Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fornander, 2. Edvin - Fornari, Vito - Fornarina, La - Fornbaktriska - Fornborg - Fornbulgariska - Fornby folkhögskola, Dalarnes folkhögskola - Fornelius, Lars - Fornell, Clara - Fornforskning - Fornfynd - Forngutniska - Fornhistorisk tid - Fornholländska - Fornhögtyska - Fornjot - Fornkristen konst - Fornkunskap - Fornlågfrankiska - Fornlågtyska - Fornlädersköldpaddor - Fornlämningar - Fornminnen - Fornminnesföreningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORNMINNESFÖRENINGAR
2) Sven Gustaf E
d-vin F., den föreg:s
bror, ingenjör (f. sh
1883), bergsingenjör
1907, anställd hos
Hö-ganäs-Billesholms ab.
1908, ingenjör vid
Jern-kontorets försöksverk
i Trollhättan för
utex-perimenterande av den
elektriska masugnen
1909—11, vid Hag-
fors järnverk 1911,
metallurgisk ingenjör
vid Jcrnkontoret 1917,
chefsmetallurg vid Sandvikens järnverk 1918,
överingenjör vid Hagfors järnverk 1929, teknisk chef
för Uddeholms ab:s samtliga järnverk 1934—48. F.
har i uppsatser i ”Jernkontorets annaler” o.a. tidskr.
behandlat röstning av järnmalmer, direkt
järnframställning m.fl. metallurgiska ämnen. I.S.
Forna’ri, V i t o, italiensk präst och filosof (1821
—1900), förfäktade Giobertis lära i arbetet
”Dell’-armonia universale: ragionamenti” (1850),
utvecklade i ”Dell’ arte del dire” (4 bd, 1861—62) ett
estetiskt system från hegelianska och katolska
förutsättningar och företrädde, särsk. med verket
”Della vita di Gesü Cristo” (3 bd, 1869—93; 4 ed.
1930), den platonska och mystiska riktningen inom
den italienska spiritualismen.
Fornari’na, L a F. (ital. ”bagardottern”), en av
Rafaels förnämsta modeller från de senare åren i
Rom; den s.k. ”Donna Velata” i Palazzo Pitti,
Florens, anses porträttmässigt bäst återgiva
hennes drag.
Fornbaktriska, språkv., se Avestiska.
Fornborg, se Bygdeborg.
Fornbulgariska, se Bulgariska språket och
Kyrkslaviska.
Fornby folkhögskola, Borlänge, inrättad 1877,
kallas vanl. D a la r n e s folkhögskola, äges
av Kopparbergs läns landsting. — Litt.: ”Fornby.
Dalarnas folkhögskola 1877—1927” (1927).
Forne’lius, Lars, universitetslärare (1606—73),
fick sin utbildning hos de berömda klassiska
filologerna i Leiden, blev prof, i Uppsala 1635 och
utgav 1643 en ”Poetica tripartita”, som fick betydelse
för den nylatinska diktningen i Sverige och även
för den inhemska poesiens uppryckning. F., som
blivit kallad Sveriges förste estetiker, skrev själv
latinska hjältekväden, hyllningssånger m.m. — Litt.:
C. J. Lénström, ”L. F.” (1838).
Forneil, C 1 a r a, f. Törner, skådespelerska (1836
—1914). Från Kungl. teatern, där hon började
som elev 1850 och därefter hade anställning i
kören, kom F. 1858 till Pierre Deland. 1861—62
var hon anställd vid Nya teatern i Helsingfors,
1862—63 hos J. P. Roos, 1863—68 hos C. O.
Lindmark, 1868—69 hos Constantin Rohde, 1869—70
vid Mindre teatern i Stockholm samt 1870—74
hos Wilhelm Ahman. 1874—99 var F. oavbrutet
verksam vid olika Stockholms-scener, först två år
vid Mindre teatern och sedan vid Södra teatern,
vilken scen hon under växlande direktioner
tillhörde i 23 år. I yngre år framträdde F. i en
helt annan genre än den, som senare gjorde henne
så populär hos stockholmspubliken. Sålunda
ut
förde hon under en tidigare period såväl titelpartiet
som Paris i ”Sköna Helena” samt Storhertiginnan
av Gerolstein (Offenbach). En ståtlig, välväxt
figur och en på samma gång ovanligt stark och
behaglig sångröst gjorde henne synnerligen
lämplig för operetten. På Södra teatern erhöll F. sin
särskilda specialitet, kujonerande fruar och
des-potiska svärmödrar, vilka hon inkarnerade med
ett på samma gång manhaftigt och godmodigt
kynne. Till de bästa rollerna från denna tid
räknas Zenobia i ”Gasparone”, Hedda Fox i ”Herr
Dardanell och hans upptåg på landet”, fru Klint
i ”Svärfar”, fru Crusius i ”Storstadsluft”, fru
Oli-fant i ”Löjen och tårar”, fru Tollin i ”Aldrig i
livet” och änkan Sillery i ”Niniche”. A.L.
Fornforskning, se Fornkunskap.
Fornfynd, se Fornminnesvård.
Forngutniska, se Gotland, dialekt.
Fornhistorisk tid, se Protohistorisk tid.
Fornholländska, se Nederländska språket.
Fornhögtyska, se Tyska språket.
Fornjot (av omstridd härledning), isl. myt., enl.
Ynglingatal eldens fader, men i en senare isländsk
källa, ”Fundinn Nöregr”, utom till elden (Logi)
fader även till Kari (”kåre”, d.v.s. stormen) och
Hlér (d.v.s. havet). Härjämte göres han till
stamfader för historiska personligheter, på grund varav
i vår äldsta historieskrivning Sveriges historia
börjar med den fornjotska ätten.
Fornkristen konst, se Gammalkristen konst.
Fornkunskap, den i officiellt språk förhärskande
svenska benämningen på den vetenskap, som
vanl. kallas arkeologi*. Vid svenska univ.
är f. företrädd av professur i nordisk och
jämförande f. i Uppsala, docenturer i detta ämne
vid högsk. i Stockholm och Göteborg samt
professur i förhistorisk och medeltidsarkeologi i Lund.
I klassisk f. och antikens historia finnas
professurer vid univ. i Uppsala och Lund samt vid
Göteborgs högskola.
Fornlågfrankiska, se Nederländska språket.
Fornlågtyska, se Tyska språket.
Fornlädersköldpaddor, Protosteg’idae, fam. av
underordn. havssköldpaddor, omfattar blott utdöda
former med starkt reducerad ryggsköld. F. måste
sålunda ha haft läderartad hud med inkapslade
benplåtar. Lemmarna voro fenlika. De flesta f.
härstamma från Nordamerikas kritlager, däribland
den största kända sköldpaddan, AAchelon isch^ros,
som mätte upp till 3,4 m (bild se sp. 47).
Fornlämningar, se Fornminnen.
Fornminnen, sammanfattande benämning på de
synliga återstoderna av förflutna tiders materiella
och andliga kultur. F. indelas i fasta
(fornlämningar) och lösa (fornsaker). Fornlämningar
från förhistorisk tid utgöra t.ex. boplatser, gravar
och minnesvårdar, hällristningar, offer- och
församlingsplatser. Bland den historiska tidens
fornlämningar märkas bl.a. kyrkliga och profana
byggnader samt ruiner av dylika. Fornsaker
utgöra ur jorden upptagna vapen, redskap, till
dräkten hörande föremål etc. från förhistoriska epoker
samt kyrkliga och profana föremål från historisk
tid. Se Fornminnesvård. G.Em.
Fornminnesföreningar, sammanslutningar av
arkeologiskt och kulturhistoriskt intresserade
personer. Den äldsta f. i Sverige är Föreningen till
— 45 —
— 46 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
