adelsätter, första gången utdelad 1140. Bland senare innehavare av titeln märkas Thomas Cromwell (1485—1540, se denne) och 1572—1646 medl. av släkten Devereux (se nedan). Fr. o. m. 1661 är titeln ärftlig inom släkten C a p e I. C. 1) Robert Devereux, 2:e Earl of E., hovman (1566—1601), styvson till Elisabets gunstling Leicester, blev 19-årig dennes underbefälhavare vid hans exp. till Nederländerna och utmärkte sig därvid för sitt mod. Vacker och behagfull, var han kvinnornas förklarade gunstling och mottogs vid sin återkomst till hovet 1587 synnerligen väl av drottningen. 1588 ut nämndes han till general av kav. och riddare av strumpebandsorden och blev vid Lei-cesters död dennes efterträdare i Elisabets ynnest. Häftig, högdragen och lättsinnig, för-törnade han dock ofta drottningen, och det kom gång efter annan till häftiga uppträden, vilka ådrogo E. en tillfällig onåd. Lysten efter makt och inflytande, befann sig E. i nästan ständig fiendskap med Raleigh och sökte en tid med bröderna Bacons hjälp undantränga Lord Burleigh och hans familj från deras ledande ställning men samverkade vid andra tillfällen med dem. Som politiker var han föga betydande. 1589 deltog E. utan drottningens tillåtelse i en sjöexp. mot Spanien men återvände snart, hotad med onåd, och återvann hennes gunst, som han dock 1590 genom sitt giftermål var nära att åter förlora. 1591—92 förde E. utan större framgång befälet över de engelska trupper, som sänts till Henrik IV:s hjälp. De följ, åren beteckna höjdpunkten av hans inflytande. 1596 var E. främste upphovsmannen till exp. mot Cadiz och hade som chef för lanttrupperna stor del i dess lyckliga utgång. En ny exp. under E. 1598 gav däremot blott obetydligt resultat och undergrävde hans redan hotade ställning. S. å. kom det mellan E. och drottningen till ett häftigt uppträde, som betecknar den avgörande brytningen; 1599 fick dock E. befälet och styrelsen på Irland. Fälttåget gick dåligt, och då E. mot order ingick stillestånd och återvände till England, dömdes han av en särskild domstol till avsättning och fängelse. Han lösgavs snart men började nu stämpla för att åstadkomma en förändring bland Elisabets rådgivare och föranstaltade till slut ett formligt upplopp. Detta misslyckades, E. dömdes till döden och avrättades. Drottningen tvekade dock länge och tog en gång tillbaka sin underskrift under dödsdomen. — Litt.: L. A. Cadwallader, »Career of the Earl of E.» (1923); L. Strachey, »Drottning Elisabeth och E.» (1929). P.S 2) Robert Devereux, 3:e Earl of E., den föregåendes son, härförare (1591—1646), deltog 1620—23 i 30-åriga kriget och 1625 som v. amiral i det misslyckade försöket att intaga Cadiz. Under inbördeskriget i England var han befälhavare för parlamentets armé men visade sig vara en mycket medelmåttig general utan större initiativkraft och beslutsamhet. Efter antagandet av självförnekelseakten 1645 nedlade E. befälet. P. S. Essexi't, djupbergart av gabbrofamiljen, som innehåller kalifältspat, förekommer t. ex. i Oslofältet, Siebenbürgen och Brasilien. K. A. G. Essexrasen, se Svinraser. — 909 — — 910 —