Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finska träförädlingsindustriernas centralförbund - Finska träsliperiföreningen - Finska vetenskapsakademien - Finska vetenskapssocieteten - Finska viken - Finska ångfartygs-a.-b. - Finsk bastu - Finsk kvinnoförening - Finsk mytologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
striens exporlsammanslutningar och några
enskilda firmor. Centralförbundets uppgift är att
bevaka träförädlingsindustriens intressen med
hänsyn till lagstiftning, stats- och
kommunalförvaltning, tull- och handelspolitik,
fraktförhållanden o. s. v. Dess officiella organ är
”Pappers- och trävarutidskr. för Finland.” E.Ed.
Finska träsliperiföreningen, grundad 1892,
är den äldsta försäljningssammanslutningen
inom den finska träförädlingsindustrien.
Föreningens export av trämassa och papp utgjorde
1930 215,317 ton. el. så gott som Finlands hela
export av dessa varor. E.Ed.
Finska vetenskapsakademien, fi.
Suomalai-nen tiedeakatemia, stiftades 1908 i Helsingfors.
Bland dess publikationer, vilka delvis äro på
finska, märkas ”Annales” (”Toimituksia”), utg.
sedan 1909 i 2 serier, en naturvetenskaplig (A)
och en humanistisk (B), ”Sitzungsberichte”
(sedan s. å.), ”Folklore fellows (F. F.)
Communications” (se d. o., sedan 1911), ”Documenta
his-lorica” (4 bd, 1910—12). Dessutom utges från
akad:s magnetiska observatorium i Sodankylä
”Veröffentlichungen” (1921 ff.). W.N.
Finska vetenskapssocieteten, fi. Suomen
tiedeseura, stiftad 1838 i Helsingfors, är delad i
3 sektioner, en matematisk-fysikalisk, en
naturvetenskaplig och en humanistisk. Bland
dess publikationer märkas ”Acta” (sedan 1842),
”Bidrag till kännedom af Finlands natur och
folk” (sedan 1858) och ”öfversigt af F. v:s
förhandlingar”, utkom i 68 bd 1853—1922,
fortsatt av i tre sektioner uppdelade
”Gommen-tationes” samt ”Årsbok” (”Vuosikirja”). W.N.
Finska viken vik av Östersjön mellan
Finland och Estland; östligaste delen tillhör
Ryssland; 29,500 kvkm.; 425 km. lång, 52 km. bred
mellan Porkala udde och Rogoniemi (n. om
Reval) och 120 km. mellan Fredrikshamn och
Narvabukten. Om djup, isbildning m. m. se
Östersjön. J.C.
Finska ångfartygs-a.-b., Finlands största
rederi, hemort i Helsingfors. F. uppehåller
trafik Finland—Sverige, Tyskland, Danmark och
England. F :s flotta % 1931 utgjorde 41 fartyg
om sammanlagt 50,935 bruttoregisterton. T.Hrn.
Finsk bastu, se Badstuga.
Finsk kvinnoförening grundades 1884 med
uppgift att verka för kvinnans höjande i
intellektuellt och sedligt avseende samt
förbättrande av hennes ekonomiska och
medborgerliga ställning. Tack vare energisk agitation
lyckades den få en mängd sociala förslag
behandlade i lantdagen, ss. målsmanskapets
avskaffande, rösträtt för kvinnor, kvinnans
tillträde till univ. m. m. F. k. består av
centralförening i Helsingfors, med filialer i lands
orten. C.H.-E
FINSK MYTOLOGI
Finsk mytologi. Finnarnas hedna gudatro
och utomvärldsliga föreställningar voro till
stor del lån från de nordiska, baltiska och (>
någon mån) de iranska folken. Men vissa
överensstämmelser mellan finnarnas (el. över
huvud de finsk-ugriska folkens) och nordbornas
mytologi gå tillbaka på en uråldrig religiös
kulturkrets, som synes ha omfattat snart sagt
hela den europeisk-asiatiska kontinentens
nordligare delar. Dyrkan av de döda har
bland finnarna spelat en synnerligen viktig
roll och fortlevat ända fram till våra dagar.
Den döde troddes leva i graven så länge
kroppen ej var helt förmultnad, och om han led
brist el. blev ofredad, hemsökte han de
efterlevande. Vid gravläggningen försåg man
honom därför med livsmedel, som tid efter annan
förnyades. November (el. okt.?) synes hos
finnarna ha varit dödsfesternas tid. Jämte den
med själadyrkan oskiljaktigt förknippade
dyrkan av förfäderna kan man hos finnarna
jämväl spåra dyrkan av stamfäder och fornhjältar.
Hela denna föreställningskrets var starkt
påverkad från de indoeuropeiska grannfolken,
särsk. nordborna. Detsamma gäller om den
rikt utbildade tron på rådare (rå(d), fi.
haltia, ett ord av nordisk upprinnelse); här har
föreställningen om en i tingen inneboende
andlig kraft sammansmultit med tron på ”förste
husbonden” (tomten) o. d. Bland djuren är
det särskilt björnen, som i folktron blivit
förandligad el. förmänskligad; om hithörande
jakt-och slaktbruk se Lapsk mytologi.
Dyrkan av äringsgudar har hos finnarna utbildat
sig jämförelsevis sent under inflytande särsk.
av den nordiska Frej-dyrkan. Också dyrkan av
tordönet har man trol. övertagit dels från
nordborna, dels från de baltiska folken. Om
finnarnas gudar vet man icke mycket med säkerhet.
Den mest givande källan är M. Agricolas (se
denne) uppräkning och karakteristik av
tavas-ternas och karelarnas avgudar i företalet (på
knittelvers) till hans finska övers, av Davids
psalmer (1551; en på sv. avfattad prosavariant
i Uppsala univ.-bibl. torde ha varit hans källa).
Enl. Agricola tillbådo karelarna helt andra
gudar än tavasterna; redan detta röjer, alt hans
gudaförteckning i det hela ej återger några
mycket gamla förhållanden. Den gudadyrkan,
som här kommer till synes, är uppblandad med
sentida magi, och åtm. en el. annan av de
uppräknade gudarna synes gå tillbaka på kristna
helgon. J u m a 1 a (gud, Gud, urspr. himmel?,
av oviss upprinnelse) och 11 m a r i (Ilmarinen,
mästersmeden i Kalevalasångerna, se K a 1
e-vala; urspr. väl en luftande el. himmelsgud)
äro de enda finska gudanamn, som återfinnas
i fjärmare frändespråk. Inhemska äro trol.
— 557 —
— 558 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
