Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Foscolo, Ugo - Fosdick, Harry Emerson - Fosfagen - Fosfat - Fosfatanalys - Fosfataser - Fosfatider, fosfolipider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOSFATIDER
F.” (2 ed. 1927); C. Antona-Traversi, ”U. F.”
(s.å.); A. Caraccio, ”U. F. L’homme et le poète”
(1934); bibliogr. av A. Ottolini 1921. G.Bgh;L.L.
Fosdick [f åz’-J, Harry Emerson, amerikansk
baptist (f. 1878), pastor vid Firstchurch, Montclair
(New Jersey) 1904—15, 1908 lärare i homiletik,
1915—46 prof, i praktisk teologi vid Union
Theo-logical Seminary i New York, 1918 predikant
vid First Presbyterian Church där. F:s radikala
teologi, som bl.a. framställer alla, som vilja följa
Kristus, oberoende av trosbekännelse som kristna,
gjorde, att han 1925 måste lämna sin
predikantbefattning. Han kallades 1926 till Park Avenue
Baptist Church (New York) och verkar numera
vid Riverside Church, som av J. D. Rockefeller
byggts för hans räkning. F:s teologiska och
uppbyggliga skrifter utmärkas av klara tankar
och levande stil och ha översatts till flera språk.
På sv. finnas bl.a. ”Bönen” (1919, 3 uppl. 1930),
”Tron” (1922), ”1 Mästarens tjänst” (1924),
”Bibeln och vår tid” (1925), ”Kristendom och
framåtskridande” (1927), ”Religionen ett vågstycke”
(1929), ”Världens hopp” (1935). E.Ltn.
Fosfagen [-je’n], kem., fysiol., se Kreatin.
Fosfa’t, salter av de av fosforpentoxiden (P,O5)
bildade syrorna orto-, meta- och pyrofosforsyra
(jfr Fosfor). För lantbruket spela f. en
synnerligen viktig roll som gödselmedel. De mest
betydande äro: Superfosfat, en blandning av
gips och monokalcium-f., CaH4(PO4)2, varur
växterna lätt kunna upptaga den assimilerbara
fosforsyran, i super-f. uppgående till 16—20%.
Su-per-f. framställes genom att behandla finmalet
rå-f. med ung. lika vikt 60-% svavelsyra, s.k.
kammarsyra. För att fabrikationen skall vara
lönande, måste rå-f. innehålla c:a 60—90%
tri-kalcium-f., Ca3(PO4)2. Rå-f. förekommer rikligt i
naturen som bergarter (se Fosforit), t.ex. i
Florida, Nordafrika och Australien. Som apatit
förekommer rå-f. även på Kolahalvön samt i den
svenska järnmalmen, ur vilken det kan
utvinnas genom flotation. — För att ernå högre
koncentration på fosforsyran framställes vid vissa
fabriker s.k. dubbelsuperfosfat med c:a
45% vattenlöslig fosforsyra (P2O5); det utgöres
av rent monokalcium-f. utan blandning av gips
och erhålles genom att behandla super-f. med
koncentrerad fosforsyra. Som gödningsmedel
spelar det dock en underordnad roll i förh. till det
vanliga super-f. Då växterna utom fosfor även
behöva kväve och kali, tillverkas även ett
gödningsämne, bestående av diammoniumfosfat
(NH4)2HPO4, genom mättning av fosforsyra med
ammoniak och tillsats av ammoniumklorid och
ett kalisalt. Nitrophoska III innehåller t.ex. 17%
kväve, 17% P2O5 och 20% K2O. — T h 0
masfosfat är en fosforrik slagg, vilken erhålles
som biprodukt vid stålframställning, den s.k.
thomasprocessen el. basiska bessemerprocessen
(se d.o., sp. 927); användes på gr. av sin höga
kalkhalt med fördel till sandig mark el. andra
kalkfattiga områden. — Dikalciumfosfat,
vanl. kallat (ben)precipitat, är en biprodukt, som
fås vid limtillverkning ur ben. Obrända ben
behandlas med saltsyra, vilken utlöser det i
benen befintliga trikalcium-f., varefter dikalcium-f.,
CaHPO4 + H,O, utfälles med kalkmjölk.
Inne
håller c:a 40% citratlöslig fosforsyra, P2O5. —
Benmjöl* består till största delen av
trikalcium-f., Ca3(PO4)2. — Lösning av a m m
o-niumfosfat användes för impregnering av
trä och vävnader, som härigenom bli
svåran-tändliga. [C.A.N.]El.
Fosfatanalys, arkeol., en av Olof Arrhenius
ut-experimenterad metod att på grundval av markens
kemiska sammansättning påvisa äldre
bebyggelselokaler, som icke längre ge sig tillkänna genom
ovan jord synliga spår. Metoden bygger därpå,
att genom förmultning av det avfall och avskräde,
som följer med en stadigvarande bosättning, en
hart när oförstörbar, hög fosfathalt bildas i
jorden, och genom analys av jordprov över vida
arealer kan på denna grundval en
bebyggelsekarta rekonstrueras, vilken dock har den bristen,
att de konstaterbara bosättningarna icke låta sig
tidfästa enbart på fosfatanalytisk väg. Ur
arkeologisk synpunkt har f. i stället fått större praktisk
betydelse, främst när det gäller att fastställa de
yttre gränserna för en känd förhistorisk fyndplats.
Framför allt stenåldersforskningen har i detta
avseende haft stor nytta av f., då med dennas hjälp
även den intill boplatserna en gång förefintliga
strandlinjen med nästan osviklig säkerhet kunnat
fixeras med utgångspunkt från det faktum, att
fosforn bortspolas från sådan mark, som en längre
tid ligger under vatten, och sålunda uppträder
endast fram till den gräns, där vattenlinjen tar vid. F.
Fosfata’ser, kem., enzym, som sönderdela
fos-forsyreestrar.
Fosfati’der, fosfolipider, äro sammansatta
fetter, uppbyggda av glycerin, fettsyror,
fosforsyra och kvävebaser. I den allmännast
förekommande och bäst kända f., 1 e c i t i n,
bildar glycerin, som är» en trevärdig alkohol, ester
med två fettsyreradikaler och en
fosforsyreradikal. De förras bindningar upphävas lättare än
fosforsyrans, så att vid mild hydrolys
glycerin-fosforsyra uppstår. Med fosforsyran ingår i sin
tur kvävebasen kolin, som är
oxetyl-trimetyl-am-moniumoxid, esterbindning. Lecitinets formel kan
sålunda skrivas: (fettsyra), •
glycerin-fosforsyra-kolin. Riktigheten av denna har genom syntes av
lecitin bekräftats. Utforskningen av f:s byggnad
har mötts av mycket stora svårigheter, och många
misstag ha begåtts, vilket yttrat sig i
uppställandet av ett stort antal f.-arter, som sedermera visat
sig endast vara blandningar av förut kända f. och
andra fettämnen. Med full säkerhet äro endast
tre f. kända: lecitin, kefalin och sfingomyelin.
Dock måste nämnas, att i t.ex. lecitinet arten av
de ingående fettsyreradikalerna synes kunna
variera alltefter det organ, som använts som
utgångsmaterial för framställningen. På så sätt
kunna ett flertal lecitinarter tänkas existera.
Lecitin förekommer i alla celler och kan i riklig
mängd framställas ur t.ex. hjärna och äggula. I
allm. ingår i molekylen stearinsyra samt alltid
en omättad syra. Kemiskt rent lecitin är färglöst
och kan bringas att kristallisera. I luften övergår
det i en halvspröd, gul massa. Handelns lecitin,
som användes vid margarinframställning, utgöres
av en gulbrun pasta. Kefalin, möjl. den
viktigaste f. i nervsubstansen, skiljer sig till sin
konstitution från lecitin därigenom, att basen
ko
— 109 —
— no —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
