FAHLÉN mönster voro C. F. Dahlgrens ”Babels torn” och Tiecks sagospel. Själv närmast fosforist angriper han dock både gamla och nya skolan men ansluter sig i sin komiska stil till den nyromantiska humorn med dess falskt djupsinniga symbolik: Noachs ark skulle vara en symbol av hela vår värld i smått. De redan för samtiden dunkla anspelningarna äro numera mycket svårtydda, och som helhet är diktverket med dess tungrodda komik och höglärda anspelningar att betrakta som misslyckat. De drag av bibelparodi, som finnas i E:s förstlingsverk, saknas alldeles i hans senare produktion. Som teol. prof, var han strängt ortodox och uppträdde som försvarare av sv. kyrkans bekännelse och ordning mot katolicismen (»Rom förr och nu», 1859—61) och mot rörelser, hos vilka han spårade separatistiska tendenser. Detsamma framträder i hans vittra författarskap. Främst märkes det religiösa eposet »Ansgarius» (1835—46), en torr poetisk omskrivning av Rimbertus’ krönika, bäst värdesatt genom Tegnérs omdöme: »ett missionärpoem utan kraft, karaktär och versi-fikation». F., som av samtiden mest torde varit känd som vitsmakare, har dessutom skrivit en mängd fest- och tillfällighetsdikter, varibland märkes hymnen »Låt dina portar upp» (1832). Han framträdde även som en av C. J. L. Almquists argaste vedersakare genom skriften »C. J. L. Almqvist ss. förf, i allm. och ss. theolog i sht skärskådad» (1845—46). Hans »Samlade skrifter» utgåvos i 6 bd 1863—66. Minnesteckning av G. Wennerberg i »Sv. akad:s handlingar», 1868. E. E-k; A. M-n. 4) Christian Alfred F., son till F. 2), skolman (1835—1911), fil. d:r i Uppsala 1857, docent i latinsk poesi 1854—74, lektor vid Uppsala högre allm. lärov. 1866—1903, utgav en mycket använd skoluppl. av Horatius (1864; flera senare uppl.) samt översatte till latin moderna diktverk (Goethe 1858, Schiller 1897 m. fl.). W.N. 5) C a r 1 J o h a n F., son till F. 3), bokförläggare och förf. (1849—1915), fil. d:r i Uppsala 1872 (»Om de historiska förberedelserna till operadramat»), grundade 1877 i Stockholm förlagsfirman F. & co. (senare även boktryckeri), från vilken utgick ett stort antal populärvetenskapliga och skönlitterära arbeten (»Vetenskap för alla», 3 bd, 1878—80; »Svenska parnassen», 4 bd, 1889—91 m. fl.). F. uppträdde även som förf, under pseudonymen Erland Wallis; hans »Kyrkoherden i östervik» (1907) har utgått i flera uppl. W. N. 6) Gustaf Edvard F., den föregåendes syssling, jurist (1850—1925), advokat i Stock holm från 1880. En välmenande idealist, ägnade F. sitt liv åt en reform av sv. rättegångs-väsen och bekämpade formalismen i sv. rätts-liv och byråkratismen. I denna anda utövade han ett omfattande, men konturlöst och ovetenskapligt författarskap. Nämnas kan hans »Om rättegångsväsendet i England med svenska paralleller» (1885), »Rättfärdighet i rättskipning» (1903). Efter offentligt uppdrag utgav F. »Lek-mannaelementets användande och ställning inom civilprocessen i skilda länder» (1923). E. K. 7) Axel Erik Valerius F., son till F. 3), landskapsmålare (1851—1925). Efter avlagd studentex. arbetade F. 1874—76 på Konst-högsk:s skulpturavd. men övergick sedan till landskapsmålning. Hans lärare i målning voro P. D. Holm och Perséus. 1907 blev F. medl. av Konstakad. Hans målningar från 1880-talet äga en rätt naturalistisk färgskala och skilja Axel Fahlcrantz: Sommarafton. Malmö konstförening. sig ej så mycket från tidens allmänna landskapsmålen. Under 1890-talet, och i sht efter sekelskiftet, förändras emellertid hans konst till ett slags lyriskt-musikaliskt fläckmåleri i övervägande gråaktiga toner. F :s alstring från senare år, vari man kan se en viss anknytning till farbroderns konst, är av en starkt subjektiv, men löslig karaktär. Motivet »Himmel och hav» upprepas intill enformighet. Originaliteten i dessa nästan helt avfärgade fläckmålningar, som mera ge ett stämningsanslag än en verklig motivtolkning, kan emellertid ej bestridas, icke heller valörkänslan i ljusbehandlingen. H. G-e. Fahlén, Abraham Hugo, jurist, industrimän, politiker (1865—1919), fil. kand. 1890, hovrättsexamen 1892, v. auditör 1894, auditör 1898—1902, 1899—1907 ledare för det stora sågverksbolaget Dynäs i Västernorrlands län. Från urtima riksdagen 1905 led. av F. k., tillhörde F. Moderata partiet till bildandet av Nationella partiet (1912), därefter det sistn.; i båda var han medl. av förtroenderådet. Han — 1229 — — 1230 —