Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fornminnesföreningar - Fornminnesvård - Fornnordisk religion - Fornsak - Fornsaxiska - Fornsjöar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORNMINNESVÅRD
Fornlädersköldpaddan Archelon ischyros.
samlande och ordnande av Nerikes folkspråk och
fornminnen, stiftad 1856, under det närmaste
årtiondet följd av f. i ett tiotal landskap samt 1869
av den hela landet omfattande Svenska
forn-m i n n e s f ö ren inge n*. Med det på 1870-talet
vaknande museiintresset följde bildandet av
museiföreningar, vanl. i provinsstäderna; i en del fall voro
de ombildningar av de äldre f., i andra ha de
senare sammanslagits med dessa. Numera finnas
i alla landskap (län) en el. flera f., de flesta med
museer. Till f. få även räknas de talrika lokala
hembygdsföreningarna, vilka vanl. äga mindre
museer (”hembygds”- el. ”gammelgårdar”), samt de
båda större sammanslutningarna Samfundet för
hembygdsvård, bildat 1916, och Föreningen för
svensk kulturhistoria, stiftad 1918. De flesta större
f. utgiva tidskr. Även i andra länder finnas dylika
föreningar, t.ex. Föreningen til norske
fortidsmin-desmerkers beväring och Finska
fornminnesföreningen. Historik och förteckning över de svenska
f. i ”Betänkande med förslag till lag ang.
kulturminnesvård” (i SOU, 1922:11-—12). P.E.O.
Fornminnesvård. Sedan Gustav II Adolf genom
sin 20/s 1630 utfärdade instruktion för de båda
nytills atta antiqua’rii rPgni dragit upp riktlinjerna för
den svenska fornminnesforskningen och Karl XI :s
förmyndarregering på tillskyndan av M. G. De la
Gardie 1662 utnämnt en profess’or antiquita’tum samt
1667 stiftat Antikvitetskollegium, var tiden mogen
för tillgodoseendet av ämnets praktiska sidor. Även
initiativet till fornminnenas skyddande mot
förfall och ohägn utgick från De la Gardie och
resulterade i ett ”Kongl. Maj:ts placat och påbudh
om gamble monumenter och antiquiteter i rijket”
28/u 1666. All åverkan å fornminnen, liggande inom
Kronans domäner, blev strängeligen förbjuden, och
samtidigt uppmanades adeln tillse föreskrifternas
iakttagande på frälsejordarna. Föreskrifterna
full-ständigades genom fyndplakatet av 1684 samt vissa
bestämmelser i 1684 års kyrkolag och 1734 års lag.
Den senare stadgar bl.a., att de metallföremål, som
av K. m:t inlösas, skola ersättas till fulla värdet
samt Vs därutöver. Nästa åtgärd av större
bety
delse för f. är en 1828 utfärdad ”Förordning ang.
forntida minnesmärkens fredande och bevarande”.
Vissa av 1857 års riksdag påtalade brister i denna
föranledde utfärdandet av en ny k. f. med samma
titel av 29/u 1867. Med ändringar av 3% 1873, 21/4
1886 och 2B/9 1911 har denna varit gällande ända
fram till 1943, då en ny ”lag om fornminnen” av
12/« 1942 trädde i kraft.
Den nya fornminneslagen är delvis betingad av
hembygdsrörelsens och museiväsendets starka
uppsving i Sverige under 1920—1930-talen och avser
att å ena sidan ge större skydd åt landets rika
bestånd av fornlämningar, å andra sidan främja
en rimlig decentralisering av f. Liksom
tidigare ger lagen automatiskt skydd åt alla fasta
fornlämningar, och i en särskild paragraf
preciseras närmare och långt mera ingående än
tidigare, vad detta begrepp innebär, med det
betydelsefulla tillägget att ”till fast fornlämning hör
så stort område på marken, som tarvas för att
bevara fornlämningen och bereda med hänsyn till
dess art och betydelse nödigt utrymme
däromkring”. En annan viktig nyhet är, att vid planering
av väganläggning el. annat arbetsföretag
vederbörande är skyldig att genom riksantikvarien
förvissa sig om att fast fornlämning icke beröres av
företaget. Vidare stadgas, att den som vid
grävning el. liknande åtgärder anträffar fast
fornlämning, som ej förut varit känd, är skyldig att
omedelbart avbryta arbetet och göra anmälan hos
riksantikvarien el. dennes ombud. Underlåtenhet
här-utinnan straffas med dagsböter el. i försvårande
fall med fängelse upp till sex månader. — Betr,
lösa fornsaker bestämmes, att sådana som
påträffas i fast fornlämning, tillfalla Kronan, dock med
det tillägget, att riksantikvarien kan förordna om
hittelön, om så anses skäligt. I annat fall skola
lösa fornsaker, om de äro minst 100 år gamla
samt tillverkats av guld, silver el. koppar el.
påträffats jämte fornsaker av dylika metaller, mot
inlösen hembjudas Kronan. Kronans rätt till
inlösen handhaves av riksantikvarien, och denne äger
rätt att överlåta sådana fynd på även icke statliga
museer, om dessa kunna erbjuda erforderlig vård
om föremålet i fråga. — Jfr Kulturminnesvård. F.
Fornnordisk religion, se Nordisk mytologi.
Fornsak, se Fornminnen.
Fornsaxiska, se Tyska språket.
Fornsjöar, sådana forntida, till de senaste
geologiska skedena hörande sjöar, som numera ant.
helt försvunnit el., i de fall de fortleva som
nutida sjöar, äga en väsentligt annan utbredning och
nivå. — De svenska f. tillhöra vanl. tidsskedet efter
istäckets försvinnande. Deras ålder och
utvecklingshistoria är växlande. Genom igenväxning
och igenvallning ha många av dem förvandlats till
mossar och myrar el. på gr. av avloppens
gradvisa nedskärning sänkts, ofta helt avtappats och
torrlagts. Människans ingripande i sjöreglerande
syfte är också att nämna, t.ex. vid Hjälmaren och
Ragundasjön (urtappningen 1796). Mera
sällan har på naturlig väg en vattenståndshöjning
genom avloppens uppgrundning småningom ägt
rum. Den efter isavsmältningen inträffade o 1 i
k-formiga landhöjningen har, i de fall
avloppet legat vid den mindre höjda sidan av en f.,
orsakat en fullständig el. partiell utstjälpning och
— 47 —
- 48 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
