EXPRESSIONISM d. o.), el. för att försvåra el. förhindra densamma, t. ex. genom exporttullar och exportförbud (se d. o.). Vhgn. Exportsprit, se Cellulosa jäsning. Exportstipendier, av staten utdelade understöd till »personer, som vilja, utan officiell ställning, i utlandet verka för avsättning av sv. exportartiklar, import till Sverige av råvaror samt transitohandeln över Sverige». E. kungöras lediga av Kommerskollegium, som jämväl har att avge yttrande över ansökningarna, som skola vara ställda till Konungen. Närmare bestämmelser finnas i Sv. författningssamling n:r 636/1921. Stipendierna utgöra vanl. mellan 2,000 och 4,000 kr. och avse verksamhet under minst 1 år. Vhgn. Exporttariff, se Exportpremie. Exporttull, statsskatt, som pålägges varor vid utförsel ur landet. Under merkantilismens (se d. o.) tidevarv användes ofta e. för råmaterial och halvfabrikat i syfte att försvåra el. t. o. m. förhindra utförsel och sålunda låta varan komma den inhemska industrien till godo. Även under senare perioder ha e., ehuru i mindre utsträckning, förekommit. Detta gäller särsk. tider, då utlandets prisnivå varit högre än den inhemska och således den utländska marknaden varit mer eftersökt: senast var detta fallet under och efter världskriget. I normala tider ha emellertid dylika prohibitiva e. visat sig vara olämpliga och förekomma ej heller f. n. (1931) i något europeiskt land. En annan typ av e., som ganska ofta förekommer utom Europa, framför allt i Sydamerika, syftar ej att förhindra varuutförsel utan att öka statsinkomsterna. Detta slags tull har icke något samband med landets industri; e. äro av helt olika karaktär, då de förekomma som skyddstullar och som finanstullar. Vhgn. Exportö'r, se Export. Exposé (fra.), utredning, redogörelse, sammanfattning, översikt; inledande innehålls-redogörelse (av skådespel). Exposition [-Jo'n] (fra. exposition, lat. expo-si'tio), utställning (abstrakt och konkret), utsatt position; utredande framställning o. d. (se Exposé). Exprès [-prä'] (fra.), se Express. Expre'ss (lat. expre'ssus, perf. part, till expri'mere, uttrycka, och adv. expre'sse), som adv.: utan uppehåll, skyndsammast, i sht som postterm: medelst expressbefordran; som subst.: kurir o. d. (i sht förr), och som förkortning för expressbyrå, expresståg m. m. Som adv. i betydelsen »enkom», »med avsikt» o. d. brukas numera vardagligt vanl. formen e x p r ä (fra. exprès). I samman sättningar för att uttrycka stor snabbhet, t. ex. e x p r e s s b u d, -t å g. E. H. Expressförsändelse, önskar avsändare av inrikes postförsändelse (utom utgivarkorsband, masskorsband och inbetalningskort), att försändelsen el. avi om densamma skall så snart som möjligt efter försändelsens framkomst till adressorten och oberoende av den övriga postens utdelning tillställas adressaten (expressutdelning), har han att härför erlägga en särskild avgift. Expressutdelning kan emellertid med säkerhet påräknas endast inom vissa postanstalters (de flesta postkontors och post-expeditioners) postutdelningsområden. I fråga om snabbare befordran av postförsändelser mellan olika orter, se Brevposthastig-h e t och 11 p a k e t. Y. Nr. Expression [-fo'n] (lat. expre'ssio, till ex-pri'mere, uttrycka), uttryck, yttring, uttrycksfullhet. — Express i'v, uttrycksfull. — Jfr Expressiv o. Expressioni'sm [-Jon-] (till fra. expression, uttryck), en riktning inom konstens värld, som för o. 25 år sedan framträdde med H. Matisse i Paris som banerförare. Betonade det väsentliga i tingen, deras »uttrycksvärde», ville den befria konsten från det beroende av den tillfälliga företeelsen, som impressionismen (se d. o.) ålagt sig, och stod därför i principiell motsats till denna; men i själva verket hade impressionismens senare representanter, ss. Cé-zanne och Gauguin, redan utträtt ur naturefter-bildningens riktning och sökt i stora linjer och färgfläckar ge det dekorativt uttrycksfulla, och van Goghs kärva konst ville på duken fånga naturens inre drag. Ett slags stilisering åstadkoms på detta sätt, och konturerna blevo ofta skarpt framträdande omkr. mer el. mindre sammansatta färgplan, som antyda innehållet. Ett slags föregångare till e. var den s. k. f u t u-r ismen (se d. o.). .Rytmen och de rena färgplanen i kraftig kontrastverkan blevo de förnämsta medlen. Dessa former skola vara en gestaltning av konstnärens inre uppfattning av naturen, de skolä ge hans själsliga upplevelser. Vägen till det mystiska ligger här nära, och i djupare mening är e. symbolistisk. Ä andra sidan känna sig expressionisterna besläktade med medeltidens och Orientens primi-tivister, liksom med naturfolkens bildsnidare. E. vill vara den »absoluta» konsten, fullt oberoende av någon naturförebild. Detta oberoende låter sig emellertid icke genomföra, och e. kommer därför att stå främmande särsk. för vissa arter av konst, t. ex. porträttet. Både principiellt och tekniskt leder e. lätt till sche-matisering; man saknar också ofta konstnärs-individualiteten bakom former och färger. — 1141 — — 1142 —