FLYGATTACHÉ övergick alltså alltmer till att skildra folket och medelklassen. Av sin bror, v. häradshövding E. Smith, fick hon ämnet till den roman, som blev hennes litterära mästerverk, ”Rosen på Tistelön” (1842). Det var en mordhistoria från Västkusten, som han funnit bland några rättegångshandlingar, och av denna skapade F. en utomordentligt frisk och levande skildring av människor och natur med en intuitiv säkerhet i psykologien och en frodig berättartalang, som förskaffat henne en varaktig plats på den sv. parnassen. Av hennes följande otroligt rika alstring är det blott några få romaner, som hålla måttet inför en strängare litterär domstol. I ”Paul Väring” (1844) tar hon i anslutning till Almquist upp de sociala problemen till behandling och i ”En natt vid Bullarsjön” (1847) de religiösa. ”Enslingen på Johannis-skäret” (1846) visar släktskap med Bulwers romaner. Dess hjälte är en ”demonisk” karaktär, som ruvar över ett hemlighetsfullt brott. Den bästa av hennes senare romaner torde vara den brett anlagda ”Ett köpmanshus i skärgården” (1860— 61), välgörande fri från den svulst och banalitet och den förkärlek för det romaneska, som skämmer så mycket av vad hon skrivit. F. är som nämnt ytterst ojämn i sin diktning. Hon kan vara fruktansvärt banal och vulgärromantisk, men till gengäld är hon i sina bästa böckér sin tids främste berättare. — Litt.: B. Schöld-ström, ”E. F.-C:s lefnadsteckning” (1888); H. Svanberg, ”E. F.-C.” (1912); M. Holmström, ”E. F.-C.” (1918). F.S-n. Flygattaché [-Je'], officer, anställd vid diplomatisk beskickning hos främmande stat med uppgift att hålla eget land underrättat om förhållandena och utvecklingen inom detta lands flygväsen (jfr Marin- och Militärattaché). Sverige har f. n. en f. i London. F.Az. Flygblad, tryckta blad, som meddela nyheter, i sht sådana, som utgivas tillfälligt ss. inlägg i någon aktuell fråga. F. liksom flygskrifterna (se d. o.) voro under tiden närmast efter boktryckarkonstens uppfinning en slags motsvarighet till senare tiders tidn. och tidskr. och utgöra därför ofta viktiga historiska dokument. Samlingar av f. finnas bl. a. i British museum, i stadsbibl. i Frankfurt a. M. (katalog av P. Hohenemser 1925). F. från reformationstiden ha utg. av O. Clemen (4 bd, 1907—11). W.N. Flygbomb, projektil, som fälles från flygplan el. luftskepp för verkan mot mål på marken. F. brukades första gången av italienarna under Tripolis-kriget (1911), dock utan större verkan. Under världskriget kommo de redan från början till användning; 1915 organiserades de första bombflygförbanden, vilka under krigets lopp hastigt tilltogo i antal och styrka. Även om verkan under kriget stundom var avsevärd, fyllde detta stridsmedel dock icke de högt ställda förväntningarna. F. äro vanl. av torpedform med en styranordning baktill samt för- Flygbomber, från v. 50, 100, 300, 12,5, 1,000 kg. sedda med tändrör för åstadkommande av bri-sad. Följ, slag förekomma: sprängbom-b e r, mot levande mål (splitterverkan), vikt 10—12 kg., o. 12 % sprängämne (trotyl e. d.); minbomber, mot skyddsrum, broar, hus o. d., vikt 50—2,000 kg., o. 50 °/o sprängämne; brandbomber, avsedda att åstadkomma eldsvådor, vikt o. 2 kg. (mot lättantändliga mål) el. o. 50 kg. (mot mera svårantändliga mål), vanl. fyllda med termit, som framkallar 3,000° temp.; gasbomber, för giftverkan, vikt 10— 300 kg., o. 50 °/o gasbildningsämne. Gasflyg-bomber ha ännu icke använts i krig.—V e r k a n av f. beror på den precision, varmed bomberna kunna fällas, och på den enskilda bombens verkningsförmåga. På gr. av spridningen erfordras i regel fällning av ett stort antal bomber för att få en träff i mål av liten utsträckning. Det anses, att för förstöring av ett större hus erfordras träff av en 100 kg:s, för sönderslående av en kraftig bro av en 300 kg:s minbomb. För nedgasning av 1 kvkm. beräknas, att 20 ton bomber behöva fällas. — Jfr Bombfällning. R.Sbg. Flygbrand, se F 1 y g s o t. Flygbåt, flygplan, å vilket flygkroppen tjänar som flottör. — 839 — — 840 —