Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiskredskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FISKREDSKAP
trådsnät el. av spjälverk av trä el. ståltråd,
ofta i förening med stenkistor.
1) i vilka fisken själv går in, vanl. genom
kil- el. trattformade ingångar, men varur den
den fångade fisken samlas. Sidostyckena kal
las då armar. Ändarna av noten hållas vanl.
utsträckta genom tvärträ (genträ), från vilka
draglinorna utgå. Nätet i notarna är upp- och
Ryssja.
Not med kil.
ej el. endast med stor svårighet kan ta sig ut,
ss. bottengarn, kilnotar, katsor, strandsätt
(lax-sätt), laxgårdar, laxkistor, laxminor, pator,
ryssjor, mjärdar, tinor, kupor och kräftburar.
Dessa redskap förses ibland med bete el.
annat lockmedel för fisken. De äro ofta försedda
med anordningar (armar, rader, grindar) för
att leda fisken in i själva f. Karsinapator och
laxminor ha ingångar, som ej hindra fisken
att gå ut igen, men de användas i rinnande
Mjärde.
vatten för vandringsfisk, som söker upp i
vattendraget och därför ej gärna vänder om. Vid
vittjandet av dem tillstänges ingångssidan med
not el. spjälgrind.
2) i vilka fisken föres in genom det
strömmande vattnet. De brukas nästan
uteslutande för nedför vattendrag vandrande fisk.
Principen för dem är, att fisken med vattnet föres
in i en fast byggnad, vars sidor el. botten
utgöras av spjälor el. äro försedda med hål, som
genomsläppa vattnet men ej fisken. Det
viktigaste av dem är ålkistan, ett annat är lanan.
För uppgående fisk användes ibland s. k.
hoppfiske, i vilket fångas fisk, som ”hoppar”
upp för ett fall men misslyckas och drives
tillbaka av strömmen.
b. R ö r 1 i g a f. bestå av garn, merendels
grövre och starkare än i de eg. näten (under
II).
1) No t ar (vadar), mer el. mindre välvda
nät, som med linor dragas genom vattnet, vanl.
utmed bottnen. De äro på mitten ofta
försedda med en lång säck (kil, kalv), i vilken
nedtill samt på sidorna fästat vid linor
(tel-nar: över-, under- och sidotelnar). övertelnen
är försedd med flöten, undertelnen med
sän-ken. Notarna läggas ut i en båge och dragas
sedan till land (landnotar) el. till en
förankrad båt (snurrevad). Dragas de under is, kallas
de isnotar, och äro de små och avsedda för
fångst av agn, agnnotar (betesnotar).
Kolk-notar (utan kil) användas vid vittjandet av
karsinapator, stängnotar för att stänga in fisk
i en vik, varifrån den sedan upptages med
andra notar.
2) Trålar, säckformade redskap, som
dragas efter en el. två båtar. I senare fallet gå
båtarna i jämnbredd men på avstånd från
varandra, och trålen hålles utspänd genom de
divergerande draglinorna (varpen). I förra
fallet hålles trålen utspänd genom en stång
(bomtrål) el. genom ett par bord, trälämmar,
vid vilka draglinorna äro fästade på sådant
sätt, att borden skära ut i vattnet åt var sin
sida (uttertrål, dansk skovelvad). Som trål
är den s. k. danska ålvaden, som hålles
utspänd genom en stång, att betrakta, likaså
den s. k. segelnoten, som saknar armar och
Uttertrål.
dragés nära bottnen efter två båtar. Vid fiske
med not och trål hopsamlas fisk från större
område, än som kan omslutas av redskapet.
3) Snörpvad, lägges ut i en ring omkr.
ett fiskstim och tillslutes nertill genom att
undertelnen hopsnörpes med en snörplina, som
löper genom ringar fästade vid undertelnen.
Spiralnoten saknar snörpanordningar, lägges
ut i spiral, varefter den inre delen tages upp
med över- och undertelnen samtidigt, så att
— 627 —
— 628 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
