EXPEDITION d i't, som adj.: flink, rask; som subst.: butiksbiträde. Expedition [-fo'n], avsändande, utlämnande; lokal för dylikt; myndighets skriftliga beslut i ärende; resa, som kräver större tillrustningar, deltagarna i sådan resa; smärre krigsföretag (utanför eget lands territorium). 1713—1840 var e. el. statsexpedition benämning på de avdelningar, i vilka K. m:ts kansli var fördelat och som motsvarade de nuv. statsdep. E. tillkommo genom 1713 års kansliordning, som uppdelade kansliets föredragande och expeditionella verksamhet på 6 e., revisionsexp. (se Nedre justitierevi-sionen), krigsexp. (se d. o.), kammarexp. (se d. o.), handelsexp. (se d. o.), första ut-rikesexp. och tyska exp. (se Utrikesexpeditioner). Av dessa sammanslogos kammar-och handelsexp. i 1719 och 1720 års kansliordningar till en inrikes civilexp. (se Civilexpeditionen), samt förenades de båda utrikesexp. Ur civilexp. utbrötos genom 1773 års kansliordning handels- och finansexp. (se Handelsexpeditionen) samt 1789 ecklesia-stikexp. (se d. o.), vilka båda e. dock redan 1792 åter införlivades med civilexp. Genom 1809 års kansliordning uppdelades civil-e. i kammar- och ecklesiastik-exp., medan utrikesexp. uppgick i kabinettet för utrikes brevväxlingen (se Utrikesdepartement). E. upphävdes genom 1840 års departementalre-form och efterträddes av de då organiserade dep. — Revisions-e:s chef bar enl. 1713 års kansliordning titeln högste ombudsman. Från 1719 ställdes denna exp. under justitiekans-lerns ledning. Cheferna för de övriga e. buro i nyssnämnda kansliordning titeln ombudsråd, därefter titeln statssekreterare. Utrikes-exp:s chef blev 1777 hovkanslern. E.Spr. Expeditionschef. 1) Titel på en högre \äm-betsman i samtliga sv. statsdep. med undantag av Utrikesdep. E., som är förtroendeämbetsman (se d. o.), utövar under dep.-chefen den närmaste ledningen av dep:s löpande arbete och expedition, vakar över följdriktighet och enhetlighet där, har uppsikt över dep:s tjänstemän o. s. v. Vid tillförordnad regering är e. enl. vedertagen praxis föredragande inför denna och kontra-signerar dess beslut men bär icke det konstitutionella ansvaret för dessa. — E.-ämbetet tillkom i samband med 1840 års departemental-reform. Då statssekreterarämbetet (se Statssekreterare) nyinrättades, överflyttades till detta den e. dittills tillkommande handläggningen av dep:s riksdagsärenden (proposi-tionsarbetet m. m.), författningsfrågor o. s. v. I Justitiedep. var e. 1917—30 och i Sjöförsvars-dep. 1917—20 tillika statssekreterare. I Han- delsdep. äro dessa båda ämbeten alltjämt förenade. — 2) Titeln på en högre ämbetsman vid det sv. hovet, chefen för hovexpeditionen. E.Spr. Expeditionsdeputationen. Enl. 1723 års R. O. skulle vid varje riksdag tillsättas en e. Ingen expedition över något ständernas beslut borde utgå, innan den i e. blivit »jämkad och översedd». Detta utskotts betydelse blev ej ringa. Genom att ingå i prövning av riksdagsbeslutens laglighet och i förekommande fall vägra deras expediering kunde e. upphäva sig till domare över de under frihetstiden så maktlystna ständerna. E. plägade på gr. av ärendenas mängd fungera även efter riksdagens avslutning, ibland ända till ett helt år. J. E. N. Expeditionslösen (i dagligt tal endast 1 ö -sen), den till staten, vissa städer el. vissa tjänstemän (vid alla underrätter m. m.) utgående avgift, som skall erläggas för skriftlig expedition (t. ex. domar, utslag, avskrift av offentlig handling, gravationsbevis, pass, resolutioner), utfärdad av offentlig myndighet. Avgiftens belopp beräknas efter en i k. f. 7/u 1883 intagen tariff, den s. k. expeditionstaxan el. lösenförordningen, varjämte vissa specialförfattningar lämna bestämmelser i ämnet. Jfr Sportler. E.Spr. Expeditionsministä'r kallas en ministär, vid vars bildande man ej byggt på den politiska partiställningen i landets folkrepresentation och av vilken man ej heller väntar få ett visst politiskt program genomfört utan i huvudsak ett expedierande av de löpande ärendena, tills den partipolitiska situationen klarnat. J. E. N. Expeditionssekreterare, förr titel på vissa högre ämbetsmän, särsk. inom statsexpedi-tionerna och statsdep. Införd genom 1720 års kansliordning, tillkom titeln statssekreterarens närmaste man och ställföreträdare inom en expedition. Vid 1840 års departementalreform bibehölls e.-titeln för expeditionschefens närmaste man inom dep. Då dep:s byråorganisation 1875 genomfördes, blevo e., med bibehållen titel, byråchefer, föredragande i statsrådsberedningen av till vederbörande byrå hörande ärenden, med ansvar för beslutets expediering. Titeln avskaffades 1878 och ersattes med titeln kansliråd. — I justitiekanslersäm-betet fanns 1919—22, i justitieombudsdman-nens och militieombudsmannens expeditioner 1919—21 ämbetsmän med titeln e. De bära numera titeln byråchef. E. Spr. Expeditionstaxa, se Expeditionslösen. Expeditionsutskott. Enl. 1810 års R. O. ägde riksdagen utse ett e. på 12 led. för uppsättande av riksdagens skrivelser och för redigering av riksdagsbeslutet. Det utövade även tillsyn över riksdagens gemensamma kansli samt tillsatte — 1131 — — 1132 —