EXPORTFÖRBUD ningar för befrämjande av e. inom branschen, e.-föreningar (se d. o.), kommit till stånd. Storindustrier, som själva handha sin e., upprätta ofta filialer i utlandet för försäljning och ibland även för fabrikation. Som ex. härpå kan nämnas kullagerkoncernen, som har försäljningskontor i de flesta civiliserade länder och även har anlagt fabriker utomlands. Även vid direkt e. hör det mera till undantagen, att exportören själv träder i förbindelse med konsumenterna av hans varor. Inom t. ex. maskinbranschen kan det emellertid förekomma. I regel skaffar han sig agenter i importländerna, som ofta erhålla rätt till ensamförsäljning inom sitt land och då benämnas generalagenter. Denna organisation är den vanligaste för den sv. e. av t. ex. trä, papper och järn. Naturligtvis kan han också sälja i fast räkning till en el. flera grossistfirmor. Slutl. kunna också konsignationer (se d. o.) göras till någon kommissionär i importlandet. Så sker t. ex. inom trävarubranschen beträffande överblivna, svårsålda specifikationer (se d. o.). Normalt har denna e.-form för Sveriges vidkommande betydelse endast i ett fåtal branscher. Indirekt e. genom förmedling av fristående exportörer i e.-landet var förr den förhärskande formen. Som ovan antytts, har numera den moderna utvecklingen gjort det möjligt för de flesta storindustrier att själva upprätta försäljningsorganisationer. , E.-grossister äro emellertid fortfarande verksamma särsk. på de större e.-platserna, där de vanl göra uppköp i fast räkning från mindre producenter. Vid e. till transoceana länder använda även större företag i stor utsträckning dessa exportörer. — Också agenter förekomma på e.-platserna, i Sverige dock ganska sparsamt. — Marknadens bearbetning genom agenter kompletteras i allm. med affärsresor, som en el. flera gånger årl. företagas av e.-industrier-nas försäljningschefer. — Försäljningsavtalen bruka vid e.-handel ske skriftligen genom användande av fastställda kontrakt el. slutsedlar. Avtal, som förmedlas genom agent, skola i allm. godkännas av säljaren, innan de bli bindande. Ej sällan har dock agenten bemyndigande att själv teckna bindande kontrakt. Av förekommande försändningsvillkor äro fob e.-hamn och cif importhamn (se Fob och C i f) de mest förekommande. Betalningsvillkoren äro mycket varierande. Vid e. till avlägsna, i sht transoceana, länder användes ofta rembours (se d. o.). — I fråga om formaliteter vid e. se Konsulatfaktura, U r -sprungsbeteckning och Varuanmä-1 a n. Ang. inst. för e:s befrämjande se Exportförening, Handelskammare och Konsulatväsen. Om e:s nationalekonomiska betydelse se Handelsbalans och Utrikeshandel. Om Sveriges e. se Sverige, Handel. Vhgn. Exportförbud, genom lagföreskrift utfärdat förbud att exportera en vara. I många fall är dock sådant förbud ej absolut, utan tillstånd till utförsel (exportlicens) kan erhållas efter särskild ansökan. Anledningen till e. kan vara av olika art. Det i äldre tider vanligaste motivet var, att man ville förhindra, att råvaror lämnade landet, för att i stället kunna använda dem i det egna landets industri. Detta slag av e. förekommer numera sällan; dock använde man det i rätt stor utsträckning under världskriget. Sverige har f. n. (sept. 1931) e. å smidbart skrot, vilket införts i syfte att understödja den sv. tillverkningen av handels-järn. — De moderna e. äro vanl. av annan karaktär och ha tillkommit av sanitära, humanitära och politiska orsaker. Så har vårt land e. å vissa husdjur, då smittofara kan föreligga, å narkotiska medel, t. ex. opium, å viss krigsmaterial o. s. v. En del produkter måste vara av fastställd beskaffenhet för att få utföras; detta gäller t. ex. smör och margarin. Vhgn. Exportförening, sammanslutning av exportörer för främjande av avsättningen i utlandet. E:s verksamhet består i att stå medl. till tjänst med upplysningar om avsättningsmöjligheter, marknadsförhållanden m. m., vidare att i utlandet sprida kännedom om lämpliga inköpskällor i exportlandet o. s. v. Viktigare meddelanden publiceras ofta i exporttidskrifter och exportkalendrar. I Sverige finnes en för alla exportnäringar gemensam sammanslutning, Sveriges allmänna exportförening, vilken har sitt säte i Stockholm. Dessutom verka inom sina specialområden flera branschorganisationer, ss. Sv. trävaruexportföreningen, Sveriges snickeriexportförening m. fl. Vhgn. Exporthandel, se Export. Exportlice'ns, se Exportförbud. Exportpremier, statsunderstöd åt export näringar vid utförsel av i landet framställda varor. E., som avse att göra inhemsk industri konkurrensduglig gentemot utlandets, brukades allmänt under merkantilismens (se d. o.) tidevarv men förekomma numera i ringa utsträckning. Vanligare än kontantpremier äro indirekta exportunderstöd i form av skatte-lindring för exportindustrier, lägre frakter för exportgods, beräknade enl. särskilda exporttariffer, o. s. v. Vhgn. Exportreglering föreligger, då staten ingriper i fråga om landets export, ant. för att underlätta den, t. ex. genom exportpremier (se — 1139 — — 1140 —