FANA av förekomsten av gröna dylika färger. Den förras blomstringstid var o. 1736—96, den se-nares 1662—1722. M.Bjn. FamFntsyn. 1) A n d r e j Sergejevitj F., rysk botanist (1835—1921), prof, vid univ. i S:t Petersburg 1872, vid vetenskapsakad. där och direktor för dess laboratorium för växtanatomi och växtfysiologi 1884. F:s undersökningar röra huvudsaki. växtfysiologi, ss. groningen, ljusets betydelse för tillväxten, symbios mellan alger och djurorganismer m. m. O.Gz. 2) Alexander Sergejevitj F., rysk tonsättare och musikskriftställare (1841—96). Efter utbildning i S:t Petersburg bedrev F. studier i Leipzig hos Richter och Riedel, blev 1865 prof, i musikhistoria vid S:t Petersburg-konservatoriet och 1870 sekreterare vid ryska musiksällskapet. Bekanta äro hans redigering av ryska folkmelodier och skrifter om rysk folkmusik och folkmusikinstrument. Ett ryskt musikerlexikon av F. förblev ofullbordat, materialet finnes i statsbibl. i Leningrad. E. A. Famn. 1) Gammalt längdmått, urspr. avståndet mellan mittfingrarna, då armarna hållas utsträckta åt sidorna, jfr B r a s s e, B r a z a, F a t h o m och K 1 a f t e r. I Sverige = 3 alnar — 6 fot = 1,7814 m. I Hälsingland, Medelpad, Ångermanland och Västmanland användes 1 f. = 3 % alnar = 7 fot. I Danmark 1 Faun = 3 Alen = l,883i m. På Island 1 f. = 1,712 m. — I f. angivas ofta ännu t. ex. vattendjup och längder på fisknät och diken. N. L.R. 2) Tidigare använt vedmått av växlande dimensioner. Från att urspr. ha betecknat ett kubikmått svarande mot längdmåttet f. (k u-b i k-f. 6X6X6 fot = 5,65 kbm.) överfördes namnet efter hand på allt flera olika vedmått. Nedan angivas några av de vanligaste: Järnvägs-f. 1) 3X7X7 fot = 3,85 kbm. „ 2) 1 m.X7X7 fot = 4,32 kbm. Meter-f. (sexkvartersved) 3 fotX2,s m.Xl,« m. = 3,56 kbm. Meter-f. (femkvartersved) 2% fotX2,s m.Xl,6 m. = 2,97 kbm. Ny-f. = meter-f. Skogs-f. 3X6X6 fot = 2,83 kbm. Stockholms bro-f. 3X6X8 fot = 3,77 kbm. Stor-f. = Stockholms bro-f. Härtill kommer ett 30-tal andra f.-mått, använda i olika trakter av landet. De svårigheter, som vedhandeln förorsakades, därigenom att f. brukades om så skilda rymdmått, föranledde K. m:t att förordna, att efter % 1927 ved icke får säljas annat än efter kbm. Massaved säljes däremot fortfarande efter f., varvid användes ant. sv. kubik-f. (se ovan) el. eng. kubik-f. (6X6X6 eng. fot = 6,12 kbm.). T.E-r. Famos [-å's] (från ty.; till Fama, jfr Famös), ypperlig, förträfflig, storartad. Fa'mulus (lat., till fami'lia, se d. o.), i den romerska familjen beteckning på slaven, med avseende på sin rättsliga ställning kallad servus (se d. o.). W.N. Famö's (fra. fameux, fem. -eu.se, se F a-mos), ryktbar; beryktad. Fan, om djävulen, av äldre sv. fanen, eg. ett fornfrisiskt och fornsaxiskt ord med betydelsen frestaren (jfr Djävul). E.H. Fan på fjäder (se d. o.). Fan el. fen (kin.). 1) En tiondedel (mynt, se Candareen). — 2) Längdmått = V100 tschi = V10 tsun = i Kina 3—5, i Annam 4— 6 V2 mm. — 3) Vikt (eng. candareen) = V10 tsin (eng. mace) = 10 li = 0,38 gr. N.L.R. Fan el. F a n g (inhemskt Pangwe, Mpang-we), negerfolk i Kamerun, Spanska Guinea och Franska Ekvatorialafrika mellan nedre loppen av floderna Sanaga i n. och Ogowe i s.; flerstädes når dess område numera ut till Atlantiska oceanen. F. synas ha utbrett sig i riktningen n. ö.—s. v. och ha först under 1800-talet nått fram till havet. Språkligt höra de till bantugruppen; antropologiskt förete de två typer, en med de sydliga Sudannegrerna nära nog identisk typ med chokoladbrun-mörkgul hudfärg, och en mörkare, mera utpräglad negertyp, närmast besläktad med Guineanegrer-na, uppenbarligen ett äldre skikt, över vilket de från s. Sudan invandrade F. lagrat sig. F:s näringar äro jakt, fiske, åker-(hack-)bruk, handel och framställning av smides- och lervaror samt vävnader, vari de nå anmärkningsvärd skicklighet. Vid handel använda de ett egenartat myntsystem, miniatyryxhuvud (bikei), sammanbundna till tiotaliga knippen. Kannibalism förekommer hos dem i form av förtärande av fångna fiender; övriga etnografiska särmärken äro tandfilning, tatuering och omskärelse. Deras vapen äro flintlåsgevär, svärd, yxa och (för jakt) armborst, de senare liksom flintlåsgevären äro europeiskt importgods. Deras samhällsliv grupperar sig kring familjen; deras religion visar drag av animism och andedyrkan. — Litt.: G. Tessmann, ”Die Pangwe” (2 bd, 1913). C.F. Fana. 1) En duk vanl. fästad på en stång och använd som fälttecken, märke, symbol el. samlingspunkt för inst, förening, samfund o. d. (jfr Flagga). Som militärt fälttecken kallas vanl. de större vid inf.- och dragontrupper använda för f., medan kav:s mindre dukar kallas för s t a n d a r (se d. o.) De konungen el. ett statsöverhuvud personligen representerande dukarna kallas vanl. baner, huvudbaner, riksbaner o. d. (se d. o. — 49 — — 50 —