FAIDRA mekaniska kår 1837, major 1854. Som uppfinnare gjorde sig F. bemärkt bl. a. genom konstruktion av självtändande minor 1833, dykareklädnad av gummi 1839 och patroner med elektrisk tändning för bergsprängning under vatten 1843. 1854 förordnades han till avd.-chef vid elektriska telegrafverket, ledde vid nedläggningen av telegrafkabeln mellan Sverige och Danmark s. å. arbetet från sv. sida och anlade därefter ss. intendent över elektriska telegrafverket i n. distriktet en mängd telegraflinjer inom landet, v. S. 3) Bernhard Otto F., den föregåendes son, ingenjör (1846—1911), utexaminerades från Teknologiska inst:s fackskola för kemisk teknologi 1868; etablerade sig i Stockholm ss. konsulterande ingenjör för anläggningar av cement-, tegel- och kalkbruk 1874. F. gjorde sig även känd genom ett flertal uppfinningar, bl. a. det s. k. Fahnehielmska ljuset, en tidig föregångare till Auer-ljuset. v. S. Fahrende Leute [fä'rando låi'ta] (ty., eg. »vandrande människor»), under medeltiden beteckning på kringvandrande, ej alltid obildade, gycklare och spelmän, som i Tyskland redan under 1000-talet synas ha utövat ett visst inflytande på diktningen (s. k. »Spielmannsdich-tung»), särsk. ss. förmedlare av stoff och motiv. Jfr Vaganter. Rth. Fa'hrenheit [-halt], Gabriel Daniel, glasblåsare och instrumentmakare (1686—1736), f. i Tyskland (Danzig), men levde mest i Holland och England. F. förbättrade termometern genom att använda kvicksilver i st. för sprit och införde en ny termometerskala (se Ter m o m e t e r). Ch F. A. I., förkortning för Fédération aéro-nautique internationale (se d. o.). Faia'ker, grek, myt., hos Homeros omnämnt folkslag, vilket gudarna ofta uppges ha gästat, bebodde ön Scheria (Korkyra); konung var Alkinoos (se d. o.), Poseidons sonson. F. skildras ss. skickliga sjömän och gästfria. W. N. Faiblesse [fäblä's] (fra.), svaghet. Faidherbe [fädä'rb], L u c a s, nederländsk arkitekt och bildhuggare (1617—97). F:s verksamhet som arkitekt är ej klarlagd, men som ett säkert dokumenterat verk anses kyrkan Notre Dame d’Hanswyck i Mecheln. Som skulptör starkt påverkad av Rubens, ss. man bl. a. finner av hans elfenbensreliefer (»Dansande barn» i Nationalmuseum, sannolikt av F.), överförde han dennes måleriska stil till plastiken. M. Bjn. Faidherbe [fädä'rb], Louis Léon C é-s a r, fransk militär (1818—89), officer vid ingenjörvapnet 1842, tjänstgjorde i Algeriet, Guadeloupe och Senegal samt blev 1854 bataljonschef och samtidigt guvernör i Senegal, vilken koloni under F:s ledning betydligt utvidgades. Brigadgeneral 1863, förflyttades F. 1865 till Algeriet och blev i no v. 1870 divisionsgeneral och chef för franska nordarmén. Efter att ha reorganiserat denna stred han med en viss framgång mot tyskarna vid Hallue 23/i2 s. å. och vid Bapaume 2/i—3/i 1871, men blev 19/i s. å. i grund slagen av general von Goeben vid S:t Quentin. Efter fredsslutet ägnade sig F. ss. anhängare av Gambetta åt politiken och blev 1879 senator. Han har utg. »Campagne de 1’Armée du Nord en 1870—1871» (1871), »Le Soudan fran^ais» (1884) och »Le Sénégal» (1889). — Litt.: I. M. Brunei, »Le général F.» (2 éd. 1892); E. Froelicher, »Trois colonisa-teurs: Bugeaud, F., Galliéni» (1903). E.Bz. Fai'don (lat. Phcedo), från Elis, grekisk filosof på 300-talet f. Kr. Genom krigsfångenskap kom F. vid unga år som slav till Aten, där han på gr. av sin stora skönhet observerades av Sokrates och genom dennes bemedling även friköptes; han blev mästarens hängivne lärjunge, ögonvittne till hans död och därefter lärare i hemstaden, där han grundade Eliska skolan (se d. o.). Av F:s förlorade dialoger känner man tvenne: »Zopyros», uppkallad efter den syriske fysionomen Z., och »Simon». Sin berömda dialog över odödligheten har Platon benämnt efter F. A. N. FaFdra, grek, myt., dotter till konung Minos på Kreta och Pasifaé, maka till Theseus, förälskade sig i styvsonen Hippolytos. Sagan om F. utvecklades särsk. i den attiska tragedien, så hos Euripides i hans tragedi »Hippolytos» (sv. övers. 1930), där F. begår självmord men efterlämnar ett brev, i vilket hon som orsaken till sitt steg anger nesligt våld av Hippolytos, samt hos Sofokles. I den romerska tragedien behandlades ämnet av Seneca. I konsten är F. — 1233 — — 1234 —