EVALVATION Evalvation [-fo'n], fastställande genom lag av ett enhetligt värde för ett inhemskt el. utländskt mynt, företages vanl. för att återställa ett på gr. av inflation (se d. o.) försämrat mynt till dess nominella värde (myntrealisation, se d. o.). Vhgn. Evalve'ra (fra. évaluer, beräkna), omräkna en mynt-, mått-, el. viktsort till annan sort. Eva'nder, grek, myt., se Euandros. Eva'nder, Hjalmar Emanuel, präst (f. 30/s 1874), teol. kand, i Lund 1899, kyrkoherde i Halmstad och Sireköpinge 1904, i Ystad 1924, teol. hedersd:r i Lund 1923, biträdande lärare vid teol. fak:s teol.-prakt. avd. 1918. E. företräder den evangelisk-luterska riktning, som bl. a. utformats av Pehr Eklund (se denne). E. har utg. »Religiös koncentration i eskatologien» (i »Studier tillägnade M. Pfannenstill», 1923). E. Ltn. Evangelia'rium, se Evangeliebok. Evangelical association [IvänjäTikal [-asåusi-eVJan],-] {+asåusi- eVJan],+} se Albrechtsfolket. Evangeliebok kallas samlingen av de bibliska texter och till dem hörande böner, som läsas vid gudstjänsten på kyrkoårets olika sön-och helgdagar. Redan tidigt användes härvid en serie, hämtad huvudsaki. ur N. T:s brev (epistola'rium), och en serie, hämtad ur evangelierna (evangelia'rium). Dessa texter, de s. k. perikoperna (se d. o.), sammanfördes till en särskild bok (lectiona'rium) el. infogades i mässboken (missa'le). Förhärskande blev det texturval, som på Karl den stores tid fastställdes i Frankrike. 1544 utgavs den första svenska e., 1860 utökades den med två nya perikopserier, avsedda till predikotexter. Sin nuv. form fick e. 1921. Den innehåller även en bönbok för enskild andakt samt den liturgiska ordningen vid mässan och en del kyrkliga handlingar. — Litt.: E. Rodhe, »Svenskt gudstjänstliv» (1923). A. M-n. Evange'lieharmoni', en av de 4 evangelierna samarbetad (harmoniserad), fortlöpande framställning av Jesu liv. Den äldsta e. är Tatianos’ »Diatessaron» (se d. o.) från o. 170. Många senare e. ha utarbetats; i A. Osianders »Harmo-niæ evangelicæ libri IV» (1527) förekommer i titeln för första gången uttrycket e. En modern sammanställning av evangeliernas parallelltexter kallas synops (se d. o.). S.N. Evange'lier, se Evangelium. Evange'liesida kallas norra sidan av altaret, varifrån evangeliet läses. Jfr Epistel. Evangelika'1 (eng. evangelical), tillhörande den evangeliska rörelsen, low church, inom anglikanska kyrkan (se d. o.). Evangelisation [-fo'n]. 1) Religiös verksamhet i evangelisk anda bland icke-evangeliska folk, t. ex. i länder med övervägande katolsk befolkning. 2) Kristligt arbete (företrädesvis väckelsepredikan) bland folkgrupper, som formellt tillhöra ett religiöst samfund men reellt stå fjärran från kristendomen. Sådan e. begyn-tes av engelska och amerikanska väckelsepredikanter på 1700-talet och utsträcktes även till den europeiska kontinenten. Senare ha även kyrkosamfunden tagit upp motsvarande arbete. A. M-n. Evangelischer Bund [efangeTijar bont] zur Wahrung der deutsch-protestantischen Interes-sen, stiftat 1886 i Erfurt för att tillvarataga tyska protestantiska intressen gentemot romersk-katolsk propaganda, motarbeta materialism och religiös likgiltighet samt stärka enheten inom den tyska protestantiska kyrkan. E. B. har sedan 1912 sitt säte i Berlin med (1926) 2,800 lokalföreningar och o. 360,000 medl. Det verkar främst genom en omfattande skriftspridning men ägnar sig även åt diaspora-och praktisk kärleksverksamhet. Nära förbundet med E. B. är det internationella förbundet till protestantismens värn, stiftat 1923 i Holland och av vilket en lokalavd. finnes även i Sverige. S. N. Evange'lisk, i överensstämmelse med evangelium (se d. o.), en i lära och fromhetstyp märkbar betoning av evangeliets frälsningslöf-ten i motsats till en mera »lagisk» inställning. E. är även beteckning för de genom reformationen från Rom avsöndrade delarna av kyrkan (»de evangeliska», d. v. s. de luterska och reformerta kyrkorna; under termen e. kunna även inbegripas i senare tid uppkomna sam-fundsbildningar, som utgått från dessa kyr kor); beteckningen användes redan av Luther, innebärande att den kyrkliga förnyelsen skulle helt grundas på Kristi evang. Luthers anhängare föredrogo länge detta namn framför de av motståndarna präglade »protestanter» och »luteraner». I sammanhang med den ekumeniska rörelsen (se Kyrkliga enh et ss träva n d e n) talas om e. katolicitet i motsats till konfessionell avgränsning och särsk. i motsats till romersk-katolska kyrkans anspråk på att vara den ena allmänneliga kyrkan (una sancta catholica). Jfr Katolicitet och Katolicism. . S. N. Evangeliska alliansen, eng. Evangelical al-liance, en i London 1846 grundad sammanslutning mellan »evangeliska» kristna från allehanda protestantiska folk och samfund. Förberedd genom de under 1800-talets förra hälft tillkomna anglo-amerikanska föreningarna för mission samt bibel- och traktatspridning, åsyftade E. a. icke en union mellan kyrkorna utan en manifestation av the larger Christian unity, — 1075 — — 1076 —