Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fettämnen el. fett, lipoider, lipiner, lipider - Fetus, fœtus - Fetva - Feuchtersleben, Ernst von - Feuchtwanger, Lion - Feuerbach, 1. Anselm (jurist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FETUS
mängd oljesyra och vid s. k. torkande oljor
även iinoljesyra och linolensyra. I rent och
färskt tillstånd är neutralfettet nästan luktlöst
men erhåller genom närvaron av andra ämnen
en karakteristisk, ibland obehaglig, stundom
angenäm lukt. Härskningen ger fettet en
obehaglig lukt och smak. Denna process beror på de
omättade syrornas oxidation, varigenom lägre,
flyktiga fettsyror bildas. Härskningen består
sålunda i ett syreupptagande, vilket endast
synes kunna ske under ljusets inverkan. Härvid
anses mikroorganismer ej vara verksamma. De
torkande oljornas förmåga att, utstrukna i tunt
lager, stelna och bilda en skyddande hinna
(linolja) beror likaledes på en oxidation, varvid
oljan övergår i fast form.
Fettarterna kunna på olika sätt klyvas i
gly-cerin och fria syror (förtvålning). Detta kan
ske enbart genom upphettning med vatten
under tryck till 300° C. Tillsättas små mängder
kalk el. magnesia, sker förtvålningen snabbt vid
en temp. något under 200°. Vid Twitchells
metod användes tillsättning av aromatiska
sulfon-syror och lindrig uppvärmning. Den äldsta
metoden var dock direkt förtvålning med
nat-ron- el. kalilut. Fettarterna innehålla ofta
fett-klyvande enzym (lipas), vilket gör, att många
av dem redan vid uppbevaring i större el.
mindre utsträckning försåpas. Särsk. rika på
lipas äro ricinusfrön, vilket man tekniskt
utnyttjat.
F. förbruka vid sin oxidation stora mängder
syre, varvid mycken energi frigöres. De äro
därför viktiga födoämnen och på gr. av den
lätthet, med vilken de avlagras i organismen,
reservnäringsämnen. F. förekomma i alla
celler. F:s största användning är därför ss.
födoämnen: smör, margarin, matoljor m. m.
Genom härdning (se Fetthärdning) kunna
flytande fettarter, ss. tran och växtoljor, bi
bringas fast el. halvfast konsistens, varigenom
de bättre lämpa sig ss. födoämnen (i t. ex.
margarin). En stor del av fettprodukterna få även
användning efter försåpning till framställning
av tvål (fettsyrornas natriumsalter), såpa
(fettsyrornas kaliumsalter) och stearin (i tekniska
produkter en blandning av sterin och
palmitin-syror). Användningen av f. ss. smörjoljor har
till stor del fått vika för mineraloljorna. De
torkade oljorna användas, i rå form el. kokade,
till fernissa för målarfärg och för
linoleumbe-redning. Wk.
Fetus, fætus (lat.), foster (se d. o.).
Fetva, se F a t w a.
Feuchtersleben [fai’ztars-], Ernst von,
friherre, tysk läkare, diktare, populärfilosof
(1806—49), framstående psykiatriker,
omorga
niserade den medicinska undervisningen i
Österrike, skrev ”Gedichte” (1836; bl. a. den kän
da ”Es ist bestimmt in Gottes Rat”), ”Zur
Diätetik der Seele” (1838). F:s icke medicinska
arbeten utgåvos av F. Hebbel 1851—53 i 7 bd
(med biogr.). [Wår.l
Feuchtwanger [fai’£tvagar], L i o n, tysk förf,
av judisk börd (f. 1884). Utom åtskilliga
smärre arbeten, bl. a. en övers, av Aischylos (”Die
Perser”, 1915) och doktorsavh. om Heines
fragment ”Der Rabbi von Bacherach” (1907), har
F. utg. tre stora arbeten, romanerna ”Die
häss-liche Herzogin. Margarete Maultasch” (1923;
sv. övers. ”Den fula hertiginnan”, 1928), ”Jud
Süss” (1925; sv.
övers. ”Makt.
Romanen om hovjuden
Süss”, 1927) samt
”Erfolg” (1929; sv.
övers. ”Framgång”,
1930). F:s romaner
äro mindre
skönlitteratur än subjektivt
uppfattad historia;
genom ett hopande
av sakuppgifter och
saftigt skildrade
detaljer, ett myller av
bipersoner, stor bredd i framställningen och en
underligt suggestiv stil får han fram levande
tidsbilder. Hans huvudpersoner äro i detalj
beskrivna men utan psykologisk skärpa och
bli knappast riktigt mänskliga. ”Die hässliche
Herzogin” är kanske den minst utarbetade av
romanerna. Margareta av Kärnten är också
som historisk personlighet obetydligare än
statsmannen Josef Süss Oppenheimer, kring
vilken hertigdömet Württemberg beskrives i
bilder som etsa sig in i minnet, medan
”Erfolg”, en frän satir från efterkrigsårens
München med lätt identifierbara personer, är större
på bredden än på djupet. — F. har i Sverige
fått stor läsekrets, i Tyskland är han, ehuru
litterärt sett otvivelaktigt en av tidens
främste, särsk. i nationalistiska kretsar mycket illa
sedd. Th.P.
Feuerbach [fåi’arbaz]. 1) Paul Johann
Anselm F., tysk straffrättslärare (1775—1833).
Efter några år som prof, vid tyska univ. blev
F. 1805 anställd i ministeriet i München och
var från 1817 president i hovrätten i Ansbach.
F. var Tysklands mest inflytelserike jurist
under 1800-talets första årtionden, lika
framstående ss. lagstiftare och som juridisk
tänkare. Han har grundlagt läran om straffet som
ett avskräckningsmedel mot nya förbrytelser
(avskräckningsteorin) och författade
strafflagen 1813 för Bayern. Hans litterära huvudverk
— 299 —
— 300 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
