EXTREMITETER dande utbildning, i regel i statens tjänst, antagits i fastare ehuru icke ord. anställning inom ett ämbetsverk i syfte att, efter fortsatt prövnings- och utbildningstid, befordras till ord. tjänst inom verket. Sådan tjänsteman skall erhålla skriftligt antagningsbevis, och hans entledigande av annan anledning än tjänstefel sker efter skriftlig uppsägning, som såvitt möjligt bör göras senast 3 mån. före anställningens upphörande. Avlönings- o. a. bestämmelser för denna kategori av statstjänstemän äro givna i kungörelsen n:r 356 i Sv. författningssamling 1925. E. Spr. Extra ordinarie anslag, se Statsanslag. Extraordinarie räntan, se Mantalsränta. Extraordinarie utlagor. Statens ord. inkomster utgöras av mantalspenningar, prästerskapets till statsverket indragna tionde, uppbörd i statens verksamhet, inkomster av statens produktiva fonder samt diverse inkomster. Statsverkets behov därutöver fylles genom bevillning el. med ett annat ord (R. F. § 64) e. u. Dit räknas tullar och acciser, postmedel, stämpelmedel samt särsk. åtagen bevillning, d. v. s. alla direkta skatter till staten, som ej uppbäras genom stämpel. Jfr B e v i 11 n i ng. A. Vr. Extraordinä'r, ovanlig, utomordentlig, alldeles särskild. Extrapolation [-fo'n], matem., se I n t erpol a t i o n. Extra posten, daglig tidn. i Stockholm 1792 —95, utg. av boktryckare J. C. Holmberg, som även grundat »Stockholms posten» (se d. o.). Emedan C. G. Leopold till en början var tidn:s främste medarbetare, fick den en mycket litterär prägel. Han publicerade där dikter och många av sina bästa prosastycken, bl. a. polemiska artiklar mot Thorild och dennes enhängare. Bland förf, som bidrogo, märkas J. G. Oxenstierna, I. R. Blom och J. Sten-hammar. Sjng. Extraström, fys., se Induktionsström. Extrauteri'nt havandeskap, utomkveds-havandeskap, ett sådant där det befruktade ägget icke kommer fram till livmodern utan på vägen dit fastnar och utvecklas vidare. Vanl. sker detta i äggledaren (tubarhavande-skap), någon gång i äggstocken (ovarialhavan-deskap) el. i bukhålan (abdominalhavandeskap). Orsaken till e. h. är föregående inflammationer i äggledaren el. blindgångar i denna, i vilka ägget fastnar. E. h. leder vanl. redan tidigt i havandeskapet till bristning av äggledaren med därav följande blödning i bukhålan, som kan vålla höggradig blodförlust. Då detta upptäckes i tid, kan modern i de flesta fall räddas genom operation. Endast i ytterst sällsynta fall kan ett e. h. fortgå till fullgången tid, men moderns risk blir i så fall betydligt större, utan att utsikterna för fostret därigenom förbättras. E. E.-M. Extravagans [-a'gs] (fra. extravagance), excentricitet; överdrift, överdåd, »vidlyftighet». — Adj.: e x t r a v a g a'n t. — Verb: e x t r a v a g'e r a (mlat. extravaga'ri, eg.: ströva utanför), gå utöver de vanliga skrankor-na, gå till överdrift, slå på stort, vara överdådig. Extravaga'ntes, en avd. av »Corpus juris canonici» (se d. o.), näml, de dekretaler (se d. o.), som utfärdades efter »Liber sextus» och ej upptogos i »Clementinæ». E. sammanställdes 1500 i 2 samlingar, »E. communes» och »E. Johannis XXII». Den mest kända av e. är bullan »Unam sanctam» (se d. o.). E. K. Extravasa't, ur kärlsystemet utträtt blod, se Blodutådring och Blödning. Extre'm (lat. extre'mus, ytterst), ytterlig, måttlös, överdriven; ss. subst: ytterlighet. — In extre'mis (lat.), på det yttersta, på dödsbädden. — Les extrèmes se touchent [läz äks-trä'm so to'f] (fra.), ytterligheterna beröra varandra. Extremite'ter, hos en del djur även kallade »ben», äro pariga lateralt el. ventralt från kroppen utgående bihang, som tjänstgöra vid ställförflyttningen. För detta ändamål äro de försedda med särsk. utbildade muskler, extremitetmuskler, som tagit sitt ursprung från den allmänna kroppsmuskulaturen. Ävenledes finnes i e. ett stödjande skelett, extremitetskelettet. Redan havsborstmaskarna ha för liv i vatten anpassade extremitetliknande bildningar, s. k. parapodier (se bild vid art. Borstmaskar, sp. 712), som äro segmentalt anordnade och försedda med talrika borst. Hos leddjuren uppträda e. i mera fullkomnad form. E. äro här ledade och utgå från kroppens buksida samt utbildade såväl för rörelse i vatten (simfötter hos de flesta kräftdjur och en del insekter) som för rörelse på land (tusenfotingar, spindlar, de flesta insekter och en del kräftdjur m. fl.). E. bestå hos leddjuren av ett starkt yttre kitinskelett, som är uppdelat i olika leder. Innanför skelettet ligga extremitetmusklerna. Urspr. bar varje segment ett par e., men i regel har en reduktion i deras antal inträtt. De vid munöppningen belägna e. har mer el. mindre omdanats till mundelar och stå i näringsupptagandets tjänst. På vissa, vanl. de bakre, kroppssegmenten ha e. ss. hos insekter och spindlar tillbakabildats och helt försvunnit. Hos kräftdjuren stå e. oftast även i andningens tjänst. På gr. av e:s olika utbildning, resp, försvinnande på vissa delar av kroppen särskiljer man olika kropps-partier, vanl. huvud, mellankropp och bak — 1157 — — 1158 —