Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fototypi - Fotoxylografi - Fotozinkotypi - Fotskäl - Fotspår - Fots-ton - Fotsvett - Fotträ - Fottvagning - Fotvalv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOTVALV
lar vid plåten, bortflyter, under det den
kvar-sitter i den å de belysta ställena olösliga
hinnan. Plåten torkas och inpudras med
hartspulver, vilket fastnar i färgen och, efter smält
ning genom plåtens uppvärmning, å
bildpartierna bildar ett skydd vid den följande
etsningen. På övriga ställen är metallen bar
lagd och angripes av etsvätskan (för zink
utspädd salpetersyra, för mässing
järnkloridlös-ning). Samma metod för bildens kopiering
på metallplåten, som beskrivits under
auto-typi (se d. o.), kan även användas. Genom
upprepade etsningar och mekanisk
bearbetning (fräsning) erhålles tillräckligt djup mel
lan bildpartierna, varefter klichéen monteras
å träfot och är färdig för tryckning i
bok-tryckspress. — Redan i början av 1800-talet
gjordes flera försök att framställa för tryck
användbara klichéer genom etsning, men först
o. 1850 lyckades Gillot i Paris tillämpa den
princip, varpå f.-tillverkningen ännu i dag i
viss utsträckning bygger. Metoden
fullkomnades vidare bl. a. av Angerer i Wien på
1870-talet. — I ”Svensk uppslagsbok” äro de flesta
ritningar o. a. streckteckningar, ss. fig. 1—16
å planschen Elektriska maskiner,
utförda i f. J.K
Fotoxylografi’, träsnitt, vid vars
framställande fotografin tages i anspråk i så måtto, att
den för reproducering avsedda bilden
fotograferas i önskad storlek samt kopieras på den
med ett ljuskänsligt skikt överdragna
trästocken, varefter denna snides på vanligt sätt. Jfr
Träsnitt. J.K
Fotozinkotypi’, äldre benämning för på
kemigrafisk väg framställd kliché, spec.
foto-typi.
Fotskäl, s:n i Marks hd, s. v. Älvsborgs län,
mellan Lygnern och Viskan; 42,35 kvkm.,
därav 42,08 land; 915 inv. (1931; 22 inv. pr kvkm.);
1O,oi åker (1927; 23,8 °/o av landarealen), 25,20
kvkm. skogsmark. — Pastorat: Surteby,
Kattunga, F. och Tostared, Marks och Bollebygds
kontrakt, Göteborgs stift. J.C.
Fotspår. 1) Geol., se Fossila spår.
2) Zool., se Spår.
Fots-ton, mus., från orgelbyggeriet
härstammande beteckning på tonhöjden. 8-fots-ton
t. ex. kallas en ton, som frambringas av en
orgelpipa om 8 fots längd. En sådan ton
motsvarar tangentens naturliga läge, d. v. s. med
en 8-fots pipa ljuder stora C:s tangent
verkligen som stora C, medan en 4-fotspipa el. en
pipa, som ”står i 4-fots-ton”, på samma
tangent ger en oktav högre, alltså lilla c, etc. Se
Orgel. F.S-l.
Fotsvett, abnormt riklig svettavsöndring på
fotterna; genom sönderdelning förorsakas lätt
dålig lukt och inflammationer, särsk. mellan
tårna. Kalla fotbad utan tvål, bestrykning
med 30 °/o formalinlösning, salicylströpulver i
strumporna, som ofta böra bytas, bruka vara
välgörande. Den ganska allmänt utbredda
åsikten, att det skulle vara skadligt att lindra
f., är felaktig. [WÄ.]
Fotträ, i korsvirkeshus den stock, i vilken
stolparna äro intappade; varje våning
(stockverk) har sitt f.; det egentliga f. bildar husets
sockel. E. W.
Fottvagning, orientalisk hedersbetygelse åt
gäster, betingad av bruket av sandaler. — Enl.
Joh. 13: 4 ff. tvådde Jesus lärjungarnas fötter
vid deras sista gemensamma måltid, en
förebildlig handling av tjänande kärlek. F.
förekom sedan ss. en övning i ödmjukhet i
klostren och ingick inom vissa kristna kyrkor (ss.
den galliska och spanska) i dopceremonierna.
Liturgiskt inramad f. på skärtorsdagen
föreskrevs i stränga ordalag på synoden i Toledo
694, och den har möjl. förekommit ännu
tidigare, ehuru den för katolska kyrkans
vidkommande nämnes först på 1100-talet. Denna
akt till minne av att Jesus tvådde
lärjungarnas fötter har utformats på olika sätt; i regel
är det 12 gamla, oftast fattiga män, vilkas
fotter bli tvagna och som efteråt erhålla gåva
och förplägnad. F. utföres av påven i
Sixtin-ska kapellet i Rom, av abboterna i resp,
kloster. Vid vissa grekisk-ortodoxa och
romerskkatolska hov utförde regenten en sådan f. på
skärtorsdagen, ss. ryske kejsaren, kejsaren av
Österrike och konungen av Spanien. De evang.
kyrkorna ha i regel följt Luthers avvisande av
f. Hos herrnhutarna förekom dock f. ända till
1818. S.N.
Fotvalv. Människofoten äger normalt två
olika valvsystem: det longitudinella,
som är högst på fotens insida och har till
un-derstödspunkter bakåt hälbenets bakersta parti,
framåt huvudena till l:a och 5:e
mellanfots-benen, medan det transversella spänner
sig mellan de två senare punkterna
(motsvarande stortåns och lilltåns leder mot foten).
Fotens valvkonstruktion betingas av fotbenens
form, ligamentens spänning och musklernas
verksamhet: vissa muskler sträva att öka,
andra att minska, allas harmoniska
samverkan att bibehålla och efter ögonblickets krav
anpassa valvformen. Dennas uppgift är att åt
gången förläna en fjädrande elasticitet, att öka
fotskelettets bärkraft, att skona känsliga
områden för tryck och att underlätta
blodcirkulationen i foten. Svaghet i f. (se P 1 a 11 f o t)
kan betingas å ena sidan av sjukliga
förändringar i fotskelettets ben, slapphet i de benen
förenande ligamenten och förlamningar av
— 1201 —
— 1202 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
