Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flormjöl el. florsikt - Floroglucin - Florsikt - Florsländor - Florus, Publius Annius - Florvingar - Florö - Flos - Floskler - Flossa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLOSSA
ning på fin rågsikt i motsats till ”stålsikt”,
som var mörkare, beroende på siktdukarnas
olika finhet. Hj.P.
FloroglucFn, C6H3(OH)3, trevärd fenol,
färglösa prismor, lättlösliga i vatten. Smältpunkt
218°. Ger i saltsur lösning en intensiv
rödviolett färgning med trä, en reaktion, med vilken
man lätt kan påvisa pappers trähalt. Lj.
Florsikt, se Flormjöl.
Florsländor, Hemerobi’idæ, insektfam. av
ordn. nätvingar (Neuro’ptera), innehållande
Stinkslända, Chrysopa.
Ägg av stinkslända,
Chrysopa, på tallbarr.
små till medelstora arter, med en vingbredd
oftast av o. 200 mm. el. mindre. De
kännetecknas av långa, trådformiga antenner, runda,
utstående fasettögon, svaga ben samt 4
likformiga, täml. långsträckta och oftast glasklara,
tätt nätådriga vingar, med håriga ådror. De
anträffas på bladen av träd och buskar och
äro tröga djur med långsam flykt. De
egendomliga, långskaftade äggen, som förr
anså-gos och beskrevos ss. ett slags svampar,
fästas på växternas blad. Larverna, som äro
glupska rovdjur och leva i sht av bladlöss, ha
spolformig kropp, med långa, framsträckta,
spetsiga käkar, medelst vilka de utsuga
bladlössen — därav namnet bladluslejon;
med de tomma
skinnen av dem
pläga många av
arterna betäcka
ryggsidan av kroppen.
— I Sverige
förekomma nära ett
30-tal arter, de flesta
hörande till
släktena Hemero’bius och
Chry’sopa. Till det
senare, vars arter
oftast äro mer el.
mindre gröna med
guldglänsande ögon
och benämnas
stinksländor
på gr. av deras
obehagliga lukt vid
be
röring, hör den allmänna Chry’sopa vulga’ris,
som särsk. om hösten ofta visar sig inomhus.
S.Bgtn.
Florus, Publius Annius, romersk förf.
(100-talet e. Kr.), f. i Afrika, verkade som
lärare i vältalighet i Tarraco under kejsar
Tra-janus’ tid, skrev i Rom under Hadrianus
”Bellorum romanorum libri II,” kallat
”Epi-toma de Tito Livio”, en föga pålitlig historia
om Roms krig t. o. m. Augustus. F:s’ stil är
starkt retorisk och jagar efter överraskande
uttryck. Han antages även vara förf, till en
disp. om huruvida Vergilius varit störst som
talare el. som skald. Uppl. av O. Rossbach
(1896). S.Ss.
Florvingar, insektordn., se Nätvingar.
Florö, stad (ladested) i Sogn og Fjordane
fylke, v. Norge, på Brandsöy; 1,411 inv. (1930).
F., fylkets enda stad, har livlig fiskhandel. S.
Flos (lat.), blomma. Farm., benämning på
ss. läkemedel använda blommor och
blomställningar i torkat tillstånd ss. Flos arni’cæ,
arnika-blomma, F. caryophy’lli, kryddnejlika,F.
cha-momi’llæ, kamomillblomma, F. cinæ, maskfrö,
F. millefo’lii, röllekeblomma, F. sambu’ci,
fläderblomma m. fl. J.H.
Floskler (ytterst lat. flo’sculus, liten
blomma), vältalighetsblomster, torr retorisk
prydnad, tomma ord.
Flossa, vävnadsteknik, vars namn härrör
från vävnadens luddiga yta (mlty. vlüs,
får
Detalj av flossavävnad, ”kavring”, från Medelsta
härad, Blekinge.
skinn med kvarsittande ull, mhty. vliess,
fårskinn). F. väves på huvudsaki. 2 sätt: ant.
dragas vissa inslagstrådar upp mellan
varptrådarna och bilda öglor, en teknik, som
erinrar om frottéväv (se d. o.) och sammet (se
d. o.) — detta sätt är känt sedan senantik tid
i Egypten — el. också tagas kortare trådar
(noppor, nock), vilkas längd bestämmes av
Uppslagsbok. IX. ____ »ni ___
26
— 802 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
